Tack alla, vilken brasfest!

Välkommen till första maj! Våren är här på riktigt och nu finns ingenting annat än möjligheter och hårt arbete. Egentligen precis som i går men det känns bra att upprepa. Gårdagens stora festkväll på Notudden blev precis som vi hade hoppats; varm, vänlig och kamratlig. Stora fester kan ske med små medel och härliga gäster!

Jag försökte mig på ett slags välkomstord som finns längre ner. Sedan blev kvällen bara bättre med körsång, grillning och en massa prat. Tack för att ni kom, ha en skön vår och fin sommar!

Kära vänner, ni är alla hjärtligt välkomna till denna Valborgsmässoafton i Mariehamn! Livet är som bekant inte bara en fest, det är en stor brasa, mjöd och korv också!

Jag heter Jörgen Pettersson och leder Kasberget-Apalängens byalag. Till vår hjälp har vi våra sidekickar i de tappra och modiga medlemmarna i Strandnäs FBK, en frivillig brandkår som finner mening med att hjälpa andra. Dessa två organisationer har faktiskt väldigt mycket gemensamt och allt vi gör bottnar i vetskapen att gemensamma mål skapar stor kraft. Det kan handla om att släcka bränder eller ordna fester. Ju fler man är, desto roligare blir det.

Äntligen står vi här igen och undrar varför vi egentligen står här igen. Liksom vi gjorde i fjol och året före det och faktiskt de senaste decennierna och seklen före det. Nu kanske inte alla har varit med hela tiden men det spelar inte så stor roll. Det är nuet och framtiden som är viktigast. Gårdagen är bra att ha att stå på men ska aldrig skymma sikten framåt. Här på Notudden i Mariehamn har livet kommit och gått medan valborgsbrasorna brunnit och sången mot aftonröd sky klingat om sommaren. Hit har folket flockats för att prata om vintern som varit och våren som stundar, hit har man kommit efter veckans slit för att hitta nya krafter och andra människors klokskap.
Vi är övertygade om att traditioner som denna och andra skapar den grund vi alla behöver för att i vårt dagliga värv utmana, förändra och hitta möjligheter i vad det än är vi sysslar med. Åland är ett utmärkt exempel på uppfinningsrikedom. Vi bor vid sidan av de stora metropolerna men vi har lärt oss dra nytta av vårt läge och göra möjliga hinder till språngbrädor. Det är åländskheten i den korta versionen, från det lilla skapar vi det stora. Vi är kanske små här på jorden men våra tankar är lika starka som alla andras. Och sist och slutligen är det inte volymen som är det avgörande utan avsikten och innebörden i orden.

Nu låter detta med byalag och traditioner och metropoler väldigt högtflygande och lite snurrigt, som så mycket annat här i världen. På riktigt och i verkligheten är vårt byalag sammansatt av folk som tycker om folk och svårare än så behöver det aldrig vara. Det enkla är alltid det sköna och alldeles särskilt den sista april då naturen kör sin egen show som ingen ännu varken matchat eller överträffat. Vi i vårt byalag hör till dem som tror på det goda och det inspirerande att med någorlunda jämna mellanrum samla folk och göra saker tillsammans. Här kommer traditionerna in. Genom att göra i stort sett likadant skapar vi ett gemensamt vardagsrum med plats för alla. Jag ser runtom mig att detta är något som de allra flesta, om inte alla, gillar. För även om ni inte känner alla som är här syns det i era ögon att ni är nyfikna på vad det är för ena filurer. 

Därför har jag en liten utmaning till er just i kväll. Tag chansen och prata med någon ni aldrig annars pratat med. Känns det obekvämt så skyll på mig. Jag lovar, ni kommer att gå hem lite klokare än när ni kom och då har vi lyckats med vår lilla plan.

Jag vill i sammanhanget tacka Mariehamns stad som gjort detta möjligt med ett litet men pålitligt föreningsbidrag. Vi vill också tacka Svenska kulturfonden som i vintras mycket överraskande skänkte oss hela 3.000 euro med följande motivering:

”I en tid när allt färre föreningar finner människor som engagerar sig i iordningsställandet av midsommarstång och majbrasa, samtidigt som samhället nedprioriterar dessa traditionella familjefester, utgör Kasberget-Apalängens byalag ett lysande undantag genom att ordna program för mariehamnarna och övriga besökare. Byalaget har med små medel lyckats skapa en välkomnande, inkluderande och generationsöverskridande mötesplats under mången minnesvärd valborgsmässo- och midsommarafton.”

Vi tackar och bockar för bidraget och riktar i vår tur vår tacksamhet till er alla som är här i kväll och gör vårt arbete meningsfullt. Det är som bekant livet i sig själv som är själva festen men, det får ni hålla med om, en rejäl brasa piggar minsann också upp!

Kvällens tillställning handlar om att i likhet med våra förfäder göra slut på det gamla och skapa plats för det nya. Det gör vi tillsammans med i stort sett hela Norden där man precis som vi gör i april kliar sig i skallen och undrar vad man ska göra av vinterns bråte i form av gamla häckar, äppelträd, buskar, ris och trasiga cyklar. Eh, glöm det sista förresten. Här finns inga förbjudna ingredienser i denna brasa. Jag har själv undersökt den minutiöst och nu är här ingenting annat än viligt åländskt härproducerat – trädgårdsavfall. Ni som hade vänligheten att dumpa tre kylskåp, fyra garagedörrar i aluminium, en femhästars Evinrude med avslitet startsnöre, en iPhone med sprucken skärm samt semesterminnen i form av vulkanstenar i lustiga färger kan höra av er senare så återbördar vi skatterna till de rättmätiga ägarna. Brasan är alltså kontrollerad, inspekterad, certifierad och snart redo att antändas. Kvällens tändare heter för övrigt Ksenija Chezhegova och Smilla Dolke och kommer från vårt grannskap.

Innan vi gör det vi kommit hit för ska det hända lite mer. Under många år kom vi hit sammanbitna och tysta (som jag minns det), gjorde vad vi skulle, drack vårt mjöd och åt vår korv varpå vi återvände hem sammanbitna men nöjda. I fjol gjorde vi som ålänningar alltid gjort, i vart fall efter lite betänketid. Vi tog nästa steg och närmade oss försiktigt stadens egen Anders Laine och efterhörde om han möjligen kunde tänka sig att komma förbi och leda en liten kör. Det gjorde han med sådan kraft att om fjolåret var första gången och därmed inte alls hänt blir årets körframträdande en vana och nästa år en tradition! Jag vill att så många som möjligt samlar sig vid Anders och hjälper oss stärka kraften i vårt farväl till vintern och välkommen till våren. Vi sjunger hellre och starkt!

Med dessa ord förklarar jag på byalagets vägnar vintern avslutad, våren påbörjad och vägen fram till sommaren vidöppen. Nu är den bästa tiden och denna kväll är naturens eget sätt att säga: ”Låt oss ställa till med fest!”

Men innan dess. Fyra hurrarop för våren!

Jonas Hemmälin håller ett vakande öga på Ksenija Chezhegova och Smilla Dolke som tände årets stora brasa.

Det är bra med lite moraliskt stöd när stora eldar ska startas. Från vänster Jonas Hemmälin, Ksenija Chezhegova, Smilla Dolke samt kompisarna Alma Karlman, Thea Eriksson och Alma Holmström. 

Sedan drog Anders Laine igång den kombinerade brandkårs- och byalagskören som för andra gången i världshistorien uppträdde. 

Brasan var enligt min mening större och tätare än någonsin men så tycker jag å andra sidan varje år. 

Någon uppskattade antalet besökare till tusen och det kan nog stämma mot bakgrund av alla bilar som stod längs vägarna.

Folkhav och brasa.

Eld är fascinerande. Styrkan i lågorna blir väldigt påtaglig en kväll som denna.

Kvällens säkerhets- och brandchef var Johan Ehn, till vardags utbildnings-, kultur- och idrottsminister i Ålands landskapsregering men i dag något mycket viktigare – frivillig brandkårist! Tillsammans med sina kårkompisar i Strandnäs FBK satt han sedan kvar vid den falnande elden långt efter att mörkret infallit.

Vid 21-tiden såg det ut så här och jag skulle tro att den fortfarande brinner när du läser detta.