Det händer i Jomala

Jovisst, hösten är kanske i allra första hand budgetarbetets förlovade tid. Men för den skull får man inte glömma bort att det finns mer här i livet än siffror och bokstäver. Till exempel rådjur och jaktkompisar. Sådana ska man ta hand om.

Därav bar det på lördagsmorgonen av mot Jomalas djupa skogar och de väntande rådjuren. Det gick sådär. Vi fick ett kid och en fin bock men själv blev jag utan vilket som alltid lägger lite sordin på stämningen. Men det var mycket annat skoj som hände, fick se en fladdermus och en hackspett till exempel!

Om det här med rådjur och jägare är det kanske inte första gången jag skriver. Troligen inte sista heller. Så här gick det i fjol då jaktlyckan lät sitt anlete vila över oss i högre grad än senaste helg. Förut berättade jag också om lodjuret i Jomalaskogarna och, förstås, lite om vårjakten.

I övrigt går livet sin gilla gång, möten avlöser varandra, middagar tillreds och förtärs, tvättmaskinen snurrar alltmedan timme läggs till timme och dag läggs till dag. För svårare än så behöver det faktiskt aldrig vara.

Bros go deerhunting. 
Har man tråkigt kan man alltid avbilda sig själv i brist på annat... 
...då skogsvägar när allt kommer till kritan hyser ett begränsat underhållningsvärde.
Men då plötsligt svischar det till i luften och där kommer herr hackspett åkande. Tur man hade mössan på annars vete katten hur det gått. 
Och i den lilla grillkojan har vi inneboende denna höst i form av en fladdermus som blängde på oss ett tag innan den fann för gott att lämna sällskapet. Jepp, den flög lika bra på dagen som den gör om natten.
Grillande gubbar.
Och så lite återväxt på besök.

Kommentarer

Populära inlägg