Segermatchen på Isle of Wight

Så hände det sig i går kväll att vännen och Valbobon Ola Wiklund kom över och vi gjorde som många gånger förut. Vi pratade minnen men lät det inte stanna där. Vi grävde fram den gamla videokassettspelaren (ni som inte vet vad det är får fråga någon äldre) och satte igång VHS-kassetten som jag hade glömt bort men alldeles nyligen hittade. Där finns finalerna från öspelen på Isle of Wight 1993. Ola var coach för herrlaget och jag var dess kapten och den dagen ska vi aldrig glömma, vi vann mot ett på pappret betydligt starkare Ösel som två år innan tillintetgjort oss på vår egen hemmaplan. Bland annat dessa matcher har svetsat samman mig och Ösel på många plan vilket jag skrivit om exempelvis här och här. Ösel och esterna är ett idrottsälskande folk och bidrog med både klass och skicklighet och kämpaglöd när de anslöt öspelen 1991 på Åland, för övrigt första gången efter den långa ockupationen av Sovjet som Ösel reste sin egen flagga utomlands!

Att se tjugo år gamla tv-bilder på en själv är... lite omtumlande. Det är inte längre så mycket som liknar, om man uttrycker det försiktigt. Fast det tog bara typ två bollar så kände jag igen ljuden, dofterna, de avgörande bollarna och mer. Skoj var det också att se vännerna Bränna, Raffe, Macke, Joppi, Kim, Kenneth, Loppan, Siken, Enis, Guuze, Ann, Picku, May och allt vad de hette. Inte att förglömma domarvännerna Stuart och Denis. Fast mest beröm av alla ska Kevin Nixon ha, han stod bakom kameran. Är det nu också någon som vet hur man konverterar VHS till modernare format är det snällt om ni hör av er.

Hallen vi spelade i då användes även i fjol då NatWest Island Games ordnades på Isle of Wight för andra gången.

Jovars, det var helt okej när det stod 15-12 i tredje set och vi vunnit de tidigare två med 15-13...

Spelet var jämnt och tätt och inget lag lyckades någonsin rycka ifrån.

Domarna på rad efter de två finalmatcherna.