Motioner skapar också spänst

För tredje gången hade jag häromdagen nöjet att presentera ett budgetbetänkande i Ålands lagting.

Första året konstaterade jag att verkligheten förändrats och att kartan inte längre stämmer.

Andra året underströk utskottet vikten av åtgärder och begärde in en halvårsredogörelse som senare anlände.

Alla likheter mellan folket i båten och ledamöterna i lagtinget är naturligtvis tillfälligheter.

I tisdags handlade det mest om varför femtio motioner förkastades. Förklaringen är enkel. De passar inte in i budgeten för år 2014. Däremot är jag övertygad om att många motioner kommer att på olika sätt göra skillnad i kommande budgetar. Så funkar det. Regeringen är operativ, lagtinget beslutande. Om båda ska börja göra allt slutar det i kaos. Så här sade jag i betänkandet (varning, ganska långt).

Talman,

I finans- och näringsutskottet har vi ägnat tio intensiva mötesdagar åt att dyka ner i dels förslaget till budget för år 2014 och dels gå igenom de femtio budgetmotioner som lämnades från de partier som för ögonblicket inte sitter med i regeringen. I samband med detta har vi träffat femtiotvå höranden av vilka ungefär femton representerade den så kallade privata sektorn. Alla hörandena bidrog med såväl insikter som klokheter men till det återkommer jag.

Vi valde från utskottets sida i ett tidigt skede att vid sidan av att granska förvaltningen och dess planer för framtiden även koncentrera oss på det näringsliv som står för två tredjedelar av de cirka 14.000 arbetsplatserna som finns på Åland. Vårt tema blev tillväxt i syfte att starta en diskussion inte bara i utskottet utan också i hela detta lagting och vidare till Ålands landskapsregering och ut över hela Åland. Jag tycker vi lyckades bra och ser fram mot resultatet av denna utskottsbehandling i kommande förslag från landskapsregeringen. Hela den åländska välfärden hänger nämligen på hur bra de åländska företagen lyckas med sin export. Svårare än så är det inte. Tillväxt upppstår inte i nämnvärd grad på hemmaplan. Framgång når vi genom att förädla våra råvaror och sälja dem till andra. Det kan sedan handla om fisk, kött, potatis, äpple, lök, turistupplevelser, IT-lösningar, underhållning, transporter eller annat.

Innan vi går vidare med den ekonomiska sidan av denna budget vill jag påminna om att det finns andra värden här i livet som alltid och ständigt måste vägas mot den kamerala verkligheten. Vi har i utskottets arbete sett prov på ungdomlig entusiasm, erfarenhetens pragmatism, branschorganisationernas förnuft, förvaltningens skicklighet och mycket mer. I remissdebatten fick vi uppdraget att inte bara gräva ner oss i siffror och prognoser utan också lyfta fram det som på riktigt gör livet levande och Åland till en fantastisk plats att bo på. Just de skrivningarna och någon definition av ett lyckoindex fick vi kanske inte riktigt till i betänkandet men insikterna från hörandena bär vi med oss. Åland är en fantastisk plats att bo på och verka från. Här finns extremt låg arbetslöshet, här finns byar i varje knut vilket skänker liv överallt, här finns internationell konkurrenskraft, ett klimat som gör skillnad för konsumenter av frisk mat i hela Finland och uppfinningsrikedom som skapat företag och tillväxt långt utanför landskapets och landets gränser. Till detta ska läggas en god folkhälsa, hygglig jämställdhet och ett utbildningsväsende som ger alla, fattig som rik, samma förutsättningar att skapa sin egen framgång. Ändå är vi inte till alla delar nöjda och möjligen är det så enkelt att just det är svaret på frågan om när man är som lyckligast. Kanske sällheten i sig ligger i att aldrig någonsin vara nöjd. För då finns ju mer kvar att göra. Därför måste vi fortsätta uppmuntra folk att försöka hårdare, våga misslyckas och, framför allt, komma igen. Det får aldrig vara fel att försöka bygga företag eller ta initiativ. Sätter man in det åländska företagandet av i dag i ett historiskt perspektiv blir bilden intressant. I dag finns mer pengar än någonsin tidigare i vårt samhälle. Mängden kapital i dag går inte ens att jämföra med hur illa det var på 1960– och 1970-talen. Ändå lyckades man då skapa några av de företag som fortfarande i dag står starkast av alla.

Tillbaks till allvaret och mer om arbetet i utskottet vilket tack och lov inte alls definieras med tillfredsställelse. Det betyder att kraften, viljan och nyfikenheten finns kvar! Förutsättningarna är heller inte dåliga. Vi är alltjämt ett skuldfritt samhälle och vi har stora tillgångar till skillnad mot exempelvis Finland där statsskulden spränger etthundra miljarderseurosgränsen.

Det har nu gått två år sedan detta lagting tillträdde och en ny regeringsbas bildades samtidigt som det nya finans- och näringsutskottet skapades. Läget var då kärvt med en tilltagande skuldkris och stor osäkerhet kring många framtidsfrågor. Det är i sig ingenting unikt. Framtiden har som bekant alltid vara svårförutsägbar. Skillnaden mellan dagens verklighet och gårdagens är dock finansiellt väldigt mycket annorlunda. Den utjämningsfond som tidigare fanns för att jämna upp skillnaden mellan goda och sämre år är nu förbrukad. Reserverna är borta medan skillnaden mellan intäkter och utgifter på Åland hänger kvar. Det råder alltjämt ett strukturellt underskott som förvärrades senaste sommar då intäkter motsvarande trettiotre miljoner euro försvann (i förhållande till tidigare prognoser) till följd av försämrad tillväxt i Finland. Det är bara fyra miljoner mindre än vad hela skärgårdstrafiken och hela Ålands gymnasium kostar tillsammans, vilket skänker perspektiv. Så mycket pengar försvann alltså från ett redan ekonomiskt obalanserat landskap.

Finans- och näringsutskottet gjorde för ett år sedan bedömningen att svårare tider stundar och bad därför om en halvårsredogörelse i syfte att understryka vikten av kostnadskontroll. Det blev en lyckad beställning, arbetet med redogörelsen skapade medvetenhet i förvaltningen och i viss mån även krisinsikter. För det är där vi är i dag. Till följd av flera års nedgång i den åländska och de omkringliggande ekonomierna är vi med god fart på väg mot en situation som inte blir enkel att kontrollera.

Kommunernas och landskapsregeringens offentliga konsumtionsutgifter uppgår i dag till cirka 250 miljoner euro. Under de kommande tre fyra fem åren händer inget omvälvande men efter år 2020 står vi inför kraftigt ökande kostnader till följd av den demografiska utvecklingen och normala justeringar och redan år 2030 visar prognosen från Åsub att vi spränger 860 miljoner eurosgränsen. Det är drygt tre gånger mer än i dag. Det finns alltså många och goda skäl att agera kraftfullt.

I syfte att göra rätt och gärna nu är det synnerligen viktigt att skapa bas för fortsatt och förnyad tillväxt i samhället. Tiderna är ansträngda men det skapar också möjligheter till nysatsningar, investeringar och kompetenshöjningar för att stå redo när recessionen är över. Detta gäller i stort sett alla branscher i vårt samhälle. I utskottet har vi särskilt försökt sätta oss in i den verklighet som de privata företagen genomlever och tvingas konstatera att oron är stor bland aktörerna som fruktar en svår vinter inom framför allt detaljhandeln. För att råda bot på det finns inga enkla lösningar men gemensamt för nästan alla branscher är viljan att bli sedd och bekräftad samt en genuin önskan att utöka samarbetet och samtalet dels mellan aktörer och dels tillsammans med förvaltningen. Begreppet kommunicerande kärl är slitet men vi valde i betänkandet ändå att använda det då det med stor pregnans beskriver verkligheten. Åland är en liten spelare i en stor värld och vi borde så ofta det är möjligt förena våra krafter gentemot omvärlden. Vi bestämmer själva över vår utbildning och vårt näringsliv och kan följaktligen röra oss på snabba fötter. Detta får inte tolkas som att det inte gjorts hittills. Vi vill bara understryka vikten av att ständigt vara redo till justeringar. Världen är en snabb handelsplats där den kvickfotade kan bli en vinnare. Av till exempel det skälet är vi från utskottets sida för ögonblicket tillfreds med att landskapsregeringen i ett sammanlagt trettiotal små och stora reformer föresatt sig att målmedvetet och på riktigt investera i framtiden. Det vinner alla på. Rätt hanterat kan detta arbete bli både omvälvande och framåtinriktat samtidigt. Likaså noterar utskottet med stor tillfredsställelse beslutet att driftprivatisera skärgårdstrafiken. Där kan ett embryo till nya rederier finnas vilket vore viktigt för att skapa ny framtidstro i den näring som de facto byggt vårt samhälle.

Jag vill självklart också beröra de femtio motioner som utskottet behandlade och som samtliga förkastades. Det låter brutalt och maktfullkomligt men sanningen är mer komplex än så. Finans- och näringsutskottet har nagelfarit varenda en av de femtio motionerna vilket är unikt. I andra parlament samlas motionerna från oppositionen i en klump och avslås utan större samvetskval. Så sker inte på Åland. Här måste vi och här vill vi lära av varandra. Utskottet har hört, vi har resonerat, vi har lärt av andra och varandra och jag vågar påstå att medlemmarna i utskottet i dag är betydligt mer insatta i näringslivets verklighet än innan budgetbehandlingen. Detta återspeglar sig i betänkandets texter vilka är vägledning för regeringen i dess fortsatta arbete.

Att ingen motion godkändes kan ändå låta underligt, för en utomstående. Förklaringen är följande. Vi lever i ett system där parlamentet är lagstiftare och regeringen den som ska föreslå och genomföra åtgärder. Så måste det nog vara för att det inte ska bli alldeles för rörigt i denna förvaltning. Vi kan inte ha fler regeringar än en. Jag är ändå helt säker på att genomgången av dessa femtio motioner och den övriga budgetbehandlingen över tid skapar insikter som leder till förändringar. Några exempel. Jag tror att motionen om barnfattigdom har allas sympatier men förslaget kräver mer arbete och finputsning innan förslaget kan bli verklighet. Det arbetet pågår inom regeringen och jag ser fram mot resultatet. En halv miljon euro extra till trädgårdsnäringen föreslås också liksom spridda penningskurar åt olika håll. Det är lovvärda tankar som bygger på att man ska försöka bli bättre på det man redan är bra på. Gott så, men i röret ligger ett meddelande till lagtinget om de kommande EU-programmen i vilket exakt sådana här förslag ska inkluderas. Jag förutsätter att om regeringen bedömer att någon bransch är i behov av sådana investeringsstöd ska det synas i en tilläggsbudget på vårkanten då även de övergripande ekonomiska ramarna ska slås fast.

Det har vidare bland motionerna föreslagits en tillväxt- och hållbarhetsfond där bland annat Paf-medel ska förvaltas. Kanske det är en god idé men utskottet stöder ändå tanken på ett stabilitetssystem, vilket landskapsregeringen föreslår, som till och med kan inkluderas i lagtingsordningen. Det är antagligen klokare och mer transparent. Ändå är jag säker på att många av tankarna i motionen sprider sig till beredningen av det nya stabilitetssystemet. Jag vill också nämna motionen om religionsundervisningen som jag först inte förstod då jag aldrig tyckt att man ska reparera något som inte är trasigt. Tack vare motionen och utlåtandet från lag- och kulturutskottet tycker jag nu mina egna insikter i likhet med många andras har vuxit. Så går det till när klokhet skapas. Man bryter åsikter och lär sig av varandra.

Med detta vill jag säga att trots att vi lever i ett system med en regering och en opposition finns all klokskap absolut inte bara i det ena blocket. Jag och mina så kallade regeringskolleger i utskottet har lärt oss massor under budgetbehandlingen. En förkastad motion är också en motion och innehåller idéer som föder tankar som sprider sig till det fortsatta arbetet i att utveckla Åland och vår välfärd. Vi måste tvinga oss att se helheten och vi måste hjälpa varandra att höja blicken. Större än så är inte vårt Åland.

En sak som utskottet inte nämnde i betänkandet men som vi uppfattat gjorde stor skillnad var halvårsredogörelsen som landskapsregeringen genomförde inför att lagtinget återvände efter sommaruppehållet. Av det skälet tar vi för givet att en liknande redogörelse görs upp även denna sommar. Utmaningarna i den ekonomiska verkligheten och effekten av alla reformer är synnerligen viktiga att hålla ett öga på. Jag är innerst inne ingen vän av halvårsekonomi men jag inser nyttan av uppföljning och om en sådan kan hjälpa oss alla att sätta in det som händer i dag och i morgon i ett större sammanhang är detta synnerligen viktigt.

Avslutningsvis vill jag rikta min tacksamhet till alla mina utskottskolleger vilka på olika sätt bidragit till detta betänkande. Det föreligger olika uppfattningar om vilka vägar vi ska välja men målet är enligt min uppfattning solklart för alla: ett bättre Åland och lyckligare ålänningar. Ett särskilt tack vill jag också rikta till utskottssekreterare Niclas Slotte som med fast hand och öppet sinne hjälpt hela utskottet i dess färd genom allmänna motiveringar och budgetmoment.

Mot bakgrund av detta får jag på finans- och näringsutskottets vägnar föreslå att budgetförslaget godkänns med de ändringar som framgår av betänkandet. Budgetmotionerna föreslås förkastas och jag utgår från att reservanterna själva berättar mer om sina reservationer till betänkandet. Tack.