100 låååånga krigsdagar

I dag är det inte bara den internationella kvinnodagen med allt vad det betyder i analyser, kommentarer, debatter och förståsigpåare. Det är inte enkelt att manövrera sig mellan utspelen som kommer från alla möjliga olika håll. Uppvuxen med och uppfostrad av starka kvinnor har den där delen av världen aldrig fått fäste hos mig. Jag har aldrig begripit mig på de kvinnor som iklär sig tagelskjorta och duschar kallt och gör sig till offer till följd av patriarkatet. Gör något åt det istället för att gnälla, har jag alltid tänkt och blivit lärd.

En så kallad åländsk maktkvinna (jepp, politiker)  beklagade sig så sent som i går på Facebook med orden ”Tänk att man ännu 2013 får ta skit för att man som kvinna tar initiativ. Tråkigt.” På vilket sätt fick man inte reda på. Vad ärendet handlade om fick man inte reda på. Om det var hennes kön eller något annat som ställde till detta fick man såklart inte reda på. Det kan ju ha varit något så traditionellt som vanlig tövlighet vilket ställer till det både för kvinnor och män här i världen. Dilemmet när ”maktkvinnor” gnäller offentligt är att de glömmer bort sin roll som förebild vilken borde vara den motsatta till ett självpåtaget martyrskap. Tror man inte kan man till exempel fråga de som var med och byggde Lotta Svärd-organisationen i Finland under tider då kvinnorna var exakt lika viktiga som männen, något jag hävdar att de fortfarande är och alltid kommer att förbli.

I dag fast år 1940 avklarades den hundrade dagen av vinterkriget mot Ryssland sedan den bindgalne mördaren Josef Stalin bestämt sig för att annektera sin lilla granne i sitt glupska rike. Fältmarskalk Mannerheim ville be de västliga allierade om hjälp i det till synes hopplösa kriget som skördade fler offer än den lilla nationen Finland kunde hantera. Utrikesminister Väinö Tanner tvekade och trodde mer på fortsatta fredssamtal i Moskva. På plats i Moskva mötte de finländska förhandlarna Molotov, Zdanov och general Vasilevski. Någon Stalin syntes, till finländarnas besvikelse, inte till. Fredssamtalen började i gediget möblerade salonger i Moskva alltmedan blodet flöt vid fronterna och de stridande förberedde sig för ett långt krig. Så blev det tack och lov inte.

Än i dag firar ”Sisters of Struggle”, Röda Arméns egen kvinnogrupp den internationella kvinnodagen till minne av umbärandena vid fronten. Samma sak gör också den finländska systerrörelsen Lotta Svärd som utförde underverk med sina begränsade resurser. Jag tvivlar på att någon då ifrågasatte deras initiativ för att de ”var kvinnor”. Det är nog ett nyare påfund. Namnet Lotta Svärd kom förresten från Johan Ludvig Runeberg själv och dennes Fänrik Ståls sägner, om nu någon inte visste det.

I övrigt får jag citera Mark Levengood som på Twitter i dag levererat den pricksäkra könsanalysen: ”Såhär på Kvinnodagen kan jag stolt berätta att min släkt är strikt kvoterad: 50 % av mina förfäder är kvinnor!”

Så här kunde det se ut 1940 då Lotta Svärd-deltagarna höll utkik över de sina och fienderna.

Kommentarer

Populära inlägg