Så rodde vi över havet, del 2

TREDJE DAGEN

Regnigt och grådaskigt och roddbåten fylld med vatten efter nattens oväder. Innan vi startar den planerade etappen till Fejan utanför Kapellskär där familj och släkt möter upp för lunch tvingas vi ösa ur båten. Ingen vidare start på en lång dag. Första dagen var bättre! Och båda var enklare än det var förr.

Planen i dag är att ro till Fejan och sedan vidare till Söderarm för att vila ut inför färden över havet. Så blir det inte alls. Det blir mycket längre.

Vädret har varit hårt hela dagen men vid tvåtiden börjar vindarna lägga sig. Efter lunchen ror vi ut mot havets kant för att säga hej till Ålandsfärjan.

Pratar med bryggan om väderleksrapporten timme för timme. Det visar sig att vinden blir gynnsam från sydväst fram till tiotiden på kvällen då den ska friska i. Det ger oss drygt fem timmar att ro på. Saken är klar. Adjö Söderarm och en natts vila. Kom an hav!

Med strömmingsflundror i kistan och 18 sjömil i ryggen tar vi sikte västerut där Kobba klintar ligger 22 sjömil bort. Dyningarna är till en början vid Tjärven väldiga men vinden svag. Blir nästan sjösjuk av gungandet upp och ner. Efter Tjärven lägger sig havet och vi börjar veva på. Ett årtag i gången. Ett till. Rodd är som bäst när tid och rum inte längre finns utan det enda som gäller är ett årtag i taget och sakta mak framåt.

Ålandsfärjan passerar och ger signal. På däck står folk och applåderar. Undrar om det blir större än så? Men snart är vi ensamma igen. Vevar på. Vi stannar regelbundet för energiintag och vatten. När nöden tränger på kommer öskaret som en räddare, en upplevelse bara det… På sätt och vis.

Nästan på minuten som väderleksrapporten utlovat börjar det blåsa upp. De sista fem sjömilen fram till Kobba klintar tar vi i för allt vi är värda. Hav som blåser upp är ingen bra plats att vara på. Känslan när vi tar i land på Kobba klintar går nog inte att beskriva på ett vettigt sätt. Men en otrolig lättnad är det. Tid: 5 timmar och 9 minuter från Tjärven till Marhällan. Distans totalt denna dag: 40 sjömil.

FJÄRDE DAGEN
Vaknar på Kobba klintar och nyper mig i armen. Kan detta faktiskt vara sant? Att vi korsat havet och tagit oss till Kobba klintar ett halvt dygn tidigare än beräknat?

Jodå. Vi sitter ändå kvar på holmen och tar igen oss inför det sista fyra sjömil långa benet in till Västerhamn. Ringer banker och annat för att få ihop slutresultatet av insamlingen till Ålands barnfond. Totalt kan vi överlämna en check på drygt 13.000 euro.

Klockan halv fem på eftermiddagen lägger vi ut båten och tar i för vad som ska bli sista gången. Sätesmuskulaturen protesterar vilt till en början men ger sig så småningom. Sträckan som tidigare känts lång, i början av träningen, är nu ingenting.

En god bit före Pommern kopplar vi på 200 båtar som privatpersoner och företag köpt. Det blåser upp till motvind igen och det är med nöd vi lyckas bärga in dem till ÅSS marina. Där står Ålands barnfond och väntar tillsammans med många andra. Krögar-Micke bjuder på roddmeny och kvällen blir naturligtvis en enda lång pina för alla som tvingas lyssna till två uppspelta män som inget hellre vill än berätta om en liten roddtur...

Solen hade börjat gå ner och vinden tillta då vi anlände till Kobba klintar i solnedgången. Den här bilden tog Daniel Eriksson medan vi kämpade på över Ålands hav.