Jisses, vilken söndag!

Till en av mina hobbies hör att efter IFK Mariehamns hemmamatcher leverera en text för klubbens hemsida som så habilt som möjligt beskriver matchbilden för alla de som inte var på plats och för de som var där men vill försäkra sig om vad som hände.

Just i går skrev jag om matchen mellan IFK och gästande VPS. Mina egna förhoppningar var såklart seger för IFK, det tror jag i alla matcher oberoende utgångsläge ty sådan supporter är jag. Inne i mig gnagde dock ett tvivel då just VPS hör till de farligaste motståndarna vi sett på vår egen hemmaplan.

Länge såg det ut som om det skulle bli en typisk 0-0 match men i matchens sista minut pricksköt Petteri Forsell en frispark från fyrtio meter på Tomas Hradecky som iskallt och tungt nickade i mål med sådan kraft att VPs’ annars utomordentligt skicklige målvakt Henri Sillanpää inte hann röra en enda liten muskel och segern var vår. Segern var rättvis och kanske till och med förutsägbar. Forsells fasta situationer skapade varje gång oro i motståndarförsvaret.

Denna kväll var för mig som både IFK- och Liverpool-supporter alldeles för bra för att vara sann. Inget av lagen är sådana man stödjer i förhoppningen att vinna stora segrar. Skälen är helt andra. 
Ändå är det precis det som tycks vara på väg att hända. Liverpool verkar ostoppbart och vann i går hemma med 3-2 mot ett annat lag från Manchester som inte heter United i efternamn. Därmed befäster Liverpool en serieledning som inte många trott på, åtminstone inte jag, de senaste åren. Se själva här!

Allt detta är idrott och fotboll i en enda sammanfattning. Det har alltid varit, det är och det kommer alltid att vara oförutsägbart. (Och jepp, ligasegern är fortfarande långt borta ety allt kan hända när bollen är rund osv.)

Helgen som passerade handlade på fler sätt om fotboll. I Ålandhotels Cup på Wiklöf Holding Arena konstgräs drabbade nio ungdomslag samman i en turnering som dels var stelfrusen (vädermässigt) men också glödhet (spelmässigt). Det är uppmuntrande, inspirerande och utmanande att se viljan och beslutsamheten i de unga fotbollsögonen.

Det nya konstgräset i Mariehamn har gjort enorm skillnad för hela fotbolls-Åland. Inte minst märks det hos de besökande lagen som är djupt imponerade över såväl arrangemang som anläggningar då de kommer till Åland. Sådan är viktigt inte bara för idrotten utan också för turismen och något vi alla på Åland drar nytta av.

Idrottsrörelsens kraft är att tillsammans söka rätt hellre än fel. Det har den gångna helgen tydligt bevisat. Ha en bra arbetsvecka.

(Får du tråkigt är du såklart välkommen till lagtinget där vi med början kl 13.00 i dag ska prata tilläggsbudget. Den debatten kommer på olika vis att skilja sig rätt markant från… mycket annat.)
Ungefär så här ser det ut i kontoret på Wiklöf Holding Arena där jag med god överblick skriver referaten över matcherna. Båset delar jag ofta med vännen Krille Mattsson som hade vänligheten att ta bilden. Tack för det!
Efter varje match samlas lagens tränare för att förklara/bortförklara det som hänt i matchen. Denna dag var VPS:s tränare Ollli Huttunen (till vänster) av förklarliga skäl inte lika nöjd som IFK:s Pekka Lyyski och ordförande Robert Söderdahl.




Kommentarer

Populära inlägg