Brott och straff och bränder

I ett fängelse i Sverige sitter just nu den man som över hela Sverige är känd som ”Gryningspyromanen”. Han heter Ulf Borgström och är hemma från Ystad, en liten stad i södra Sverige. Där höll han befolkningen i ett skräckgrepp under nästan två decennier. Han greps i det närmaste på bar gärning då han vacklade ut från ett brinnande hyreshus i Ystad i december 2010. Sedan dess sitter han i fängelse men kommer ut igen våren 2016. Inför den dagen fruktar Ystadsborna och skåningarna. Med all rätt.

Jag har tillsammans med bortaålänningen David Widlund granskat denne Borgströms väg från födseln till fängelset i boken ”Gryningspyromanen – från mobbad tonåring till Sveriges värsta mordbrännare”. Boken kom ut i våras och har rönt stor uppmärksamhet i Sverige. Det är vi glada för. Helst av allt skulle vi vilja att boken resulterade i en översyn av den polisjakt (en av Sveriges största) som gick snett och det rättsväsende som ”Gryningspyromanen” och hans advokat körde åttor runt. Det finns paralleller till skandalen kring Thomas Quick. Där dömdes en man för en massa mord han ”erkänt” men inte begått. Ulf Borgström dömdes aldrig trots en överväldigande indiciekedja och ledtrådar som bara pekade åt ett håll.

Sedan boken kom ut har vi gjort upprepade föreläsningsresor till Skåne och andra platser där vi berättat om arbetet med boken. På torsdag drar jag ner till Malmö igen för en föreläsning för Malmös advokatsamfund.

Om några av de resorna har jag berättat här och här och här och här.

Nu i höst har internetbokhandeln Bokus satt igång en kampanj kring boken som bland annat inkluderar en blogg där ”Gryningspyromanen” sätts i fokus. Det är spännande. Bland dem som uppmärksammat boken finns Johan Linander, en tungviktare i Sveriges riksdags justitieutskott. Han var en av dem som fick ta emot telefonsamtalen när uppgivna och skrämda skåningar undrade varför ingen satte stopp för bränderna.

I arbetet med boken har vi bland annat intervjuat amerikanske experten på mordbrännare Dian L. Williams som säger så här i boken:
”Det är i och för sig svårt att forma en åsikt om en människa jag aldrig har mött. Mitt svar är alltså väldig generaliserande. Hämndmordbrännare tycker att de har rätt att starta bränder. De tror att de är berättigade till hämnd för verkliga eller inbillade oförrätter. Målen är ofta sådana platser som framkallar avundsjuka hos mordbrännaren, ’Du har allting, jag fick aldrig någonting’. Trots det behöver mordbrännaren absolut inte på något sätt ens känna sitt offer personligen. Hämndmordbrännare planerar sina tillslag noga och följer ett stigande mönster av farlighet. Till exempel genom att gå från att bränna ner obebodda kåkar till hus som människor bor och lever i. Det får hämndmordbrännaren att känna sig kraftfull och upphetsad för att han ’ger igen’ utan att bli tillfångatagen. Hämndmordbrännaren fortsätter alltid att utgöra en extremt hög risk för att fortsätta anlägga bränder, eftersom hans tankar alltid kretsar kring revansch och hämnd. Detta försvinner inte ens om han sätts i fängelse. Tvärtom kan vreden och föraktet gentemot allmänheten växa sig större.”
På den avgörande frågan är Dian L. Williams tydlig. Förutsatt att Ulf Borgström har den profil alla misstänker, kommer han då att fortsätta elda när han kommer ut från fängelset igen?
”Ja, det är min gissning, baserad på många års erfarenhet av mordbrännare som drivs av hämnd. Han kommer att fortsätta anlägga bränder.”
Herrar David och Jörgen i full färd som bokförsäljare på den stora Bok- och biblioteksmässan i Göteborg tidigare i höstas.

Kommentarer

Populära inlägg