Vi borde köra bättre

Den tredje av budgetlagarna handlade om avdrag och miljö. Ungefär så här lät anförandet i lagtinget i tisdags:
Fru talman,

Den tredje budgetlagen som vi hanterat i finans- och näringsutskottet är också den svåraste och den som troligen mest direkt av de tre jag hittills presenterat innebär förändringar för medborgarna. För i landskapsregeringens lagförslag om sjukdomskostnadsavdraget med mera döljer sig försämringar för de allra flesta skattebetalare. Det är självklart eftersom det handlar om ett delvis slopande av avdrag. Nu handlar det inte om att kasta Åland och ålänningarna ner i avgrunden men är ändå en viktig åtgärd i syfte att nå balans i ekonomin. Vi får i detta läge inte glömma bort att grunden för den åländska välfärden inte rubbas ens med denna inbesparing.

Förändringen är såsom den är föreslagen mindre dramatisk än den från början planerade. Som ni minns föreslog omställningsbudgeten i våras att avdraget helt skulle slopas, i likhet med hur man gjort i Finland sedan många år tillbaka. Det vore naturligtvis trist. Vår självstyrelse bör ha tillräckliga ekonomiska muskler för att göra livet så bra som möjligt för alla ålänningar. Dilemmat är att pengarna inte längre räcker till. Om Åland ska kunna undvika att lyfta banklån för de dagliga utgifterna måste även smärtsamma åtgärder genomföras. Sänkningen av sjukdomskostnadsavdraget är en sådan. För en budget i balans måste vi nå, våra efterlevande ska inte behöva betala vad vi misslyckas med i dag. Och då räcker det inte med att bara de studerandena och kommunerna får vara med och betala. Alla medborgare måste inkluderas i detta arbete.

Första budet från regeringen var alltså att avdraget skulle bort. Detta backade man bort från sedan det visat sig att ett sådant förslag skulle drabba vissa grupper av medborgare för hårt. Det är aldrig fel att ändra sig, tvärtom tyder det också på sunt förnuft inför starka argument. Därför kom man tillbaka med ett förslag som satte gränsen för fullt sjukdomskostnadsavdrag till 15.000 euro, strax över den av statistikcentralen definierade låginkomstgränsen som 2010 låg på 14.741 euro. De som förtjänar mer än detta får dra av hälften av sina sjukdomskostnader efter självrisken på 100 euro. Det är såklart en kompromiss men ändå ett nödvändigt steg i rätt riktning. Det är bra så länge vi förmår behålla detta begränsade sjukdomskostnadsavdrag, tyvärr är inte ens det skrivet i sten i framtiden. Landskapsregeringen påpekar också mycket riktigt att detta som nu är ett ettårigt avdrag kan komma att ses över och ändras i framtiden. Framför allt är det viktigt att sjukkostnadsavdraget används på det vis som lagstiftarna i tiderna ansett som viktigt, för att hjälpa medborgare som drabbats av sjukdom eller funktionsnedsättning.

Under utskottsbehandlingen har förslaget ytterligare kompletterats med en parbestämmelse som går ut på att två som bor ihop får dra av fullt så länge den gemensamma inkomsten inte överstiger 22.500 euro. Det är en och en halv gång mer än för en enskild och enligt utskottets majoritet en begränsning som andas sunt förnuft och utgör en reell förbättring jämfört med förslaget. Dessutom betyder det ytterligare inbesparingar för landskapet. Någonstans måste denna gräns dras och den här är motiverad och genomförbar. Kontentan av allt detta är att landskapets medborgare i högre grad får betala sina sjukdomskostnader själva, vilket ingen nulevande politiker egentligen vill föreslå. Men i lägen som detta vi nu befinner oss i måste vi spara på alla områden. Samma signaler har vi under utskottsbehandlingen fått från olika grupper. Detta är inget någon jublar över men det är något man klarar. Det råder ett stort mått av sunt förnuft bland ålänningarna.

Vid sidan av sjukdomskostnadsavdraget föreslår regeringen även att grundavdragets maximibelopp höjs från 2.850 till 2.880 euro samt att självriskdelen för resekostnadsavdraget stiger från 340 till 600 euro. Båda åtgärderna är såklart till nackdel för de enskilda medborgarna men i åtminstone det andra fallet när det handlar om resekostnadsavdraget finns också miljömässiga aspekter som inte är att förakta. Det är såklart inte bra för vare sig plånbok eller miljö att sitta ensam i bilen till och från arbetet. Sådant borde gå att lösa skulle man tycka. Det finns redan en inbyggd miljöbonus i det åländska resekostnadsavdraget eftersom vi här till skillnad från i Finland får dra av även bussbiljetter. Alltså borde folk åka ännu mer buss. Nu passar det inte alla men visst finns det goda skäl att starta bilpooler och liknande när det också går att räkna hem dem ganska enkelt. Förutom det föreslår utskottet även en kläm där vi ber landskapsregeringen ändra i resekostnadsavdraget i framtiden så att resor med miljövänliga fordon premieras på riktigt.

Fru talman, mot bakgrund av det anförda föreslår finans- och näringsutskottet att lagförslagen antas med den bifogade miljöklämmen. Utskottet var inte enigt varför två reservationer bifogas betänkandet. Det är självklart bäst om reservanterna förklarar dem på egen hand.
Om man på riktigt investerar i miljövänliga bilalternativ borde man också kunna se ekonomiska fördelar av det.

Kommentarer

Populära inlägg