Utmaning för kommunerna

En av de stora frågorna i den budget som nu växer fram är hur landskapsandelarna till kommunerna ska hanteras. Ålands kommunförbund och dess medlemmar sprattlar och kräver mer pengar i form av landskapsandelar, alltså överföringar från klumpsumman till kommunerna. Som alltid när det handlar om pengar är det svårt att dra ner på något som är givet. Det finns naturligtvis miljoner både rutiga och randiga skäl till detta.

För att överhuvudtaget ha en chans att så småningom nå en balanserad ekonomi där utgifter och inkomster är lika stora måste intäkter höjas (helst i form av skatter från tillväxt) och kostnader strykas. Till exempel är ett förslag att den så kallade indexjusteringen av landskapsandelarna ska strykas. Alltså att kommuner inte kompenseras för kostnadshöjningar. Ingen big deal för de flesta kommuner men ytterligare en droppe i stenen för de mindre som får det allt besvärligare att hålla sina verksamheter flytande med tillgängliga skattemedel.

Ändå står faktum kvar, landskapet har inte råd att på samma sätt som hittills hålla kommunerna under armarna. Det gick när det var goda tider. I dag ser verkligheten annorlunda ut. Detta skapar utmaningar visar inte minst Åsubs senaste rapport kring de kommunala ekonomierna. Den är som vanligt väl underbyggd och slår fast att vikande inkomster spelar dåligt ihop med stigande utgifter. Lägg sedan till det faktum att landskapet Ålands tillväxt krympt tre år i rad och ett barn förstår problemet. Utgifterna måste dras ner och servicenivån måste sjunka. Någon annan utväg finns inte och kommunerna behöver i likhet med medborgarna anpassa munnen efter matsäcken.

Lite bildligt beskrivet är elefanten landskapet Åland som utför en balansakt i den högre skolan när det handlar om att få en krympande ekonomi att räcka till alla.