En rundtur genom vit stad

Det är nog på allvar svårt att föreställa sig något vackrare än snötäckta nejder. Allt det vita och den krispiga frosten gör verkligheten ljusare och tystare samtidigt. Folk blir vackrare och bilar mindre hotfulla. Vallarna skapar konstverk vars mening bara kan begripas av betraktaren. Vintern är eftertankens tid. Livet utanför kontorslokalerna går lite saktare och tiden rusar långsammare på snötäckta stigar. Skulle man vara mer filosofiskt lagd skulle man kalla det retreat och kontemplation. För mig duger det bra med söndagspromenad.

Och som vanligt när man ska begripa det svårförstådda finns sanningen hos den gamle skälmen Gustaf Fröding som skrev så här:

Jag sörja, jag sörja, jag sörja väl må, ty stjärnorna så kalla på himmelen gå och frusen och kall är hela världen. 

Och mänskorna de kämpa i drivor och snö och vandra och gå och förfrysa och dö, vart vandren I, vart leder denna färden? 

De tycka sig se ljus långt på villande stig, de skynda, de tänka att snart få värma sig och finna goda vänner i gårde. 

Och kommer en i vägen, så slå de honom ner och domna sedan själva och vakna aldrig mer, I mänskor, varen intet så hårde!

Fröding har jag skrivit om förut också. Den stundande veckan är utmanande på många sätt. I utskottet fortsätter vi budgetmanglingen och räknar med att närma oss målet mot fredagen. Ha en fin arbetsvecka all och kom ihåg att gå ut och köpa julklappar. Ju fler, desto bättre!

Isen skyndar långsamt. Det är ingen brådska och kyliga nätter garanterar framgång. Själv ser jag mer praktiskt på isen och känner snålvattnet rinna till. För bara det får vara kallt någon vecka till är laksäsongen här och kvällsmacka med lakrom verklighet igen! 

ÅSS ligger stilla och uteserveringen gapar tom. Kunde denna byggnad och dess bord tala skulle historien i vart fall inte bli tråkig.

Det nya sjöfartsmuseet och Nautical reser sig stora och trygga över Pommern. Har du ännu inte varit hit och hälsat på, gör det nu!  

En gång stångade hon sig genom världshaven fullastad med guano och vete. Ombord fanns beslutsamma män och kvinnor som slet för sin utkomst och byggde vår värld. Pommern är en tidsmaskin och inspiratör. 

Sedan 1971 har statyn ”Havets folk” stått vid Västerhamn, vid Esplanaden. Statyn är en hyllning till havet, till livet och till möjligheterna på oceanerna. Den är tillverkad av brons och gjord av Matti Haupt.

Stad i snö. Söndagsmorgnar är fridfulla i vår lilla stad. 

Jättelika snöhögar utgör bevis på att tekniska verken haft bråda tider de senaste dagarna. I bakgrunden ses huset där Ålandstrafiken och polisen delar på utrymmen.

”Svart hund ses bäst på vit snö”, gammalt djungelordspråk.

Tja, det är alltså vitt just nu och minus tio grader Och jag borde egentligen skotta istället för att dra omkring och fotografera det hela.