Skönheten i det lokala

Denna sommar har jag i rätt stor utsträckning tillbringat på olika resor både i öster- och västerled. Det har alltså givits gyllene tillfällen att agera trendspanare för ÅCA som ju hör till de stora spelarna i den åländska livsmedelsindustrin.

En sak som tydligare än allt annat sticker ut på småöar, i stora städer och på alla andra platser är kärleken till det närproducerade. Det är viktigt att veta vad man äter. På restaurangerna är man tydligare än någonsin med att berätta var maten är odlad, uppfödd, slaktad, förädlad och såld. Kunderna är därmed villiga att slanta upp lite mer för att ta del av bra mat. Detta har vi sett komma under många år men genomslaget är i dag tydligare än någonsin. Man ska tänka globalt och äta lokalt!

Skördefesten är ett bra exempel på detta. Och mejeriet på Jersey. Smakbyn får man heller inte glömma. 

Tack vare Åsub finns det också stöd i faktiska siffror kring detta resonemang. Det åländska lantbruket drar in närmare tjugofyra miljoner euro varje år till samhället. Det är den största summan sedan EU-inträdet år 1995 då hela jordbruket ställdes på ända till följd av unionens bidragssystem. Väger man in inflationen ser det något sämre ut. Då kan försäljningen för år 2013 jämföras med med år 2002, men är fortfarande tre miljoner euro lägre än år 1995.

Statistik är statistik och verkligheten ofta annorlunda. Ändå måste det sägas att trenden är tydlig. Åländska produkter har en marknad som växer och är likvid. Det finns alltså alla möjligheter i världen att fortsätta på den inslagna vägen och odla de bästa grödorna som kan säljas med varumärket Åland.

Lök är en produkt där Åland är ledande i hela Finland. Det har skett tack vare hårt arbete från Ålands trädgårdshall och skickliga jordbrukare. Från vänster Paul-Mårten Sjölund, Tord Sarling och Sven-Harry Boman. Bilden är lånad från Ålandstidningen.