I dag firar vi Bomarsund

Först en liten tillbakablick. I all tysthet har ett litet jubileum passerat utan att jag ens märkte det. Det har passerat två år sedan jag lämnade en gammal vardag för en ny. Har sedan dess inte ångrat en enda sekund. Alla människor mår bra av att omdefiniera sig lite nu och då.

I dag borde emellertid alla våra tankar gå till ett annat jubileum. Det har passerat exakt etthundrafemtionio år sedan fransmännen och britterna metodiskt sprängde sönder Bomarsunds fästning efter ett mycket framgångsrikt sjöslag där ryssarna besegrades till sista man. Bomarsund och Åland utgjorde då ett centrum för Krimkriget som lamslog hela Europa och delar av resten av världen. Sprängningen av Bomarsunds fästning fick berättigat gensvar över allt och till exempel på Triumfbågen i Paris finns händelsen nedtecknad och inristad i sten för resten av tiden.

Jag tycker från tid till annan att historien om Åland och Bomarsund borde lyftas bättre än vad som är fallet i dag. Det är en av de definierande händelserna för vårt landskap och en story som bär långt. Tilll exempel som att Victoriakorset fick sitt ursprung just på Åland! Så här beskrev jag den händelsen i ett tal tidigare då jag tvingades säga nej till pengar för bygget av ett Bomarsundscenter:
Jag vill också nämna varför utbyggnaden av ett besökscenter i Bomarsund är struket. Det är en direkt följd av det jag började denna presentation med. Bristen på pengar och osäkerheten inför framtiden. Ett samhälle är som vilken familj som helst. Om det saknas medel går det inte att investera. Ändå känner jag stor sympati med Bomarsund och dess historier. Det börjar förvisso bli ett tag sedan Krimkriget pågick men historierna från den tiden är alltjämt tankeväckande och på riktigt. Som världens kanske förnämsta tapperhetsmedalj, Victoriakorset. Det allra första delades ut till irländaren Charles Davis Lucas för att han i strid med order och med sitt eget liv som insats lyckades kasta en brinnande granat till sjöss från sitt fartyg Hecla som med listiga manövrar och nya farleder lurat det ryska försvaret och just då intensivt deltog i bombardemanget av fästningen. Hade inte Lucas och de andra lyckats då, hade vi kanske inte haft något lagting i dag. Detta utspelade sig sommaren 1854 men är fortfarande en historia att glädjas åt. Det är inte nog med det. Victoriakors nummer två och nummer tre delades också ut för visad tapperhet i samband med striderna om Bomarsund. Detta är inte bara något att prata om i stugorna när mörkret faller på. Det är också en historia som särskilt britter älskar. Om det är något de håller av så är det sina tapperhetsmedaljer i allmänhet och sina Victoriakors i synnerhet. Men trots det har utskottets majoritet inte ansett det vara värt 3,5 miljoner euro att bygga ett besökscentrum i Bomarsund. Det är som det är men jag tycker vi och alla andra inblandade inte får ge upp för det. En historia kan berättas även utan stora investeringar. Det gäller bara att finna nya vägar. Precis som britterna och fransmännen gjorde i Bomarsund.
I dag återstår bara ruiner av den fästning som ryssarna skapade för att behålla herraväldet över Östersjön. I väggarna döljs en historia som borde berättas oftare.
De tre första Victoriakorsen delades ut i samband med slaget om Bomarsunds fästning! Det är stort, hittills har bara 1.357 medaljer delats ut.
Den ryska historien lever stark i Bomarsund, bland annat tack vare minnesstenar. 
I Triumfbågen i Paris finns slaget om Bomarsund nedtecknat. På bilden ser vi dock undertecknad och tre söner som i våras testade den franska huvudstaden och mer därtill.

Kommentarer

Populära inlägg