”Vi fick nöja oss med skedar”

Detta handlar också om den åländska idrottens första stapplande steg och fortsatta framgång. Nyligen har två starka kvinnliga förgrundsgestalter gått bort vilket fått mig att gräva fram deras berättelser ur det förflutna.

I går handlade det om orienteraren Göta Silander. I dag är Rita Mattsson i fokus. Texten nertill är ett utdrag ur ”Ålands Idrott” och författare är jag själv:

Snart blev det kvinnornas tur att tävla

Sport är från början männens värld. I dag kan detta te sig underligt men då fanns det inte på kartan att kvinnorna skulle överge sina husliga plikter för lek och spel.
Två som mer än andra var med och fick in kvinnorna i idrotten är Borghill Lindholm och Rita Mattsson.

Saltvikaren Rita Kuhlman som senare skulle gifta sig Mattsson börjar som löpare och fortsätter sedan som ledare och inspiratör. Rita Mattsson hör fortfarande när detta skrivs till de främsta penninginsamlare som finns i Svenskfinland och Åland. Hon vinner regelmässigt penningkampen i det årliga Ärevarvet vars uppgift är att i en landsomfattande penninginsamling skapa bättre förutsättningar för sina respektive organisationer. 

Rita Mattssons idrottskarriär inleds på 1940-talet med loppet Mariehamn runt. Rita bor i Saltvik men går i skola i stan. Mariehamn runt är på den här tiden det enda loppet som även kvinnliga deltagare får vara med i.
– Vi samlade ihop några flickor från Saltvik och for till staden för att springa. Vi vann!Framgångarna leder till att intresset för friidrott och löpning tilltar. Det blir snabbt fler lag.
– Vi tränade på Torvalds ängarna i Ovanåker och cyklade ibland till Kvarnbo tennisplan för att träna på raksträckor, säger Rita Mattsson.Inte utan gny från ”vanligt folk”.
– På landet fanns ingen som helst förståelse för idrott. Inte för män och absolut inte för kvinnor.”Ni borde ägna sig åt husliga sysslor”, får de tränande tjejerna höra allt som oftast. Men de fortsätter träna och tävla, vilket resulterar i bättre och bättre tider och resultat.
Rita hör till de snabbaste. 1956 sätter hon åländskt rekord på 60 meter. Tiden är 8,0 sekunder, snabbare än någon annan. Javisst, Borghill Lindholm är tidtagare!

Rita Mattsson med familj flyttar så småningom till Lemland där hon genast möter betydligt större förståelse för sport och idrott. Under ledning av Peder Söderström blir det gymnastik och fortsatt hård träning.
– Det är inte alls konstigt att Lemlands IF genom åren varit en framgångsrik förening. Där har alltid funnits duktiga och hängivna ledare. Utan sådana, ingen klubb, konstaterar Rita Mattsson som vid sidan av den egna träningen och tävlandet även tränade andra intresserade. 

Småningom blir Åland för litet för den begåvade löparen. Rita Mattsson drar till SFI-tävlingar i Ruokalahti och slutar redan första året på en meriterande fjärdeplacering. Därefter följer Stafettkarnevalen och FM, något den egna prishyllan i hemmet vid Ringvägen fortfarande vittnar om.
Fast orättvisorna mellan könen tar inte slut så snabbt.
– Vi tvingades dels kämpa mot varandra om de bästa resultaten men också om medaljernas storlek. Killarna fick jättepokaler för minsta lilla seger medan vi fick nöja oss med små skedar. De sa att det fanns dåligt med pengar, men till killarna fanns de alltid pengar…
År 1956 väljs Rita Mattsson in i ÅID:s styrelse som första kvinna, året efter ÅID tack vare enträget arbete lyckats få SFI att ta upp damidrott i sina tävlingar. Där ska hon stanna i 25 år och arbeta för fler tjejer i idrotten. Det krävs mycket tjat och mycket gnat.
– Jag nojsade med gubbarna om bättre priser för tjejerna, jag ringde och skjutsade och ordnade kläder och allt möjligt. Utan en tränare som hela tiden ligger på blir det absolut ingenting. 

Slitet betalar sig. Som mest har Rita Mattsson, Pelle Karlsson och de andra ledarna 65 tjejer som hon tränar och leder. Aktiviteterna stannar inte vid välbesökta träningar på Idrottsparken. Med jämna mellanrum drar man med sina tjejer till Sverige för idrottsutbyte i Uppsala, Norrtälje, Gotland med mera. Även Finland ingår i tävlings-programmet.

På äldre dagar har Rita Mattsson absolut inte stannat upp, snarare tvärtom. Hon drar in mer pengar än någon annan genom sin medverkan i Ärevarvet och tävlar i veteransammanhang när tillfälle ges. Med sig bär hon sina minnen och sina framgångar. Och vetskapen att ha varit ledare och förebild för hundratals unga åländskor som tack vare Rita Mattsson fått smak på idrotten.

Så här var vi vana att på senare år ha sett Rita Mattsson, frisk och stark och framgångsrik in i det sista i samband med Ärevarvet. Bilden är lånad av Ålandstidningen.

Här är en actionbild från när det begav sig.