Klarnar kring sjöfarten

I går behandlades det omfattande ärendet ”Europeiska unionen och Åland - prioriteringar år 2012 och verksamheten 2011”. Ärendet ägs av Självstyrelsepolitiska nämnden som i sin tur bett utskotten om synpunkter. För Finans- och näringsutskottets vidkommande sammanfattade jag vårt svar på ungefär följande sätt:

Fru talman,

Till finans- och näringsutskottet fick vi den inte precis betydelselösa frågan hur det åländska samhället ska förhålla sig till den europeiska ekonomin och dess olika bekymmer på kort och på lite längre sikt. Det är som alla begriper inget enkelt ärende att ge ett exakt svar på.

Osäkerhetsfaktorerna är talrika och frågetecknen som inverkar många; de allra flesta långt utanför åländska påverkansmöjligheter. Men en sak är väldigt klar. Det är mycket just nu som är väldigt oklart när det gäller vår europeiska vardag.

I konkreta siffror och uppskattningar är det kanske ingenting som i dag tyder på att de tidigare prognoserna från i första hand finansministeriet i Helsingfors inte ska hålla. Därmed ska klumpsumman kunna följa de nivåer som landskapsregeringen och finansminister Roger Nordlund dragit upp och som vi baserat budgeten på. Men allt förändras snabbt.

Kriserna lurar bakom varje hörn i dagens Europa. Ungefär som de alltid gjort.  Men frågan är ändå om inte dagens jätte-EU är svårare än någonsin att förhålla sig till. 

Sedan finans- och näringsutskottet behandlade EU- redogörelsen i våras har vem som helst som följt europeisk media kunnat konstatera att det som förut var ett grekiskt drama nu utvecklat sig till en statsfinansiell utmaning för åtminstone Italien och Spanien. I praktiken självklart många fler. Som de ekonomiska systemen är uppbyggda i dag är inget land en ö. Vi sitter alla tillsammans i den eurobåt som just nu läcker. Dessutom finns det olika idéer kring hur färden ska fortsätta. Några vill ösa för att skapa bättre flytkraft medan andra vill öka farten för att snabbare komma upp i plan och på det viset kunna fortsätta färden.

Mitt i den röran sitter vi på Åland och funderar på hur världsekonomin ska påverka oss. För en sak står extremt klar. Om köpkraften faller i Europa slår det mot det exportberoende Finland vars intäkter är direkt avgörande för den åländska ekonomin. När Europa får ont i halsen gör vi på Åland klokt att köpa näsdukar och inleda inbesparingar.

Om situationen kring det allmänna ekonomiska läget i Europa är oklar börjar dimmorna däremot skingra sig när det gäller EU:s beslutsamhet att skärpa svaveldirektivet för sjöfarten i Östersjön. I ärlighetens namn är det inte EU som äger problemet. Det är världssjöfartens egen organisation IMO som bestämt om de skärpta svavelreglerna som först ska införas i Östersjön och senare i övriga världen. För någon vecka sedan blev Europaparlamentet, Ministerrådet och EU-kommissionen överens. IMO-beslutet ska implementeras i lagstiftningen. Den 1 januari 2015 får den maximala svavelhalten i fartygsbränslen vara maximalt 0,1 procent. Det är en utmaning för en redan pressad bransch och deras befraktare och något som regering, fack, industri och alla andra utan framgång försökt bromsa. Det är här vi ska komma ihåg att det även finns möjligheter i denna utmaning.

De åländska redarna har genom tiderna varit imponerande duktiga på att anpassa sig till nya omständigheter. Som med alla omställningar klarar sig den bäst som är duktigast på att hantera den nya verkligheten. Det finns förvisso kanske fortfarande teoretiska chanser till den övergångstid till 2020 som landskapsregeringen kämpat hårt för och ska fortsätta att jobba för. Men i praktiken är det också viktigt att stå beredda den dag direktivet träder i kraft.

Det är inte heller bara dåliga nyheter i det nya beslutet. Skärpningen berör inte bara oss i norr. IMO:s hårda regler införs tidigare än planerat även utanför Östersjön, 2020 istället för 2025. Till exempel berör detta fartygstrafiken i Medelhavet som nu i likhet med rederierna i Östersjön får skärpta bestämmelser att förhålla sig till.

Beslutet om de skärpta reglerna innehåller också andra ljusglimtar. Det ska bli möjligt även i framtiden att ge statsstöd till miljötekniksatsningar. Det kan röra sig om LNG-investeringar där till exempel Viking Line i dag befinner sig på vågens framkant med Viking Grace som om bara ett drygt halvt år ska inleda trafik som världens troligen mest miljövänliga passagerarfartyg. Det är en inspiration för en hel bransch och förhoppningsvis en väg framåt mot bakgrund av det skenande priset på konventionella bränslen. Det kan också handla om stöd för så kallade scrubbers som kan användas för avgasrening. Eller varför inte produkterna från åländska CleanGas International vars arbete med att rena avgaser har en hel shippingvärlds ögon på sig just nu.

EU-kommissionen får också i uppdrag att använda de verktyg man har i budgeten för att kunna stöda teknikskiftet. Dessa borde vi uppmuntra våra rederier att använda. Åland är ett av Östersjöns allra starkaste sjöfartskluster. Och EU-programmet Motorways of the Seas lediganslår, enligt uppgift, 100 miljoner euro i höst. Då borde det officiella Åland vara redo att visa handlingskraft och stödja branschen där så är möjligt.

Utskottet har också tagit upp några andra delar av EU-redogörelsen och stödjer tankarna på att så tydligt som det någonsin är möjligt göra all offentlig upphandling enklare, tydligare och rättvisare. I förslagen ingår också förhoppningar om ökade möjligheter för små och medelstora företag att ge anbud, öka kvaliteten på upphandlingarna samt, rätt självklart, göra allt för att motverka intressekonflikter.

Avslutningsvis diskuterade utskottet mervärdesskattens framtid. Det är betydelsefullt att hålla sig informerad om detta. Vi har till exempel kunnat konstatera att EU-kommissionen riktar sina blickar mot att momsbelägga även ideella föreningar. Det vore synnerligen olyckligt. Världen i dess nuvarande utformning och på det sätt utvecklingen sker kräver mer ideella insatser i framtiden, inte färre. En utbredd talkoanda är kanske inte lösningen på de europeiska ekonomiska problemen. Men det är en bra början. Från utskottets sida önskar vi alltså att landskapsregeringen gör allt som är möjligt för att bibehålla momsfriheten bland föreningarna. För Ålands vidkommande finns det inga möjligheter att den eventuella intjäningen ska överskrida den verkliga förlusten som föreningslivet i händelse av moms drabbas av.
Tack för ordet.

Dagens EU har hindrat krig och skapat handel. Men det har inte varit gratis och utmaningarna är ännu talrika.


Personerna är nya men utmaningarna samma som i går. Tyskland och Frankrike kämpar vidare med en valuta som allt färre vill förhålla sig till..

Skämttecknarna har haft mycket att göra när det gäller att beskriva läget och den så kallade marknaden..

Och i takt med att snuvan sprider sig i Europa måste vi på Åland också börja förbereda oss för tuffare tider.