Del 1: Därför faller Europa


Den aktiva och sjudande organisationen Ålands aktiesparare höll möte på onsdagskvällen och avslutade med några mycket högklassiga föreläsare: professor Göran Djupsund berättade om krisen i Europa som enligt honom fördjupas innan det blir bättre.
Ålandsbankens Private Bankingman Tomas Storgård drog sedan sin syn på varför börserna trots allt klarat sig skapligt medan Europa skakar. Själv satt jag och funderade på hur Åland ska förhålla sig till allt detta. Resultatet blev tre delar som med början i dag publiceras på denna blogg. Trevlig (och förhoppningsvis tankeväckande) läsning!

Professor Göran Djupsund ser faktiskt inte alls särskilt ljust på vårt kära Europa. Han talar om en kollision mellan politiker och finansvärld som egentligen bara kan sluta i förskräckelse. För den krassa sanningen är, lite tillyxat, att en politiker som tar de rätta besluten (hårda nypor och tuffa sparbeting) riskerar att förlora sitt väljarstöd. För att inte tappa detta väljarstöd blir besluten vingliga på gränsen till förvirrade vilket i sin tur skrämmer bort investerarna. Och nu när krisen inte bara står för dörren utan är inne i huset med hela sin kropp är det för sent att agera. Europeiska politiker har reagerat för sent på de tecken som alltid funnits där.

Om det är orsak och verkan vet inte jag, men allt detta har fått som konsekvens att de så kallade statsbärande partierna i Europa utmanas både från höger och vänster av extrempartier. Som till exempel Sannfinländarna i Finland.

Det finns inte längre några säkra väljare. Den tid är förbi när en viss yrkesgrupp röstade på socialdemokrater, en annan på moderater och så vidare. I dag finns rösterna all over the place. Alla partier riktar sig till alla. Vänstern söker sig högerut och högern går mot vänster. Och när det sker riskerar man dels inre slitningar och dels att öppna upp för populistpartier. I takt med att de så kallade etablerade partierna framstår som osäkra smittar det av sig på väljarna som blir oroliga för sin egen framtid. För om regeringen inte förmår styra landet växer inte precis förtroendet bland väljarna. Då uppstår en framtvingad omorientering.

Ett talande exempel på det är det faktum att Paavo Lipponen (S) i stort sett ensam och med påtaglig entusiasm drog in Finland i EU. Nu har Jutta Urpilainen (S) som finansminister retat upp de övriga EU-länderna med sin avoghet gentemot exempelvis stödet till Grekland. Det är, noterade Göran Djupsund, kanske världens mest otacksamma uppgift att vara socialdemokratisk finansminister i ett krisande Finland. Hon vet vad hon borde göra men tvekar att göra det eftersom hon då knappast sitter kvar som finansminister så väldigt länge.

Men om det är kämpigt i Finland och på Åland är det absolut ingenting mot länderna kring Medelhavet. I Spanien står varannan ungdom utan jobb. I Grekland är det lika illa. Italien står fortfarande på gränsen till ekonomisk kollaps. Portugal, Irland… exemplen är många. Och varför, egentligen, ska de hålla sig till uppgjorda budgetplaner när inte ens Tyskland och Frankrike gjort det?

Lösningen är därmed en helt ny form av överstatlighet där länder med ordning helt sonika tar över länder med mindre ordning. Och hur många tror att befolkningen i de länderna går med på det? lyder den retoriska frågan. Ingen. För medborgarna i krisländerna lyssnar helt enkelt inte på det örat. De hyser djup misstro, på gränsen till förakt, mot sina politiker och tror inte för ett ögonblick på hotbilderna. Dessutom finns en stark tradition av vilda strejker och gatuupplopp vilket parat med omodernt affärsklimat bildar en krutdurk. För OM dessa länder med för ögonblicket Grekland i spetsen skulle lyckas med de nedskärningar som övriga Europa krävt. Var ska tillväxten sedan komma ifrån?

Det är den frågan som gör att Göran Djupsunds argumentation känns väldigt övertygande och som för stunden gör att synen på detta EU-bygge blir väldigt mörk.


Professor Göran Djupsund är djupt skeptisk till politikernas förmåga att hantera den allt djupare finansiella krisen och  de allt oblygare extrema strömningarna som löper genom kontinenten.

Kommentarer

  1. Sydeuropas problem är inte i grunden svårare att förklara än Lyxfällan.

    Tror någon förnuftig människa att man löser någons överbelåningsproblematik med att ge personen i fråga nya lån? Svaret är nej. Svårare än så är det inte att inse att flera länder kommer krascha i närtid...

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg