Roddare gör det långsamt

Så var då januari till ända och jag kan för första gången på många år se mig själv i spegeln med svettpärlorna droppande från pannan och på riktigt utbrista: ”Bra jobbat, din drasut!”

Det gör jag inte för att jag normalt sett inte jobbar bra, för det gör jag. Fast med sånt som inte direkt kan förknippas med fysisk belastning... I år kan jag räta på mig för att jag också tagit hand om den kropp som man får bara en av. Först en liten bakgrund. Som yngre tränade och tävlade jag som en liten idiot. Det var träning många gånger per vecka och volleymatcher i stort sett varje helg. När sedan karriären tog slut upphörde jag också med i stort sett all fysisk aktivitet med några få undantag. Detta accelererade under de senaste ett och ett halvt åren då jobb helt enkelt gjort det omöjligt att träna. Försiktigt uttryckt märktes detta på både våg och form vid senaste jul.

Men efter det, då blev det ändring! Sedan julhelgen har jag prioriterat träning och märker på bara dessa fem veckor en enorm skillnad. Tydligast talar roddmaskinen, förlåt men nu blir det lite teknik:

Så här var läget den 28 december. På kanten till hjärtfel lyckades jag ta milen på 46,47 och var nöjd som ett födelsedagsbarn. Sedan dess har det ramlat på och i dag...
...den allra första dagen i februari fick jag till 42,57 med smak på snabbare. Sista femhundra gick på två minuter blankt vilket inte är dåligt med tanke på materialet!
Detta skulle inte gått utan pepp från tjejer som Bonnie Tyler. Hon är bra när det blåser motvind. Ha en trevlig helg!

Kommentarer

Populära inlägg