Nu är allt möjligt
Vilken kväll vi ett två tre fyra (1.234) åskådare bjöds på i går när IFK vann med 1-0 hemma mot serietrean TPS som därmed fick det lite svårare att nå sitt efterlängtade guld. IFK som saknade sin lagkapten och backklippa Jani Lyyski slet som bara ett lag som verkligen VILL vinna kan slita. Planen var tung och påminde till vissa delar mer om en åker men IFK:arna brydde sig inte, de sprang, de satte emot, de hoppade och lämnade bokstavligen inte ett grässtrå orört i sin jakt på segern. CH Jagnes kanon som borrade sig in i TPS-målet var rättvis, IFK var det för kvällen bättre laget. IFK var framför allt det lag som mer än TPS förtjänade att vinna.
Det är inte första gången detta hänt i år. Vi har i match efter match fått se en enastående moral och ett mod utöver det normala hos våra grönvita spelare. Jag har många gånger dragit paralleller till hela det övriga Åland men jag tycker jämförelsen blir bara viktigare. Medan nyängsligheten breder ut sig över samhället visar IFK vägen genom att utmana, testa gränser, försöka och förädla. Genom att ha gjort fel några gånger börjar man till sist hitta rätt. Och där är IFK i dag.
TPS var i går rena rama motsatsen. Ett lag som leds med ilska och vrede borde aldrig få vinna över ett som leds med engagemang och stil. Supportrarna som följde med från Åbo var till exempel inte mycket att skriva hem om. Två av dem fick visas bort från arenan och en stor del av de övriga valde att sitta i mörkret och dricka öl istället för att stödja sitt lag från läktare.
Någon större vila blir det inte fråga om efter segermatchen. Redan i dag på eftermiddagen tränar laget igen. I morgon är det färjan till Finland som väntar och på måndag ny match mot FF Jaro. Samma kväll möter TPS serietvåan FC Inter i Åbo. Om IFK vinner mot Jaro samtidigt som TPS förlorar mot Inter är det bara en poäng som skiljer de två lagen åt då ligans sista omgång spelas på lördag om en vecka. Det är i det läget som fjärilarna börjar fladdra i maggropen.
Jag har gjort det förut men måste göra det igen. Hylla Simon Nurme, målvakten som vann en ny match för sitt IFK i går. Målvakten är förvisso halva laget, brukar man säga, frågan är om inte Nurme är ännu mer. Dels tack vare sitt formidabla och säkra målvaktsspel men också som lagmedlem och förebild. IFK kryllar i dag av unga män som på riktigt är goda exempel som ledare i snart sagt alla sammanhang. De har slitit hårt för att vara där de i dag är. Träningarna och matcherna har gått före allt annat. När benen bett om vila har hjärnan rutit fortsätt. Ändå är stämningen fortsättningsvis god i laget och beslutsamheten stor. Nu kör vi HELA vägen.
För oberoende om man vinner eller förlorar gäller i idrotten som inom alla andra områden. Om man på riktigt kan se sig i spegeln efteråt och konstatera att man gjorde sitt bästa. Då spelar det ingen roll vad de dödgrävare som också ryms inom samhällets ramar tycker.
Det är inte första gången detta hänt i år. Vi har i match efter match fått se en enastående moral och ett mod utöver det normala hos våra grönvita spelare. Jag har många gånger dragit paralleller till hela det övriga Åland men jag tycker jämförelsen blir bara viktigare. Medan nyängsligheten breder ut sig över samhället visar IFK vägen genom att utmana, testa gränser, försöka och förädla. Genom att ha gjort fel några gånger börjar man till sist hitta rätt. Och där är IFK i dag.
TPS var i går rena rama motsatsen. Ett lag som leds med ilska och vrede borde aldrig få vinna över ett som leds med engagemang och stil. Supportrarna som följde med från Åbo var till exempel inte mycket att skriva hem om. Två av dem fick visas bort från arenan och en stor del av de övriga valde att sitta i mörkret och dricka öl istället för att stödja sitt lag från läktare.
Någon större vila blir det inte fråga om efter segermatchen. Redan i dag på eftermiddagen tränar laget igen. I morgon är det färjan till Finland som väntar och på måndag ny match mot FF Jaro. Samma kväll möter TPS serietvåan FC Inter i Åbo. Om IFK vinner mot Jaro samtidigt som TPS förlorar mot Inter är det bara en poäng som skiljer de två lagen åt då ligans sista omgång spelas på lördag om en vecka. Det är i det läget som fjärilarna börjar fladdra i maggropen.
Jag har gjort det förut men måste göra det igen. Hylla Simon Nurme, målvakten som vann en ny match för sitt IFK i går. Målvakten är förvisso halva laget, brukar man säga, frågan är om inte Nurme är ännu mer. Dels tack vare sitt formidabla och säkra målvaktsspel men också som lagmedlem och förebild. IFK kryllar i dag av unga män som på riktigt är goda exempel som ledare i snart sagt alla sammanhang. De har slitit hårt för att vara där de i dag är. Träningarna och matcherna har gått före allt annat. När benen bett om vila har hjärnan rutit fortsätt. Ändå är stämningen fortsättningsvis god i laget och beslutsamheten stor. Nu kör vi HELA vägen.
För oberoende om man vinner eller förlorar gäller i idrotten som inom alla andra områden. Om man på riktigt kan se sig i spegeln efteråt och konstatera att man gjorde sitt bästa. Då spelar det ingen roll vad de dödgrävare som också ryms inom samhällets ramar tycker.
 |
| Vilka killar! Vilket lag! Efter gårdagens triumartade seger mot TPS finns ännu möjligheten att nå en bronsmedalj i årets liga. |
Härligt inlägg. NU KÖR VI!
SvaraRadera