Det kan finnas genvägar

Ska man mixtra med det naturliga materialet eller inte? Vore det bra om man kunde odla fyrkantiga tomater? Ska man mecka med avel när det gäller djur? Vad är rätt och vad är fel när det gäller arvsmassa och gener? Kan man prata om att en genväg är den rätta?

Är det så här framtidens tomater kan komma att se ut?

Frågorna är miljoner när det gäller så kallade GMO-produkter. Ämnet var högaktuellt i lagtinget i onsdags då lagförslaget om ”Produktion av genmodifierade växter” behandlades. Förslaget bordlades till nästa plenum på min begäran. Det är för att jag tycker lagen är komplicerad av olika skäl. Då är det bättre att vänta några dagar och fundera ett varv till. Att döma av debatten kommer den ändå att godkännas nästa vecka. Det är främst tre saker som jag är lite fundersam kring:

1. Om det blir problem mellan en GMO-odlare och en konventionell odlare ska det betalas ut ersättning. Jag och Finans- och näringsutskottet tycker att det i så fall handlar om en vanlig civil process. Social- och miljöutskottet menar att landskapet ska ersätta den konventionella odlaren för att därefter kräva pengar av GMO-odlaren. Det är möjligt att SoM tänker rätt men det vill jag fundera ett varv till runt.

2. Kan vi vara riktigt säker på att lagen inte drabbar även hobbyodlare som importerat nån blomma (lär finnas en nejlika) som är genmodifierad?

3. Det har laborerats hit och dit med skyddsavstånd så att det i dag verkar vara osannolikt att lagen alls går att få notifierad i EU.

Sammantaget finns det många osäkerhetsfaktorer vilka kanske ändå kan hanteras. För själva syftet med lagen är inte att tillåta GMO-odling utan att förbjuda den. Och just nu är det troligen rätt väg att gå. Men vad händer i framtiden?

Ungefär så här sade jag då jag presenterade Finans- och näringsutskottets utlåtande i onsdag:

 

”Fru talman,

Finans- och näringsutskottet fick till uppgift att komma med ett utlåtande över detta GMO-lagförslag som syftar till att skapa en samexistens mellan traditionell odling och så kallade genmodifierade grödor. Det hör inte till det enklaste. Och man måste fråga sig om det hela inte egentligen är en icke-fråga än så länge. Eller åtminstone en fråga som har bäring långt utanför landskapets egna gränser. Varför ska man stoppa något som ingen i dag vill börja med?

Hur som helst kom vi fram till att lagförslaget bottnar i önskemål från ekologiska och konventionella odlare som är oroliga för vad genmanipulerade grödor kan ställa till med i framtiden. Det är förståeligt mot bakgrund av de larmrapporter vi nås av i form av monsterogräs och andra biverkningar som GMO lastas för. Men är verkligheten faktiskt så enkel. Gör de stora GMO-odlarna så fel? Är GMO-odlad majs, potatis och raps faktiskt hälsovådlig? Även om GMO kan bidra till att vi slipper dagens bekämpningsmedel som är långt ifrån ofarligt? Det finns inget enkelt svar. Världen är delad liksom EU som valt att strikt reglera GMO-användandet. Ungern, Polen, och Grekland har till exempel sagt nej. Andra länder är splittrade. Några har sagt ja. Mycket tyder på att de är samexistens som kan vara framtiden. Det är svårt att vara entydigt för eller emot, som så ofta när man hanterar utveckling och framtid.

Vill man dra ett möjligen avlägset exempel från historien kan man ta Marie Curies kamp i början av 1900-talet mot såväl okunskap som fördomar. Jag återkommer till det.

Finans- och näringsutskottet konstaterar att även om ingen i dag visat intresse för GMO-odlingar på Åland kan det absolut inte uteslutas att någon har för avsikt att göra det. Den åländska chipsfabriken är exempelvis i dag en av Nordens absolut viktigaste snacksproducenter. Hur gör vi den dagen då deras konsumenter kräver genetiskt manipulerade produkter framför konventionellt odlade potatis. Den dagen kommer inte, hävdar kritikerna. Hur kan man vara säker på det? frågar vi oss i utskottet.

Utskottet ställde också frågan om detta lagförslag inte riskerar att ställa till det för privatpersoner som köper prydnadsväxter från utlandet. Vi har blivit försäkrade att förslaget enbart omfattar kommersiella odlingar. Vi är heller inte fullständigt övertygade om klokheten och rättvisan i de olika skyddszoner och tidpunkter som nämns i lagförslaget. Det kan hur som helst bli stora problem att få lagen EU-godkänd om alltför många begränsningar förs in i lagtexten. Blir ändringarna för stora måste man fråga sig om det inte rentav är bättre att först klarera lagen med EU och sedan lagstifta. För GMO är egentligen ingen lokal åländsk företeelse. Det kan handla om något mycket större än vad självstyrelsen har krafter att hantera. Exempelvis är GMO-odling inte heller reglerat i Finland.

När det gäller ersättningen för olika övertramp är utskottet tveksamt till landskapets inblanding. Utskottet hade föredragit ett civilrättsligt ersättningssystem. Det kan bli ostadigt om man kopplar det till landskapsbudgeten med efterföljande regressrätt. Vi har ju ändå ett väl utvecklat rättssystem.

GMO-frågan är internationell och den väcker känslor. Till exempel ser USA än så länge försiktigt positivt på GMO-odling. Liksom med säkerhet många andra länder i den så kallade tredje världen. Då borde vi i EU fråga oss. Är det rätt att släppa utvecklingen dit? Borde man inte snarare göra det själv, så grundligt som bara vi européer tror vi mäktar med. För en dag kan det gå med GMO som det sist och slutligen gick för Marie Curie. Svårt sjuk, till följd av allt arbete med radium och polonium, kunde hon på sin dödsbädd blicka tillbaka på två Nobelpris för sitt från början livsfarliga arbete. I dag tror jag ingen klandrar henne för att vara kvinnan som lärde oss hantera radioaktiviteten och bota sjukdomar.

Jag vet att exemplet är långsökt men jag tror inte vi i dag helt kallt ska avfärda GMO som livsfarligt. Som mänskligheten alltid har gjort ska vi hantera riskerna och bit för bit lära oss hantera dem. Det kallas för utveckling och har hittills alltid lett framåt på sätt eller annat. Motsatsen kan lätt bli avveckling.

Mot denna bakgrund kan den föreslagna samexistenslagen, rätt hanterat, ändå vara ett steg på väg.

Tack för ordet.”