Facklig dikeskörning

Landskapet Åland har sex kommuner till vilka det krävs färja för att nå. Den bofasta befolkningen i denna skärgård har trots täta tidtabeller i trafiken inte vuxit utan krympt, vilket är en utmanande sanning. Kostnaderna för denna skärgårdstrafik har till följd av irrationell drift och skenande bunkerpriser stigit långt över smärtgränsen. Landskapet Ålands pengar ska räcka till mycket, sjukvård och skola till exempel. Av det skälet har man från landskapsregeringens och Ålands lagtings sida tvingats göra kraftiga förändringar, något som verkställdes vid årsskiftet. Åtgärderna är inte alltid bekväma men ändå nödvändiga.

Det är bakgrunden till att de Helsingforsbaserade sjöfacken i allmänhet och Finlands maskinbefälsförbund i synnerhet nu drabbats av frispel. I ett till och med för makthungriga fackpampar sällsynt obalanserat utspel går verksamhetsledare Leif Wikström till attack mot Ålands landskapsregering och dess infrastrukturminister Veronica Thörnroos, se nertill.

Jag kan inte låta sådant passera utan att säga till. De finländska sjöfacken har över tid gjort sitt bästa för att förstöra den finländska sjöfarten. Stundtals har de lyckats mycket bra i detta värv. Men när de nu ger sig på den åländska skärgårdens överlevnad går det för långt. Skrev därför en kort insändare i lördagens Ålandstidning:

Skämmes Wikström 
Om Leif Wikström, verksamhetsledare för Finlands maskinbefälsförbund, är rätt citerad i fredagens Ålandstidning borde han skämmas. Vad man än driver för intressen är det aldrig okej med en retorik som hör hemma på medeltiden. Han hotar, hånar och förolämpar infrastrukturministern Veronica Thörnroos och hävdar att Ålands landskapsregering bryter mot lagen. Dessutom kallar han arbetet för en så bra skärgårdstrafik som möjligt för ”skräp”. Landskapet Åland har så här långt trots krympande kassa lyckats upprätthålla skärgårdstrafiken i egen regi med synnerligen generösa belöningssystem till de som arbetar ombord. Leif Wikströms agerande stärker mig i övertygelsen om att trafiken så snabbt som någonsin är möjligt borde privatiseras och konkurrensutsättas. Annars kommer maskinbefälsförbundet och dess gelikar i Helsingfors att effektivt och slutgiltigt släcka ljusen i den åländska skärgården. Vill facken verkligen sina medlemmars och Ålands bästa måste det till konstruktiva och sakliga analyser samt förhandlingar med verklighetsförankring.
Jörgen Pettersson (C)
Lagtingsledamot

Den här grabben var stark och pålitlig då det begav sig. I dag kommer man inte långt genom att klubba folk i skallen. Det borde någon låta somliga sjöfack få veta.
Utfall som detta hör möjligen hemma på den mörka medeltiden. Inte i dag. Man kan faktiskt också ställa frågan om det publicistiskt hedervärda i att publicera ett i alla avseenden totalt ovidkommande omdöme baserat på familjeförhållanden. Bara för att folk säger saker måste det inte stå i tidningen.

Kommentarer

  1. Benny Pettersson13 april 2013 kl. 09:11

    Intressant hur olika man kan se på saker. Först och främst håller jag med dig att Wickströms inlägg var burdust, klumpigt och olämpligt.

    Jag har en annan syn på saken än du till viss del.Först och främst skulle jag vilja hävda att sjöfacken har hjälpt till att rädda den finska sjöfarten på flera vis. Först och främst genom att avstå från riktiga löneökningar under 20 års tid. När övriga yrkesgrupper i samhället fått kraftiga löneökningar då har våra lönepåslag som regel varit lägre än rådande inflation. Sjömansunionen gick med på en nära 10% lönesänkning på färjorna i ett läge när landbaserade löner steg kraftigt. Facken har gått med på blandbesättningar för att bibehålla finsk sjöfart. Som regel har facken varit tandlösa gemtemot redarna och det pga inre stridigheter bland annat. Så vad gäller utrikesfarten delar jag inte din beskrivning.

    Vad gäller inrikesfarten så har väl facken haft lite mera att säga till om det medges men även där har man nu gett upp fullständigt. Wickströms uttalande kan nog ses som ett bevis på detta. När argumenten tryter tar våldet eller sandlådenivån över. Men trots detta finns det ju ett kollektivavtal som båda parter är bundna att följa. LR bryter mot det avtalet på vissa färjor i nuläget och då måste ju facket reagera annars vore det ju fel mot sina betalande medlemmar?!. Inte är det väl så Jörgen Pettersson att du vill allmänt att arbetsgivaren skall ignorera kollektivavtalen och gällande lagstiftning inkluderande sjömanslagen? I såfall är det ju bara att skrida till verket och avskaffa kollektivavtal och lagstiftning även inom ÅHS! Jag finner det märkligt att sjömän inte skall få strida för att behålla sina i avtal stipulerade rättigheter medan nu exempelvis ÅHS-anställda inte ständigt i media behöver se sina lagliga rättigheter ifrågasatta. Vad gäller privatisering finns det många sidor av myntet. Jag har inga synpunkter så länge de privata rederierna håller sig till kollektivavtalen. I de fall de privata rederierna lyckas driva färjorna 20% resp 38% billigare med att spela enligt reglerna och även hålla färjorna i det skick dom var vid övertagandet, ja då visar det ju att problemen finns hos trafikavdelningen och ytterst hos Infrastrukturministern och inte hos färjpersonalen. Några andra slutsatser man rimligen inte komma fram till.

    Ha en bra helg Jörgen! Gudingarna flyger runt stäven på Misida och jag vill hem!

    SvaraRadera
  2. Hej Benny och tack för ditt inlägg och trevlig helg själv. Du hör till dem som debatterar under eget namn vilket hedrar dig och gör dig trovärdig – och tyvärr ovanlig. När det gäller betydelsen av kollektivavtal delar jag din uppfattning att de ska följas men jag tror å andra sidan inte att LR bryter mot dem även om jag förstått att det råder delade meningar om just det. Jag håller också med dig om att facken absolut inte är oviktiga i utvecklingen av sjöfarten, tvärtom. Du har säkert rätt i att facken gjort vad man kunnat de senaste tjugo åren. Problemen uppstod emellertid före det och bottnar i den oerhörda spridning som råder inom finländsk sjöfart; färjor, tankers, lastfartyg, inrikestrafik etc. Jag hör till dem som minns då det så kallade småtonnageavtalet på 1980-talet skapades i rent självförsvar och för att rädda den finländska fraktsjöfarten. Det lyckades trots att sjöfacken och deras medlemmar inte direkt slog frivolter av lycka. Skärgårdstrafiken på Åland är på sätt och vis i samma läge i dag som den mindre lastsjöfarten var då, det krävs en omställning. Dagens avtal är en direkt följd av den boom inom sjöbranschen som rådde då färjorna gick som starkast och då finska staten stod för räkningen för den åländska skärgårdstrafiken och facken fick vad de ville för att färjorna inte skulle stoppas. I dag är det nya tider som kräver nya tag. Parterna måste sätta sig ner, fatta nya beslut och gemensamt gå vidare. Det är inget alternativ att fortsätta som hittills, till det finns det inte tillräckligt med pengar. Jag tror alla egentligen vet detta, möjligen bortsett från maskinbefälförbundets ledning, och därför är redo för nya diskussioner.

    Hälsningar från ett kallt, blåsigt och regnigt Åbo. Du vill INTE vara här hellre än i Spanien. Åtminstone inte i dag. Här har vi inte ens gudingar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Benny Pettersson14 april 2013 kl. 01:19

      Jag tackar för ditt svar. Även när småtonnageavtalen som du säger tillkom i självförsvar så vek facken ner sig. Jag började till sjöss 1996 och jag har aldrig strejkat någonsin och aldrig har det varit hot om strejk där jag har jobbat. Åsikten bland gemeneman är ju att sjöfacken strejkar i ett. Även inom inrikes har jag under min livstid upplevt bara en enda strejk nämligen under fallet Harry Eriksson. Så sist och slutligen får man nog anse att sjöfacken har varit ganska resonliga ändå. Att trafikavdelningen brutit mot punkt 1&2 är ställt utom allt tvivel för det har jag sett med egna ögon. Om någon part är missnöjd med avtalet så förhandlar man om detta är avtalet är slut. Inom avtalsperioden är det arbetsfred för båda parter, så spelreglerna. De nya beslut du efterfrågar kan komma efter 1 år således.

      Nej Åbo är nog ingen höjdare!!

      Radera
  3. Det är alltid lätt att understöda inbesparingar då man själv inte blir drabbad. Tänk om kollektivavtalen för de Åländska politikerna, kraftigt skulle försämras. "Som ett led att spara kostnader och minska underskottet". Undrar vad reaktionerna skulle bli på det? Och hur skulle man hitta kompetent folk som ville jobba under de förhållandena?. Samma sak händer med sjöfarten då svältavtal förhandlas fram. Åländska ungdomar med drömmar om en framtid till sjöss grusas. Och duktiga Åländska sjömän med långa och krävande utbildningar söker sig till utländska flaggor, med humanare avtal. Rederierna går miste om kompetent folk och Åländska samhället skatteinkomster. Jag har väldigt svårt att tro att någon landanställd, med motsvarande utbildning skulle arbeta under tex småtonnageavtalets löner/villkor. Rederierna kan fortsätta segla under Finsk/Åländsk flagg, men under vilken kvalitet? Och till vilket pris? Du har säkert rätt om att skärgårdstrafiken är för dyr och borde effektiviseras. Men varför lyfts det aldrig fram med samma iver, hur man kunde effektivisera inom landskapsstyrelse/lagting. När det istället tillsätts tjänster i tid och otid.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg