Ett bra exempel på gemenskap

Omkring 500 människor sitter just nu liksom jag och tänker· "Jädran, det där gjorde vi bra.” Så många var det mellan tummen och pekfingret som klarade av dagens Kanonlopp. Vädret var på sitt bästa humör, slirminorna i Finström gick rätt lätt att undvika, temperaturen var perfekt och pauserna tillräckliga. Deltagarna var pratglada och trevliga, många var skämten som flög fram mellan löparna och mellan gångarna – dit jag hörde.


Den så kallade tredjesektorn i samhället som ser till att saker händer utan att få en massa betalt för det är sällan så tydlig som i samband med stora evenemang. De syntes vid saftkontrollerna i dag, de syntes med halare på sig under Paf Open, de är på IFK:s hemmamatcher med gula västar på sig. De är överallt och vi tar dem alla för givet. Det är det fantastiska i allt som har med stora arrangemang att göra.


Att byalagstanken och  det ideella arbetet skulle vara utdött är bara en myt. Det handlar som alltid om hur du frågar och vad du vill. Folk vill vara med där det händer hellre än sitta hemma i soffan. Sådan är sist och slutligen den mänskliga naturen.


Idealiteten lever och frodas, fast kanske under lite andra former än förr.

Spaning från loppet:

Jag gick med partibossen Harry. Han har gjort det 36 gånger förut. Vi slog följe med Åke och Ulla Holmberg som varit med i samtliga 44 lopp. I vimlet sågs också Tor-Olof Blomster, Magnus Lundberg och Stig Orre som även de varit med alla gånger.

Två gånger såg vi Markus Karlsson och Emil Söderlund som inte är som andra barn. Medan andra sprang/gick 20 km gjorde de 60 km genom att springa fram och tillbaka några gånger!

Vi blev omsprungna av Chicharito på slutet. Det hade varit okej. Men det visade sig vara Dagge Johansson som på lätta fötter drog om. (Note to self: Måste träna mer till nästa år.)

Varm saftsoppa är kanon i nästan alla lägen.

Kanonloppet, vi syns nästa år igen.