Ny tider, härliga sådana
Om Conchita Wurst från Österrike vet jag ingenting annat än att han vann den europeiska melodifestivalen i lördags. Jag känner honom inte och hade aldrig hört talas om honom innan han blev skäggiga damen med hela Europa. Jag är antagligen en genuint tråkig människa men istället för att se på Melodifestivalen kollade jag Wolf of Wall Street som är en fragmentariskt och till synes snabbt tillyxad film baserad på en fantastisk bok med samma titel. Det skrivna ordet utklassar filmen med i stora drag hundra triljoner miljoner dollar, för att prata samma språk.
Nåväl. Conchita Wurst. Jag gillar låten men jag gillar egentligen alla låtar, fast på olika sätt, som kommer så långt som till final. Att han till sist vann visar precis det Europa som jag själv vill leva i. En världsdel där härkomst, släktskap eller preferenser inte spelar roll utan där din egen förmåga och vilja att lyckas gör skillnad. Exakt det definierar ett välmående samhälle. Inte rädsla för det nya och absolut inte statliga dikeskörningar. Wurst som är ett artistnamn har gått den långa vägen till framgång. Skolgången kantades av mobbning och ett utanförskap som ofta drabbar de geniala. Uppväxten var tuff men Conchita vek inte ner sig, han fortsatte att kämpa och gå sin egen väg här i livet. DET är beundransvärt bortom det begripliga.
Conchita Wurst visade med sin seger att toleransen lever och gör skillnad, han visade det orimliga i hat, förtryck och mobbning. Med sin seger bevisade han att varenda en människa, någonsin född i Europa eller i den övriga världen, är lika värdefull oaktat kön, utseende, läggning eller något annat. Jag kan känna stolthet över det som hände. Europa hör nu till de platser i hela världen där kärleken vinner över hatet.
För vad det är värt blev årets europeiska sångfest därmed viktigare än alla andra. Den skapade grunden för en nation som jag vill att mina barn och deras ska växa upp i. Därför är den gångna helgen viktigare än de allra flesta andra helger vi sett komma och gå. När det gäller människors värde finns bara en måttstock och den är är enkel. Var dig själv och gör så gott du kan.
Nåväl. Conchita Wurst. Jag gillar låten men jag gillar egentligen alla låtar, fast på olika sätt, som kommer så långt som till final. Att han till sist vann visar precis det Europa som jag själv vill leva i. En världsdel där härkomst, släktskap eller preferenser inte spelar roll utan där din egen förmåga och vilja att lyckas gör skillnad. Exakt det definierar ett välmående samhälle. Inte rädsla för det nya och absolut inte statliga dikeskörningar. Wurst som är ett artistnamn har gått den långa vägen till framgång. Skolgången kantades av mobbning och ett utanförskap som ofta drabbar de geniala. Uppväxten var tuff men Conchita vek inte ner sig, han fortsatte att kämpa och gå sin egen väg här i livet. DET är beundransvärt bortom det begripliga.
Conchita Wurst visade med sin seger att toleransen lever och gör skillnad, han visade det orimliga i hat, förtryck och mobbning. Med sin seger bevisade han att varenda en människa, någonsin född i Europa eller i den övriga världen, är lika värdefull oaktat kön, utseende, läggning eller något annat. Jag kan känna stolthet över det som hände. Europa hör nu till de platser i hela världen där kärleken vinner över hatet.
För vad det är värt blev årets europeiska sångfest därmed viktigare än alla andra. Den skapade grunden för en nation som jag vill att mina barn och deras ska växa upp i. Därför är den gångna helgen viktigare än de allra flesta andra helger vi sett komma och gå. När det gäller människors värde finns bara en måttstock och den är är enkel. Var dig själv och gör så gott du kan.
 |
| Conchita Wurst visade hela Europa att det inte är lika viktigt vem du eventuellt är som vad du gör. Conchita, till exempel, sjunger bättre än precis alla andra som gick till final i den europeiska Melodifestivalen. |
Så här låter vinnarlåten:
Träffsäker analys. Precis den typen av stolthet och respekt som gör det lättare för oss att våga blicka framåt.
SvaraRaderaNotera dock att hon benämner sig som kvinna när hon är Conchita. Eller var det ett ställningstagande!?
(Det var förstås lättare att snappa upp för den som faktiskt kollade på det i lördags... Själv skummade jag igenom spektaklet sent samma natt eftersom resultatet av omröstningen fick mig att misstänka att det i år måste ha varit lite bättre, lite vackrare och lite mer meningsfullt än vanligt).