Del 3: Utmaningar för Åland

Man kan med hänvisning till det tidigare skrivna om det finansiella läget i Europa hävda att allt är precis som det brukar vara. Framtiden är och har alltid varit svår att förutse! Det är inte så konstigt med tanke på att till och med historien skapar konflikter kring vad som egentligen hänt… Det är sist och slutligen så att där människor förekommer finns det delade meningar. Och eftersom man inte ens kan hålla sams inom hemmets fyra väggar är det väl inte så konstigt att det blir bråk då en hel kontinent ska försöka samarbeta.
Mot den bakgrunden och svårt belånat ska nu Europa försöka ta sig ur krisen och få fart på efterfrågan. För sist och slutligen är det troligen bara förbättrad tillväxt som kan skapa jobb åt fler människor. Eller är folk nöjda med att sänka sin levnadsstandard? Äta lite sämre, jobba lite längre dagar, få lite sämre pension, inte byta bil så ofta, festa lite mer sällan och så vidare. Godkänner folk den utvecklingen har vi kanske inte ens ett problem.

Frågan är. Vore du beredd att sänka din egen levnadsstandard? På riktigt?
Nä, det vill du såklart inte, men du tycker att greker och italienare och irländare och några andra ska göra det eftersom de levt över sina tillgångar. I vart fall är det exakt vad dina företrädare i EU har sagt till dem att göra.

Mycket snack blir mycket verkstad. Lite snack blir lite verkstad.

Utmaningen är att det inte bara är de som måste göra förändringar i sitt sätt att vara och leva. Exakt samma sak måste också ske på Åland inom ramen för våra egna behörigheter. Nu. För om det inte gör det handlar det om några få år innan vi befinner oss i den situation som Grekland i dag är i och därmed förlorar rätten och möjligheten att sköta våra egna affärer. Vi måste skapa ett Åland som klokare än hittills sköter finanserna. Som kanske inte längre mäktar med att upprätthålla den skärgårdstrafik vi i dag har (i alla fall inte gratistrafiken till Finland som jag alltid tyckt känns märklig). Ett Åland som kanske inte kan erbjuda en lika utbyggd kommunal service som i dag. Som måste ta lite mer betalt för de tjänster som landskapet erbjuder. Och allt detta helst utan skattehöjningar. För genom att låta folk behålla sina surt förvärvade slantar och själva konsumera för dem skapar man grund för tillväxt. Det är privat konsumtion och efterfrågan som driver samhällen framåt, inte höjd skatt – sådant skapar bara större byråkratier.

Den finansiella situationen som Åland i dag befinner sig i är långt ifrån något unikt. Från det att till exempel Kastelholms slott byggdes har kriserna avlöst varandra på Åland. Den gemensamma nämnaren har i stort sett bara varit en. Det har alltid varit lika svårt att spå framtiden! 

För tillfället är det många pannveck som skrynklas i landskapsborgen för att man ska fatta de beslut som krävs. Så småningom ska en omställningsbudget presenteras som ska ge vägledning på hur de offentliga finanserna ska bringas i balans så fort som möjligt. Det brådskar av den anledning jag skrivit om i de två senaste inläggen. Om Europa inte får fart på efterfrågan och om Finland dras med i recessionen krymper klumpsumman dramatiskt och obalansen i den åländska kassan blir ännu större.

Det handlar om svåra och ofta smärtsamma avgöranden. Ska man spara så mycket som nu behövs kommer det att både kännas och synas rejält. När det sker ska man dock minnas sina egna krav som vi i dag ställer på Medelhavsländerna och några andra. Vi hävdar att de först måste få de sämre innan de får de bättre. Nu ska vi göra exakt samma sak själva. Det blir en utmaning.

I morgon ska jag berätta mer om en bransch som Åland mycket väl kan bygga framtiden på!