Hyllning till skrivare

I dag firas den finska litteraturens dag vilket kanske inte är jättestort på just Åland eller ens i den övriga världen. Ändå ser det just i år ut som en plan mer än en händelse att Nobelpriset i litteratur i går gick till fransmannen Patrick Modiano, känd för stark integritet och en släng av skygghet, inget av det ovanligt när det gäller stora konstnärer.

Modianos texter handlar ofta om minne, glömska, identitet och skuld. Kivi skrev om verkligheten sådan den är, inte sådan den borde vara. 

Aleksis Kivi var en av de allra första som överhuvudtaget skrev på finska, ett språk som dittills mest ägde rum muntligt, nästan aldrig i skrift. Hans allra största verk Sju bröder, som för övrigt tog honom tio år att skriva, fick också tuff kritik och beskrevs som oförskämd och råbarkad medan Aleksis Kivi levde. Först senare rönte den uppskattning och hyllningar och blev Finlands nationalroman. I dag kallas den Finlands egentligen enda bidrag till världslitteraturen men det är väl försent att ge honom Nobelpriset...

I fjol uppmärksammade jag också dagen mot bakgrund av att allt fler väljer den enkla vägen när det gäller allmänbildning och läsning. Tycker själv denna text är viktig.

Aleksis Kivi själv levde ett hårt liv, kantat av svåra problem med sig själv och brännvin. I dag arrangeras för övrigt också Världsmentalhälsodagen i Mariehamn vilken jag egentligen skulle vilja delta i men är förhindrad på grund av styrelseuppdrag för landskapets utvecklingsbolag.


Aleksis Kivi dog ung och satte aldrig sin fot i utlandet. Ändå, eller kanske därför, lyckades han nagla fast den finska folksjälen på ett sätt som få andra lyckats med. Här är ett utdrag ur hans praktverk, Sju bröder:
Jukola gård, i södra Tavastland, står på en nordlig backsluttning, nära Toukola by. Dess närmaste omgivning är ett stenigt fält, men nedanför det börjar åkrarna, på vilka, innan gården ännu råkat i förfall, en frodig gröda böljade. Bortom åkrarna finns en äng, klöverkantad, genomskuren av en mångbuktig bäck; och den gav rikligt med hö, innan den blev en betesplats för byns boskap. Annars hör till gården vida skogar, kärr och ödemarker, vilka tack vare framsyntheten hos hemmanets första grundare hade tillfallit den redan när man begick storskifte i forna tider, Då mottog Jukolas husbonn, som mera tänkte på sina efterkommandes förmån än sitt eget bästa, en av elden härjad skogslott och erhöll på det viset sju gånger mera än sina grannar. Men alla brandspår hade redan försvunnit från hans område och en tät skog vuxit i stället. Och detta är de sju bröders hem, vilkas levnadslopp jag nu skall skildra. Brödernas namn från den äldsta till den yngsta är: Juhani, Tuomas, Aapo, Simeoni, Timo, Lauri och Eero.
Som ni förstår är Jukolakavlen, den stora orienteringstävlingen, namngiven efter just den här gården.

PS Det är såklart omöjligt att inte nämna vår egen nationalskald Joel Pettersson i detta sammanhang. Han och Aleksis Kivi hade antagligen blivit goda vänner, om de hade träffats. Patrick Modiano hade kanske inte begripit deras språk men han hade utmärkt väl förstått deras tankar.

Här sitter Aleksis Kivi i dag, formgiven av Wäinö Aaltonen krigsåret 1939.

Kommentarer

Populära inlägg