Ich bin ein Berliner! Som jag har väntat på möjligheten att skriva de orden. Men Berlin upplevde jag inte förrän i går för första gången. Annat var det med John F Kennedy som redan år 1963 sade de flygande orden i en gest till tyskarna, på kanten till det kalla kriget. Han gjorde det inte vid paradplatsen Brandenburger Tor som man lätt kan få för sig. Där tornade murarna som skiljde öst från väst och mördaren Erich Honecker från västvärldens demokratier. Kennedy var visserligen till platsen som en markering men kunde inget se på andra sidan då kommunisterna hissat stora banderoller som skymde sikten. Talet höll han vid Västberlins rådhus i Schöneberg. En som faktiskt talade just här var dock Ronald Reagan som avslutade med den kärnfulla uppmaningen till sin sovjetiske kollega Michail Gorbatjov: ”Tear down this wall”, sade Reagan och så blev det. Mina egna intryck av Europas just nu viktigaste huvudstad är såklart präglade av all den historia som passerat dessa byggnader. Det bär för långt att berätta om allt men just Brandenburger Tor är fantastisk att se och just i dag går drygt 50.000 maratonlöpare i mål här ungefär som Janne Holmén i tiderna gjorde då han vann EM i maraton. Minnesplatsen efter förintelsen är också intagande liksom väldigt mycket annat med Riksdagshuset i nån slags särklass. Här har man lyckats återskapa en demokrati som effektivt slogs i spillror under det andra världskriget. Skälet till att jag var i Berlin var BSPC vars Standing Committee möttes för att utse ny generalsekreterare efter Jan Widberg vars karriär går vidare med uppdrag för Nordiska ministerrådet. Den nye blev efter några om och men Bodo Bahr som jobbar för Mecklenburg-Vorpommern och har gedigen erfarenhet av BSPC-arbetet där Ålands lagting är ett av de deltagande Östersjöparlamenten. Den här gången borde jag självklart ha stannat och gett Berlinmaran en chans men då flyget hem går före loppet startar får det visst bli en annan gång... Ha en fin lördag!
Det känns alltid lika högtidligt att representera Åland i sällskap med Ryssland, St Petersburg, Tysklands förbundsdag, Mecklenburg-Vorpommern, Norge, Sverige, Finland, Lettland, Litauen med flera. Det är en mycket viktig symbol att Åland i detta sammanhang har lika stark röst som alla andra parlament runtom i Östersjön.
Minnesplatsen efter Förintelsen består av 19.000 kvadratmeter yta och 2.711 betongpelare. Arkitekten heter Peter Eisenman och invigdes år 2005. Minnesmärket tillägnas alla de judar som mördades under förintelsen. Under marken finns ett museum med en lista över alla de judar man med säkerhet vet blev dödade av nazisterna.
Jag och Ronald Reagen har varit till Brandenburger Tor. Fast det var fler som lyssnade till honom. Bland annat Sovjetunionen.
Den tyska riksdagen är en plats där minnena lätt seglar i väg. Det här huset har sett mer än de allra flesta parlament här i världen.
En lite mer översiktlig bild.
Är ju tyvärr ingen större bilkännare men detta kan vara Trabanter. Eller något annat påhitt från det gamla östblocket. Roliga såg de hur som helst ut.
Kompisen och svenske riksdagsledamoten Johan Linander som bland annat skrivit om vår bok Gryningspyromanen. Efter tre perioder i riksdagen valde han att kliva av inför det senaste valet och blir följaktligen ”civil” från och med måndag, tror jag.
Bild inne i Förintelsedokumentet. Med en bättre kamera hade detta blivit en prisvinnande bild!
Är man i Berlin måste man göra som berlinarna, alltså dra i sig ett eisbein med sauerkraut och kartoffelpuré. Världsklass rätt igenom men tur att det var enkelrum på hotellet...
Så här lät det när John F Kennedy sade ”Ich bin ein Berliner!”
Och här punkterade Ronald Reagan kommunismen (heder till honom för det!):
Kommentarer
Skicka en kommentar