Nöjda men inte mätta

Vilken morgon! Blå himmel och en bris som är varken stark eller svag. Så där som dagen före midsommar ska vara i en närmast perfekt värld. Folk är tidigt på farten och gör sig färdiga för den längsta dagen. Men först en tillbakablick.

Vilken kväll som Hela Ålands Lag bjöd på i går! För andra gången i år besegrar vårt lag serieledarna. Förra gången var det FC Inter i Åbo och nu HJK med 2-0 på Wiklöf Holding Arena. Sådana minnen är fina att ha i november när vintern börjar göra sig redo att ta över. Inför 2.810 jublande ålänningar, de flesta av dem bofasta, var IFK lite bättre på allt än mästarlaget HJK. De grönvita kämpade som om morgondagen inte existerade. De sprang lite snabbare, hoppade lite högre och tänkte lite smartare. Med mod och kreativitet sågade de sönder ett HJK som aldrig fick chansen att föra sitt eget spel. IFK var källarbandet som listigt och snabbt utmanövrerade symfoniorkestern på ton efter ton. Som en gigant malde IFK ner motståndarna tills mästarna mot slutet helt enkelt gav upp.

Att två nyckelspelare, Jani Lyyski och Mattias Wiklöf, var borta hejdade inte de andra. Tvärtom stärktes de av att bära ansvaret utan sin kapten (Lyyski).

Man ska väl kanske undvika att intellektualisera en fotbollsmatch alldeles för mycket men det är svårt att låta bli. För det vi som var där i går fick bevittna var ett föredöme som kan bära långt. Hemligheten är nämligen ingen hemlighet. Det handlar om långsiktigt och tålmodigt arbete med att göra varje liten del i ett lagbygge lite vassare. Utan att ge avkall på en fastslagen kurs handlar framgång om att justera och kalibrera något som redan är okej men inte perfekt. Precis som alla vi människor borde göra varenda dag vi vaknar, vara fast beslutsamma att just denna dag ska bli lite bättre än den föregående.

Man ska väl heller inte romantisera kring gamla gudasagor men få nutida berättare har lika exakt formulerat vägen till framgång som de som en gång i världen satt sig ner och präntade ner det som i dag kallas Havamal:

Morgonstund...

Tidigt upp ska
den som vill åt
andras gods eller guld;
sällan får liggande varg
ett lår, eller
sovande man en seger.

Nöjd men aldrig mätt. Under ledning av Pekka Lyyski har IFK Mariehamn gått från gärdsgårdsserierna till högsta ligan. I år har hans lag slagit serieledarna två gånger och känner jag Pekka (och hans tränarkolleger Lundis och Steffo) rätt nöjer han sig inte med det. Det ser vi fram mot, vi som sitter på läktaren.
Och eftersom mina egna ord aldrig känns tillräckliga är det en behaglig lycka att vända sig till de gamla mästarna. Johan Ludvig Runeberg börjar och avslutar sin pompösa berättelse ”Det ädlas seger” med ord som varar länge:

Men fast solar ramla från de fasta grunder,
Och fast jorden flyktar som en suck derunder,
Och fast askan skingras af förgätna verldar,
Lefver och segrar det ädla ändå.
...
För det ädla, bröder, skall min lyra stämmas.
Hur det ädla segrar, fast dess framsteg hämmas,
Hur det trotsar ondskan, hur det kufvar makter,
Läre du verlden, min heliga sång!

Kommentarer

  1. 2.810 jublande ålänningar... nja inte riktigt. Ta bort de 1000 alandicaupparna som höll på HJK så stämmer det nog lite mer.

    SvaraRadera
  2. Det var bara 997... Och de flesta av dem lär ha hejat på IFK och vara beredda att flytta till Åland bara de blir lite större! Fast säker kan man ju aldrig vara. Ha en fin midsommar!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg