Lincoln visade vägen

Kroatien, Pula. Det infinner sig en speciell känsla att sitta i ett propellerplan (Bombardier Q400) i luftrummet någonstans mellan Köpenhamn och Zagreb och samtidigt se den storslagna filmen om Abraham Lincoln. Exakt etthundra år innan jag föddes (1965) utkämpade Lincoln som president i Amerika ett slag som vi fortfarande lever gott på. Amerika var sedan fyra år tillbaka ett inbördeskrigande land i upplösning och en avgrund av hopplöshet framför sig. Men Lincoln hade en idé och en dröm som han aldrig glömde bort att dela med sig av och aldrig tröttnade på att förmedla. Han ville skapa en union, han ville avskaffa slaveriet och han ville göra varje människa till chef över sina egna möjligheter. Med sig hade han ena hälften av den väldiga kontinenten. Mot sig hade den andra hälften, lite slarvigt uttryckt. Lika starkt som han själv trodde på vad han sade, lika starkt tyckte den andra sidan att han hade fel. Kärnfrågorna var många men kokade ner till om det var rätt att hålla färgade människor som slavar eller inte. Det är lätt att i dag moralisera över synen på människorna som slaveriförespråkarna bar men det var en verklighet som den tidens människor hade att förhålla sig till. De begrep helt enkelt inte bättre.

Trots denna polarisering lyckades Abraham Lincoln ena de rika staterna i Amerika med de fattiga, de djupt kristna områdena med de som såg mer pragmatiskt på det hela och ansåg att människans behov i alla lägen gick före Guds eventuella avsikt. Lincoln fick människor med olika bakgrund, hudfärg, tro och finanser att samlas kring en gemensam idé och vision. Så skapades Amerikas förenta stater. Det var en bedrift han inte åstadkom på egen hand men han lyckades övertyga de rätta bundsförvanterna och driva idén om Amerika vidare trots det blodiga krig där amerikaner dödade varandra. Då var det en kontinent som hade ingenting annat än flitiga människor som såg nödvändigheten av hårt arbete, fred och demokrati. Sedan och tack vare detta började det hända grejer.

I dag är Amerika en supermakt som landsatt människor på månen, skapat Internet, befriat Europa från Hitler och stått för en nödvändig stabilitet i hela världen i oroliga tider. När det blodiga Balkankriget utspelade sig i Europa var det Amerika som var tungan på vågen. Utan deras insatser är det ytterst osannolikt att jag i dag hade kunnat sitta i ett hotellrum i undersköna hamnstaden Pula efter att ha deltagit i ett demokratiskt stormöte och sett hur mycket kroaterna längtar till värmen innanför EU:s gränser. Amerika står också inför utmaningar, underligt vore det väl annars, men är redo. Amerikanerna är politiskt splittrade men visionärt sammanvuxna. Det är demokrati när den är som allra vackrast.

Denna vision går också att använda i bygget av Europa. Den europeiska kontinenten var för drygt sextio år sedan täckt av blod efter det andra världskriget. Människor dog till följd av maktgalna diktatorers oförmåga att göra vad Abraham Lincoln gjorde – skapa kraft ur svaghet. Detta började förändras då Robert Schuman den nionde maj år nittonhundrafemtio målade upp sin bild över framtidens Europa. Sedan har arbetet gått sakta framåt och bär fler likheter än skillnader med vad som hänt i Amerika. Rika länder har gått samman med fattiga, kalla länder har slutit förbund med varma, stora stater har börjat lyssna på små, olika språk har jämkats samman med hjälp av tolkar och människor får röra sig allt friare över gränserna. Arbetet är svårt men inte omöjligt. De olika språken och traditionerna och synen på själva livet gör det ibland svårt att samarbeta. Ändå måste arbetet fortsätta för alternativet är inget alternativ.

Världen behöver ett starkt Europa som kan rycka in när det på nytt börjar hetta till i någon del av världen. Historien har nämligen visat att det är klokt att organisera en brandkår innan eldsvådan brutit ut. Här spelar även Åland en roll. Vi om någon vet vad det innebär att skapa en fredlig lösning ur en konflikt. Av det skälet är det viktigt att vara med på ett hörn framom att inte vara med.

Om det inte framgick – se filmen om Abraham Lincoln, den skänker perspektiv.

Den här filmen hör till dem man ska se. Om inte annat för att begripa att det enda en människa egentligen kan göra är att aldrig ledsna på att försöka.