Öppet brev till en ny president

God morgon herr president Niinistö,

I går var han en vanlig finländsk talman. I dag är Sauli Niinistö Finlands första borgerliga president på evinnerliga tider. Nu måste han bara se till att så fort som möjligt göra ett officiellt besök till landskapet Åland som han hittills under sin valturné hoppat över. (Bilden är lånad från Helsingin Sanomats hemsida.)

Broder,

det är troligen många som hör av sig till er denna gnistrande vackra måndagsmorgon den 6 februari 2012. Ni är säkert på väldigt gott humör i dag. Ni är ju faktiskt just nu statsöverhuvud i republiken Finland. Det är inte så många andra som varit det, närmare bestämt exakt elva stycken.

Jag har dock ett möjligen lite dystert besked till er. Ni är inte längre lika viktig som era företrädare varit. Eller, visst, ni är lika viktig, men ert ämbete har devalverats snabbare än Greklands statsskuld vuxit. Fast misströsta inte. Även om många av era tidigare så betydelsefulla uppgifter och ansvarsområden försvunnit är ni fortfarande president i republiken Finland, och sådana finns det bara en av i gången. Nu känner jag er inte personligen men från det jag sett har jag en bestämd känsla av att ni inte tänkt er tillbringa de kommande sex åren som någon slags buktalardocka till den finländska regeringen. Eller hur, herr Sarkoz..., förlåt Niinistö?

Jag vill att ni ska njuta av stunden i dag då ni vunnit det finaste som går att vinna här i världen, ett demokratiskt val. Sedan skulle jag uppskatta om ni från ert nya kontor satte er ner vid ert skrivbord och kavlade upp ärmarna. Det kan nämligen bli ganska långa arbetsdagar framöver. För även om ni kanske inte har den formella makten i era händer är era möjligheter att påverka såväl det offentliga samtalet som den politiska utvecklingen synnerligen stor. Det råder troligen en rejäl skillnad mellan den formella beslutsgång som Finlands riksdag infört och den praktiska bestämmanderätten som Finlands folk, skulle jag gissa, fortfarande vill ha. Ni är ju faktiskt republikens president.

Broder, jodå, jag ser också borgerligt på livet och röstade på er. Er konkurrent Pekka Haavisto är säkert också en trevlig man. Men jag tror inte han är lika noga med att arbetslinjen, inte bidragslinjen, driver samhällen framåt. Detta begriper finländarna i gemen, vilket även valresultatet visar. Som ni är mycket medveten om har medel-Pekka och -Sirkka generellt sett alltid jobbat hårt och skött sina lån. Det är en viktig del i samhällsbygget, anser jag. Utan valkar i händerna stannar all utveckling upp. Och till människans ansvar hör inte bara tv-häng i soffan och Facebook, det måste till lite arbete också. Annars kör kineserna och andra arbetsmyror garanterat ifrån oss.

Från ert kontorsrum vid Skatudden kan ni varenda dag se stora röda fartyg som transporterar människor i miljoner till och från Helsingfors. Viking Line är ett åländskt bolag som gjort mer än de allra flesta för att öppna upp det Finland som, här får presidenten ursäkta, faktiskt varit väldigt slutet i jämförelse med Sverige. Åland har alltid sett sig som ett brohuvud mellan de två viktigaste länderna för utvecklandet av den nordiska välfärdsmodellen. Helsingfors är i dag världens designhuvudstad vilket väntas locka turister i miljoner till vår huvudstad. Det ställer krav och det skapar möjligheter. Där skulle jag tro att presidenten kan bidra med både tankegods och representation. Man får tycka vad man vill, men i de tider vi i dag lever i är yta minst lika viktigt som innehåll.

Förlåt nu, herr president, detta blev ganska långt och allt på svenska. Men det klarar ni och det måste ni klara. Ni är ju som ni vet statsöverhuvud för ett tvåspråkigt rike. De svenskspråkiga i Finland har det inte lätt, som ni känner till. De behöver alla vänner de kan få. I synnerhet från den högsta statsledningen. För när det stödet inte längre finns. Då är slaget om svenskan på riktigt förlorat.

Själv bor jag på Åland. Den lilla ögrupp mellan Finland och Sverige som Finland fick till skänks för 90 år sedan. Vi bor 28.000 invånare här och vår inflyttning är stark. Vi är ett tolerant samhälle vilket möjligen förklarar att de flesta av de som röstade inte röstade på er, president Niinistö, utan på den andre. Tag det med jämnmod. Det var väldigt få av ålänningarna som överhuvudtaget gick till vallokalerna. De är rätt nöjda med det som sker. Men de kräver uppmärksamhet.

Ansvaret för att presidentvalet inte lockade fler än det gjorde på Åland bär ni herr president och er medtävlare själva. Som ni begriper liknar det naturligtvis ingenting att inte ta sig tid för en avstickare till landets enda självstyrda område inför presidentvalet. De röda färjorna går alla dagar och avståndet är inte direkt väldigt. Det där med att inte ha tid är tyvärr trams. Ni borde, ursäkta tonen men detta måste understrykas, som blivande statsöverhuvud begripa att ert ansvar även sträcker sig till Åland. Ni har fått en gåva och ska som ert lands företrädare sköta om denna gåva efter bästa förmåga. Jag förstår att vi är bara 28.000 invånare här men understryker den gamla sanningen att de finaste presenterna alltid kommer i de minsta askarna.

Nåväl. Nu är det som det är och ni har inte synts till på våra öar under väldigt lång tid. Herr president, det finns som ni förstår, bara ett sätt att ändra på det. Och det borde ske så fort som möjligt. Åland behöver er, herr president.

Och, herr president, ni behöver Åland.

Högaktningsfullt,
Jörgen Pettersson

PS Detta är på sätt och vis att föregå tingens ordning. Det är på riktigt den 1 mars kl 12.00 som SN blir Finlands president. Men vald är han definitivt.