Därför krävs en omställning

Det är lördag och man borde egentligen ägna sig åt roligare saker än att fundera på plus och minus. Men det regnar ute och bara skit sänds på teven. Därför kommer här några ord från gårdagens faktiskt ganska händelserika lagtingsplenum.

I går fattade nämligen Ålands lagting beslut som är ämnade till att skapa balans i landskapet Ålands gungande ekonomi. Under de tre fyra senaste åren har vi som bor och lever på Åland gjort exakt som de greker vi hårt kritiserar. Vi har använt mer pengar än vi tjänat på att konsumera och leva med god aptit. Hittills har det uppkomna underskottet gått att hantera med hjälp av den utjämningsfond som skapats under bättre år. Men om förlusterna inte kan hejdas snabbt kommer det snart (inom ett eller två år) att behövas andra och fler intäktskällor, alltså banklån.

Så vill jag inte ha det.
Så vill nog inte heller du ha det, skulle jag tro.

Därför har en omställningsbudget tillkommit där olika ingrepp i folks vardag presenteras. Några genomförs så gott som genast medan andra tar några år att ordna till. Vissa av åtgärderna kräver att vi själva (lagtinget) först ändrar lagar vilket kräver både tid och analys och konkreta beslut. Många av de åtgärder som föreslås är av den arten att man först berättar om avsikterna och sedan inleder den nödvändiga lagstiftningsprocessen.

Oppositionen i Ålands lagting; Liberalerna och Ålands framtid försöker stoppa dessa besparingar. De tycker det är okej att landskapet Åland lånar pengar för sin drift och hoppas på en lottovinst i bästa Greklandsanda. De har presenterat förslag som är ingenting annat än ännu mer kostnadsdrivande. Det är både naivt, aningslöst och kemiskt fritt från ansvarstagande. Bildligt talat sitter vår opposition i sin framrusande bil på väg mot stupet som de ser komma men inte tror på. De hoppas att bilen ska förvandlas till en helikopter när den når kanten och trycker därför gasen i botten för att som man säger ”investera sig ur krisen”... Vi andra föredrar att bromsa försiktigt, av flera skäl men ett extremt starkt.  I förlängningen blir det nämligen våra barn som får betala dagens köpfest. Så vill inte jag ha det. Jag vill spara genast och så mycket som det går utan att samhällsfunktioner äventyras. Det kan vi. Det måste vi. Det ska vi.

Så här långt har Åland ännu inte kommit. Vi befinner oss femtio meter från kanten och har att välja mellan att gasa och att bromsa.

Det är inte bara oppositionen som vill stoppa besparingsprogrammet och fortsätta gasa. Det vill också mer än 10.000 ålänningar som berörs av det slopade kommunala sjukkostnadsavdraget. Liksom alla studenter som inte får sina studiestöd höjda de närmaste åren och kanske till och med tvingas jobba vid sidan av studierna... Som om någon någonsin fått något fel av just det.

På trumpet i lagtinget i går

Vi har jordbrukare vars avbytarsystem föreslås föras över till privat regi som protesterade så till den milda grad att de kom till lagtinget och spelade trumpet. Fast låtvalet var underligt. I mina ögon är de åländska jordbrukarna absolut inga offer. De är duktiga och dugliga och flitiga och själva herrar och fruar över sin tillvaro. Jag är helt säker på att de kan hantera en omställning.

Vi har tjänster i förvaltningen som helt slopas och vi har en skärgårdstrafik vars kostnader skenar. Allt detta måste skäras ner i dag. Alla vi som bor på Åland måste delta i dessa besparingar och tillsammans verka för att det inte blir våra barn som får betala notan som ligger bredvid de odiskade tallrikarna på bordet vi lämnat.

Det är smärtsamt att dra ner och dra in och ställa om. Men det är nödvändigt trots protester från i stort sett varenda en som berörs. Det är det en omställning handlar om. Att göra om, göra nytt och göra rätt. Räcker inte pengarna till allt och alla, måste man ändra sitt sätt att leva. Man måste ställa om.

Liksom som jag sade i lagtinget häromdagen är detta ändå inte hyperdramatiskt. Den åländska välfärden är välutvecklad. De åtgärder som nu föreslås kommer inte att skapa social oro. Men de kommer att bidra till ett Åland i ekonomisk balans.

Det borde också alla de tänka på som nu med alla medel försöker stoppa sparprogrammen och omställningen och fortsätta beställa in det dyraste på menyn.

För sist och slutligen är det sådana här det handlar om. Har man dem är det inga bekymmer. Har man dem inte, måste man fundera ett varv till.