Saklighet slår svordomar

Det låter svavelosande och kärnfullt och rentav gulligt att krydda språket lite och kalla folk för saker. Men bär det någonstans, måste man fråga sig. Jag tror inte riktigt det.

Vill man nå någonstans här i världen är svordomar och förbannelser sällan den rätta vägen. Ändå präglas alltför ofta debatten kring Ålands och skärgårdens framtid av än det ena och än det andra ganska olustiga inslagen. Anfallen av nätets troll och andra likartade figurer mot namngivna politiker och tjänstemän är varken konstruktivt eller värdigt. Ändå fortsätter de komma. Jag blir därför glad när jag får ett mejl som på ett sakligt vis lyfter fram helt avgörande frågor.

Hej Jörgen,

Har läst din debattartikel där du närmast svarar Tom Grahn. Du skriver om att vi skall se hela Åland som en region och att hela landskapet står inför stora utmaningar. Äger förstås sin riktighet att hela landskapet står inför stora utmaningar (det gör Finland och det gör Europa och stora delar av världen). Dock är det så att Skärgården, som jag anser vara en region/subregion (med sina helt egna kännetecken och karakteristika), står inför betydligt större utmaningar än landskapet i stort. Det har förts fram av flere i debatten och också av dig att Skärgården är krympande när det gäller antal invånare. Och detta är en utmaning som inte resten av Åland för närvarande behöver kämpa med. Den utmaningen är så stor att den bör få en särskild uppmärksamhet. Det får den inte idag. Det enda som debatteras i lagtinget är hur mycket trafiken i Skärgården får kosta och hur lite (de facto) trafik Skärgården kan klara sig med. Enligt mig en diskussion som idag visar att resten av landskapet (generalisering men detta är min uppfattning) , ursäkta uttrycket, mer eller mindre struntar i Skärgården alt. ser den enbart som en belastning. Tyvärr hjälper det då inte, som många på fasta Åland /framförallt politiker i lagtinget/ministrar i regeringen/lokaltidningarnas ledarskribenter för fram, att till och från påpeka att det bör finnas en Levande skärgård och att det nog jobbas för att det skall bo människor i Skärgården (samtidigt som många säger att trenden är som den är och det betyder att, igen lite karikerat/tillspetsat, ingen på sikt kommer att villa bo i Skärgården).

Skärgårdens (åtminstone de fyra yttersta, från Mariehamns horisont sett, kommunerna) framtid står på spel och det spelet kan ta slut, om det fortsätter som nu, inom 5 – 20 år (beroende på kommun, förutsättningarna är lite olika trots allt). Så illa är det inte för resten av Åland. Om det finns en vilja bakom orden om en Levande Skärgård så behöver nog fasta Åland (dess politiker i främsta hand) visa lite positiv handling. Den finns det tyvärr väldigt lite av idag (Fredriks Karlströms tankar om Leader för Skärgården var ett konkret och konstruktivt förslag som vad jag förstått ”genast” maldes ner som orättvist etc.). Fasta Åland med sin överväldigande majoritet (ca 93% av landskapets befolkning) har det yttersta ansvaret (med detta inte sagt att Skärgården skall stå med armarna i kors, det gör den inte heller , tvärtom) för att Skärgården skall leva också om 20 år. Det behövs m.a.o. handling och inte bara vackra ord.

Med skärgårdshälsningar,

John, Brändö


Mitt svar:

Hej John, tack för ditt mejl och ursäkta att mitt svar dröjt några dagar. Jag har grunnat mycket på de frågor du lyfter och måste tillstå att det saknas konkreta svar men hävdar att det finns gott om möjligheter.

Under mitt år i allmänhetens tjänst har jag stött på ett faktum som, enligt min mening, överskuggar precis alla andra. Landskapet Åland, alltså hela landskapet, har likt deltagarna i Lyxfällan dragit på sig en konsumtion som intäkterna inte längre klarar av att täcka. Detta är ett faktum som måsta hanteras nu, inte i morgon. Ju längre vi väntar med åtgärder desto dyrare blir notan för våra barn och deras barn. Åland måste byggas på ett sätt som är hållbart ekonomiskt. Det är min första utgångspunkt. Pengarna måste användas klokare än i dag. Av det skälet föreligger det nu en omställningsbudget som jag hävdar att slår mot så gott som alla områden av samhället.

Du skriver att skärgården står inför större utmaningar än fasta Åland gör. Det är sant och ett viktigt faktum på samma sätt som urbaniseringen skapar blomstrande städer och kräftgång för glesbygder över hela världen. Skälet till det är att människorna flyttar dit jobben finns och där de kan skapa sin egen lycka utifrån sina egna förutsättningar. Här tornar de första riktigt stora problemen upp sig för den åländska skärgården. Kalla fakta visar nämligen att folk i allt högre grad väljer att leva sina liv någon annanstans. Detta är, enligt min mening, inte bara en fråga om trafiklösningar utan ett resultat av en växande medvetenhet om den värld som finns utanför det egna hägnet. Än så länge har det så kallade fasta Åland inte drabbats av en liknande utflyttning. Det ska vi vara glada över men absolut inte ta för självklart. I det ögonblick arbetsplatserna blir färre kommer flyttlassen att gå utåt istället för inåt även därifrån.

Jag är vidare enig med dig i din analys att skapandet av arbetsplatser i skärgården borde ägnas särskild uppmärksamhet. Fast det borde inte stanna där. Mot bakgrund av det allmänna ekonomiska läget borde denna fråga diskuteras 24/7 över hela Åland. Jag tror nämligen att fasta Åland behöver skärgården exakt lika mycket som skärgården behöver fasta Åland. Jag anser att Åland är en helhet som mår bra bara när alla dess delar mår bra. Vägen dit går via jobben. Och jobben ska skapas i första hand av det privata näringslivet.

Vad ska man då göra? Kanske något av följande? (Tar mig friheten att brainstorma lite.)

• Starta en exklusiv hönsuppfödning och sälja världens godaste skärgårdsbroilers till Stockholm och Helsingfors.
• Ordna retreat på äkta skärgårdsvis för stressade storstadsbor. I dag är marknadsföring via tex. sociala medier billigare än någonsin.
• Söka inflyttare i äldre storstadsbefolkning som vill leva ett lugnare liv på ålderns höst.
• Ordna Östersjöns tuffaste triathlonrace från Kökar till Brändö.
• Storsatsa på svårmanövrerade seglingsregattor eller roddtävlingar.
• Skräddarsy långfärdsskridskoutmaningar utgående från Kumlinge flygfält.
• Paketera och sälj överlevnadshelg på Kökarsören.
• Bygg en Urban Living sajt på internet och bind ihop småsamhällen över hela världen. Skapa en utmaning kring att samla på små öar.
• Ordna en tävling i berättarkonst grundad på den fina gamla berättartradition som fortfarande lever kvar i skärgården, i högre grad än på andra håll skulle jag tro.
• Ordna matlagningskurser för turister på basen ”Ät det du ser och gräv där du står”. Närproducerat är framtiden.
• Hämta turister på finska sidan och bjud dem på en hisnande tur med ribbåt till Brudhäll, till Brändö, Sottunga osv.
• Paketera kurser i handarbete. ”Sticka din egen skärgårdsolle”.
• Eller ordna helt enkelt en bättre marknadsföring av semesterboende till befintliga stugor (som i ärlighetens namn borde uppgraderas). För sanningen är följande. Skärgården har mer naturupplevelser att sälja än så gott som alla andra platser i hela världen.
• Osv. Osv. Osv. Världen skriker efter unika upplevelser.

Jag vill att skärgården ska vara det blomstrande samhälle jag alltid tyckt det varit. En plats där trygghet och uppfinningsförmåga skapar modiga och påhittiga människor. Du är själv ett bra exempel på det och du väljer att föra en konstruktiv och framåtinriktad debatt vilket alltid är bättre än invektivfyllda inlägg som går ut på att alla andra har fel utom man själv. För sist och slutligen är det ganska sällan det stämmer.

Allt gott.

Med vänlig hälsning,

Jörgen