Synd att Pommern försenas
I går kväll hanterade stadsfullmäktige ett tilläggsanslag för Pommern på 250.000 euro. Ärendet blev bordlagt av en minoritet vilket betyder att projektet drar ytterligare ut på tiden och Mariehamn riskerar att gå miste om betydande turismintäkter. Det är synd, jag hade hellre velat att man satsar nu för att vinna senare. Så här löd mitt anförande:
Ordförande,
Låt mig bjuda på en internationell utblick i denna fråga som engagerat ålänningarna på ett sätt som få andra. Jag vill uppmärksamma en slags kusin till Pommern – Peking, en fyrmastad bark av liknande storlek, byggd i Hamburg år 1911, åtta år efter Pommern sjösattes i Glasgow. Peking har sedan fyrtio år tillbaka legat i New Yorks South Street Seaport och utgjort ett populärt utflyktsmål och landmärke. I konkurrens med jättestadens övriga utbud har Peking dragit stora mängder besökare. Fast nu är den tiden över; väder och vind och otillräckliga ekonomiska resurser har gjort att Pekings saga för ett tag sedan nått vägs ände. Skrotning hotade och tidningar som New York Times skrev gripande reportage om fartygets historia och öde.
Detta nådde öronen hos beslutsfattarna i den tyska delstaten Hamburg där några entusiaster hade inlett diskussioner om ett sjöfartsmuseum vid kanten till Östersjön. Det ena gav det andra och plötsligt hade Pekings ägare i New York fattat ett beslut att skänka bort sin fyrmastade skatt till det blivande museet i Hamburg. Nu hände saker snabbt och så sent som i fjol höstas fattade förbundsrepubliken Tyskland med säte i Berlin ett unikt beslut. Man gick in för ett paket om sammanlagt 120 miljoner euro för att finansiera det planerade sjöfartsmuseet där Peking blir juvelen i kronan. 26 miljoner av dessa ska gå direkt till renoveringen och transporten av Peking från New York till Hamburg. Resterande 94 miljoner euro ska användas till resten av projektet. Detta har uppmärksammats i media över hela världen och storytellingen är därmed igång.
Peking finns just nu på varvet Cadells på Staten Island för att i vår inleda färden till de nya ägarna Stiftung Hamburg Maritim.
Alltså Tyskland, som är känt för att hålla sina slantar nära kroppen och sällan göra mer än nödvändigt och aldrig något ogenomtänkt, har tänkt sig satsa 120 miljoner euro på en besöksupplevelse kring en fyrmastad bark – en sådan som Mariehamns stad redan äger och förvaltar.
Peking seglade för övrigt i tiderna för klassiska tyska rederiet Flying P-Liners där även ålandsbekanta Pommern och Passat ingick tillsammans med Padua. Pommern vet vi i dag var vi har, Passat är museifartyg i Lübeck, också Tyskland, medan Padua numera heter Kruzenshtern och seglar som skolfartyg och besöker Mariehamn ganska regelbundet eller då Tall Ships Race hälsar på.
Jag vill lyfta detta för att alla mariehamnare verkligen ska begripa och inse vilken ofattbar och världsunik sjöfartsskatt som ligger i Västerhamn. Där finns också internationellt kända Ålands sjöfartsmuseum och för bara någon vecka sedan kom det unika beskedet att arkivet efter segelfartygskungen Gustaf Eriksons sätts på Unescos världsarvslista. Även det är unikt och betydelsefullt. Allt detta hänger ihop och skapar en berättelse som över tid kommer att locka besökare. Historia är ett starkt säljargument. Detta understryks ytterligare av den beredskap som tunga och på flera sätt överraskande delar av det åländska näringslivet visat när det gäller att stödja den kommande besöksupplevelsen ombord på Pommern. Det är samma näringsliv som betalar den skatt vi tidigare i dag hyllat dem för.
Detta stadsfullmäktige har sedan tidigare gått in för att bygga en säker hamn för Pommern. Beslutet står fortfarande fast men det har visat sig att det behövs ytterligare 250.000 euro för att segla projektet i hamn, om uttrycket ursäktas.
Min uppfattning är att vi inte ska slå i bromsen nu. Vår konkurrenskraft är för viktig för det.
Ja, det är synd att de beräknade och budgeterade medlen inte räcker till och det beror kanske på tillkortakommanden och missförstånd från olika håll. Sådant borde inte ske men där människor är inblandade sker ibland oväntade saker och det måste vi vara beredda på. I det här fallet blir det lite dyrare än tänkt, när vi tidigare hanterade stadens bokslut kunde vi konstatera att de höga skatteintäkterna var oväntade men såklart välkomna. Ska vi fortsätta skapa inkomster till Mariehamn och Åland måste vi vara beredda på att satsa och det har privata mecenater visat i fallet Pommern.
Pommern är i dag i goda händer och vi måste se till att det fortsätter vara så. Vi står i beråd att bygga en säker hamn för Pommern till ett pris om drygt sju miljoner euro av vilket Mariehamns stad får fem miljoner från Ålands landskapsregering. Det är inget annat än en bra affär för Mariehamn och hela Åland och jag understöder därför tilläggsanslaget på 250.000 euro.
Ordförande,
Låt mig bjuda på en internationell utblick i denna fråga som engagerat ålänningarna på ett sätt som få andra. Jag vill uppmärksamma en slags kusin till Pommern – Peking, en fyrmastad bark av liknande storlek, byggd i Hamburg år 1911, åtta år efter Pommern sjösattes i Glasgow. Peking har sedan fyrtio år tillbaka legat i New Yorks South Street Seaport och utgjort ett populärt utflyktsmål och landmärke. I konkurrens med jättestadens övriga utbud har Peking dragit stora mängder besökare. Fast nu är den tiden över; väder och vind och otillräckliga ekonomiska resurser har gjort att Pekings saga för ett tag sedan nått vägs ände. Skrotning hotade och tidningar som New York Times skrev gripande reportage om fartygets historia och öde.
Detta nådde öronen hos beslutsfattarna i den tyska delstaten Hamburg där några entusiaster hade inlett diskussioner om ett sjöfartsmuseum vid kanten till Östersjön. Det ena gav det andra och plötsligt hade Pekings ägare i New York fattat ett beslut att skänka bort sin fyrmastade skatt till det blivande museet i Hamburg. Nu hände saker snabbt och så sent som i fjol höstas fattade förbundsrepubliken Tyskland med säte i Berlin ett unikt beslut. Man gick in för ett paket om sammanlagt 120 miljoner euro för att finansiera det planerade sjöfartsmuseet där Peking blir juvelen i kronan. 26 miljoner av dessa ska gå direkt till renoveringen och transporten av Peking från New York till Hamburg. Resterande 94 miljoner euro ska användas till resten av projektet. Detta har uppmärksammats i media över hela världen och storytellingen är därmed igång.
Peking finns just nu på varvet Cadells på Staten Island för att i vår inleda färden till de nya ägarna Stiftung Hamburg Maritim.
Alltså Tyskland, som är känt för att hålla sina slantar nära kroppen och sällan göra mer än nödvändigt och aldrig något ogenomtänkt, har tänkt sig satsa 120 miljoner euro på en besöksupplevelse kring en fyrmastad bark – en sådan som Mariehamns stad redan äger och förvaltar.
Peking seglade för övrigt i tiderna för klassiska tyska rederiet Flying P-Liners där även ålandsbekanta Pommern och Passat ingick tillsammans med Padua. Pommern vet vi i dag var vi har, Passat är museifartyg i Lübeck, också Tyskland, medan Padua numera heter Kruzenshtern och seglar som skolfartyg och besöker Mariehamn ganska regelbundet eller då Tall Ships Race hälsar på.
Jag vill lyfta detta för att alla mariehamnare verkligen ska begripa och inse vilken ofattbar och världsunik sjöfartsskatt som ligger i Västerhamn. Där finns också internationellt kända Ålands sjöfartsmuseum och för bara någon vecka sedan kom det unika beskedet att arkivet efter segelfartygskungen Gustaf Eriksons sätts på Unescos världsarvslista. Även det är unikt och betydelsefullt. Allt detta hänger ihop och skapar en berättelse som över tid kommer att locka besökare. Historia är ett starkt säljargument. Detta understryks ytterligare av den beredskap som tunga och på flera sätt överraskande delar av det åländska näringslivet visat när det gäller att stödja den kommande besöksupplevelsen ombord på Pommern. Det är samma näringsliv som betalar den skatt vi tidigare i dag hyllat dem för.
Detta stadsfullmäktige har sedan tidigare gått in för att bygga en säker hamn för Pommern. Beslutet står fortfarande fast men det har visat sig att det behövs ytterligare 250.000 euro för att segla projektet i hamn, om uttrycket ursäktas.
Min uppfattning är att vi inte ska slå i bromsen nu. Vår konkurrenskraft är för viktig för det.
Ja, det är synd att de beräknade och budgeterade medlen inte räcker till och det beror kanske på tillkortakommanden och missförstånd från olika håll. Sådant borde inte ske men där människor är inblandade sker ibland oväntade saker och det måste vi vara beredda på. I det här fallet blir det lite dyrare än tänkt, när vi tidigare hanterade stadens bokslut kunde vi konstatera att de höga skatteintäkterna var oväntade men såklart välkomna. Ska vi fortsätta skapa inkomster till Mariehamn och Åland måste vi vara beredda på att satsa och det har privata mecenater visat i fallet Pommern.
Pommern är i dag i goda händer och vi måste se till att det fortsätter vara så. Vi står i beråd att bygga en säker hamn för Pommern till ett pris om drygt sju miljoner euro av vilket Mariehamns stad får fem miljoner från Ålands landskapsregering. Det är inget annat än en bra affär för Mariehamn och hela Åland och jag understöder därför tilläggsanslaget på 250.000 euro.
 |
| Pommern. |
 |
| Peking. |
Kommentarer
Skicka en kommentar