Från det ena till det andra

Några ord om en vårmorgon

2012-03-12T08:14:00.000+02:00

Det blev precis som jag trodde i går kväll. Kvicksilvret på plus fem och lager på lager på lager blev i morse bara lager på lager under promenaden. Svanar flög omkring, fåglar sjöng och bilisterna såg glada ut, måndagsmorgonen till trots. Det hjälps inte men ingenting får som vårens första värme folk och fä att tina upp. Till och med en yster hankatt lät sina nymornade känslor ljuda över nejderna.

I dag: Gruppmöte genast på morgonen, sedan talmanskonferens och slutligen plenum. På agendan fortsatt behandling (och troligen beslut) kring GMO-lagen, några lagförslag som ska till utskottet och sedan ska LR svara Föglöbon Torsten Sundblom hur framtidens trafik till Föglö ska tryggas. Lär väl bli lite diskussion kring vårjakten också, skulle jag gissa.

Smått och stort i en aldrig sinande ström.

Hunden och jag fick tre svanar över oss på låg höjd i morse. Mäktigt. Men dessa svanar är inte de vi såg (tror jag).

Allt handlar om innehåll

2012-03-11T22:03:00.001+02:00

En ny vecka står för dörren. En dörr som vi snart kan lämna på vid gavel. Vårvärmen är nämligen på väg på allvar. Nu börjar rapporterna om vårtecken på allvar nå kaffeborden och mötesrummen och kvarteret. De utgör ett innehåll i allas vår tillvaro. Riktigt innehåll, inte innehåll som man skapar för sitt eget ego eller för att på nytt bli bekräftad i en värld som äger rum från ett tangentbord till ett annat med färgskärmar som scen. Riktigt innehåll är sånt som händer när människor möts, åsikter bryts och kompromisser nås. IRL, som det heter. En from förhoppning denna vecka är att få vara med om många sådana möten människor emellan. Och med dessa allvarsord önskar jag er alla en sjuhelvittes fin vecka.

• Det där med Kontoret har jag svårt att förhålla mig till. Är det skit på riktigt eller är det nåt jag inte fattat?

• Det har gått ett år sedan katastrofen i Japan. Det känns mycket längre. Frågan är om det är bra eller dåligt.

Challengerfilm av amatör nyligen offentliggjord

• Jag minns mycket väl den dag då rymdfärjan Challenger exploderade. Det fick mig att inse att även supermakter är sårbara. Och den här filmen är naket bra.

Redo för våren

2012-03-10T21:26:00.001+02:00

Anamma om jag inte klippte två häckar i dag! Härmed är denna gård officiellt redo för den vår som är på kommande nästa vecka.

Hund på gångstig. Små pudlar är duktiga på mycket men helt värdelösa när det gäller häckklippning.

Trots att festen på Kungsö i går blev både sen och munter, som jag gissar att Strindberg hade uttryckt det, blev det tidig väckning och hårt arbete även i dag. För som Luther säger: Även om man vet att jorden går under i morgon gäller det att plantera äppelträd i dag.

Festen var ordnad av en god vän som bytt både karriär och uppdragsgivare samtidigt som han skaffat ett tredje barn och, som det heter, lyckats sköta sin personliga hygien under tiden. På plats var massor av människor och samtalen flöt på bra. Vi hanterade både det ena och det andra men en detalj som naglade sig fast hos mig var en annan god vän som berättade om några som nyligen flyttat in till Åland och inte riktigt känner sig helt välkomna här. Sådan smärtar. Jag tycker det samhälle vi byggt borde räcka till för alla. Jag tycker också det är svårt att generaliserande prata om ålänningarna (eller andra för den delen) som en grupp och ett lynne och ett sätt gentemot inflyttare. Liksom man är olika varandra i Sverige, Finland, Eritrea och New Orleans är vi också olika. Det handlar mycket om vilka vi själva är och vilka vi möter och hur den kemin passar ihop. Det finns inga rätt och det finns inga fel. Det finns bara nya tag och friska viljor. Men en sak är klar. Bor du på Åland är du en ålänning med allt vad det innebär. Som till exempel att kolla på Melodifestivalen som jag ska göra precis nu! Heja Ranelid!

Det kan finnas genvägar

2012-03-09T11:19:00.000+02:00

Ska man mixtra med det naturliga materialet eller inte? Vore det bra om man kunde odla fyrkantiga tomater? Ska man mecka med avel när det gäller djur? Vad är rätt och vad är fel när det gäller arvsmassa och gener? Kan man prata om att en genväg är den rätta?

Är det så här framtidens tomater kan komma att se ut?

Frågorna är miljoner när det gäller så kallade GMO-produkter. Ämnet var högaktuellt i lagtinget i onsdags då lagförslaget om ”Produktion av genmodifierade växter” behandlades. Förslaget bordlades till nästa plenum på min begäran. Det är för att jag tycker lagen är komplicerad av olika skäl. Då är det bättre att vänta några dagar och fundera ett varv till. Att döma av debatten kommer den ändå att godkännas nästa vecka. Det är främst tre saker som jag är lite fundersam kring:

1. Om det blir problem mellan en GMO-odlare och en konventionell odlare ska det betalas ut ersättning. Jag och Finans- och näringsutskottet tycker att det i så fall handlar om en vanlig civil process. Social- och miljöutskottet menar att landskapet ska ersätta den konventionella odlaren för att därefter kräva pengar av GMO-odlaren. Det är möjligt att SoM tänker rätt men det vill jag fundera ett varv till runt.

2. Kan vi vara riktigt säker på att lagen inte drabbar även hobbyodlare som importerat nån blomma (lär finnas en nejlika) som är genmodifierad?

3. Det har laborerats hit och dit med skyddsavstånd så att det i dag verkar vara osannolikt att lagen alls går att få notifierad i EU.

Sammantaget finns det många osäkerhetsfaktorer vilka kanske ändå kan hanteras. För själva syftet med lagen är inte att tillåta GMO-odling utan att förbjuda den. Och just nu är det troligen rätt väg att gå. Men vad händer i framtiden?

Ungefär så här sade jag då jag presenterade Finans- och näringsutskottets utlåtande i onsdag:

”Fru talman,

Finans- och näringsutskottet fick till uppgift att komma med ett utlåtande över detta GMO-lagförslag som syftar till att skapa en samexistens mellan traditionell odling och så kallade genmodifierade grödor. Det hör inte till det enklaste. Och man måste fråga sig om det hela inte egentligen är en icke-fråga än så länge. Eller åtminstone en fråga som har bäring långt utanför landskapets egna gränser. Varför ska man stoppa något som ingen i dag vill börja med?

Hur som helst kom vi fram till att lagförslaget bottnar i önskemål från ekologiska och konventionella odlare som är oroliga för vad genmanipulerade grödor kan ställa till med i framtiden. Det är förståeligt mot bakgrund av de larmrapporter vi nås av i form av monsterogräs och andra biverkningar som GMO lastas för. Men är verkligheten faktiskt så enkel. Gör de stora GMO-odlarna så fel? Är GMO-odlad majs, potatis och raps faktiskt hälsovådlig? Även om GMO kan bidra till att vi slipper dagens bekämpningsmedel som är långt ifrån ofarligt? Det finns inget enkelt svar. Världen är delad liksom EU som valt att strikt reglera GMO-användandet. Ungern, Polen, och Grekland har till exempel sagt nej. Andra länder är splittrade. Några har sagt ja. Mycket tyder på att de är samexistens som kan vara framtiden. Det är svårt att vara entydigt för eller emot, som så ofta när man hanterar utveckling och framtid.

Vill man dra ett möjligen avlägset exempel från historien kan man ta Marie Curies kamp i början av 1900-talet mot såväl okunskap som fördomar. Jag återkommer till det.

Finans- och näringsutskottet konstaterar att även om ingen i dag visat intresse för GMO-odlingar på Åland kan det absolut inte uteslutas att någon har för avsikt att göra det. Den åländska chipsfabriken är exempelvis i dag en av Nordens absolut viktigaste snacksproducenter. Hur gör vi den dagen då deras konsumenter kräver genetiskt manipulerade produkter framför konventionellt odlade potatis. Den dagen kommer inte, hävdar kritikerna. Hur kan man vara säker på det? frågar vi oss i utskottet.

Utskottet ställde också frågan om detta lagförslag inte riskerar att ställa till det för privatpersoner som köper prydnadsväxter från utlandet. Vi har blivit försäkrade att förslaget enbart omfattar kommersiella odlingar. Vi är heller inte fullständigt övertygade om klokheten och rättvisan i de olika skyddszoner och tidpunkter som nämns i lagförslaget. Det kan hur som helst bli stora problem att få lagen EU-godkänd om alltför många begränsningar förs in i lagtexten. Blir ändringarna för stora måste man fråga sig om det inte rentav är bättre att först klarera lagen med EU och sedan lagstifta. För GMO är egentligen ingen lokal åländsk företeelse. Det kan handla om något mycket större än vad självstyrelsen har krafter att hantera. Exempelvis är GMO-odling inte heller reglerat i Finland.

När det gäller ersättningen för olika övertramp är utskottet tveksamt till landskapets inblanding. Utskottet hade föredragit ett civilrättsligt ersättningssystem. Det kan bli ostadigt om man kopplar det till landskapsbudgeten med efterföljande regressrätt. Vi har ju ändå ett väl utvecklat rättssystem.

GMO-frågan är internationell och den väcker känslor. Till exempel ser USA än så länge försiktigt positivt på GMO-odling. Liksom med säkerhet många andra länder i den så kallade tredje världen. Då borde vi i EU fråga oss. Är det rätt att släppa utvecklingen dit? Borde man inte snarare göra det själv, så grundligt som bara vi européer tror vi mäktar med. För en dag kan det gå med GMO som det sist och slutligen gick för Marie Curie. Svårt sjuk, till följd av allt arbete med radium och polonium, kunde hon på sin dödsbädd blicka tillbaka på två Nobelpris för sitt från början livsfarliga arbete. I dag tror jag ingen klandrar henne för att vara kvinnan som lärde oss hantera radioaktiviteten och bota sjukdomar.

Jag vet att exemplet är långsökt men jag tror inte vi i dag helt kallt ska avfärda GMO som livsfarligt. Som mänskligheten alltid har gjort ska vi hantera riskerna och bit för bit lära oss hantera dem. Det kallas för utveckling och har hittills alltid lett framåt på sätt eller annat. Motsatsen kan lätt bli avveckling.

Mot denna bakgrund kan den föreslagna samexistenslagen, rätt hanterat, ändå vara ett steg på väg.

Tack för ordet.”

En cykel är mer än en cykel

2012-03-08T06:47:00.002+02:00

Jepp, numera är en cykel inte längre bara en cykel. Det kan också vara en Segway eller fordon av liknande konstruktion. Det betyder att ålänningarna redan i sommar kan stöta på cyklister som inte riktigt liknar de cyklister vi är vana vid längs våra vägar. Det är självstyrelse på riktigt, om än i liten skala. För medan Finland ännu inte infört lagstiftning som gör Segway möjlig har Sverige redan gjort det och nu också Åland.

UTE OCH CYKLAR

En cykel är inte längre bara en cykel på Åland...

...en cykel kan numera också se ut så här!

Beslutet att godkänna lagförslaget om ”Små eldrivna fordon” var enhälligt i lagtinget i går. Som ordförande i Finans- och näringsutskottet fick jag redogöra för urskottets betänkande. Ungefär så här föll orden:

Fru talman,

”En sak ska ni ha klar för er. Fordon som kan framföras på andra sätt än dragna av hästar kommer aldrig att färdas på jordens yta.”

Och.

”Jaja, högre hastighet än 20 km/h... Vad blir näst? Ska vi flyga till månen också?”

Jag tar mig friheten att börja presentationen av Finans- och näringsutskottets betänkande kring lagförslaget om små eldrivna fordon med en kort historisk tillbakablick. För det är inte första gången som lagstiftare haft att göra med nya situationer när det gäller trafik och transporter. Knappast sista heller.

Förändringarna i vår vardag tenderar att komma allt oftare i takt med allt påhittigare uppfinnare. Och som bekant går entreprenörerna alltid steget före lagstiftarna enligt ungefär samma princip som barn inte ska göra som föräldrarna säger. De ska göra mer och bättre. Bland annat därför är det i det här fallet mer framåtinriktat att säga ja än att säga nej.

Utskottet har alltså behandlat förslaget till ny lag beträffande små eldrivna fordon. I praktiken innebär förslaget att en cykel inte längre bara är en cykel, sådan vi betraktat den hittills. En cykel blir också, såvitt förslaget godkänns, ett så kallat batteridrivet balansfordon med gyroteknik. Detta kan möjligen förorsaka höjda ögonbryn i den dagliga trafikbilden och troligen skapa vissa förvecklingar i förhållande till andra trafikanter. Åtminstone till en början. Det kan också skapa förutsättningar för en ny form av upplevelser längs med våra vackra åländska vägar och väl utbyggda cykelvägar. Mot bakgrund av den hårda konkurrens från omvärlden som turist-Åland har att tampas med, är nya idéer mer än välkomna!

Är det alltså möjligt att ge utrymme för dessa nya farkoster i den åländska trafikbilden? Är det rimligt att mot bakgrund av den snabba handläggningen av detta lagförslag göra det redan denna sommar eller ska vi vänta tills lagstiftarna i Finland hinner se över den mer övergripande lagstiftningen? Dessa nya fordon täcks nämligen inte in i den finländska lag som vi på Åland använder som blankettlag. Det kan man tycka är en brist. I Sverige, där de definieras som cyklar, och i många andra länder är till exempel dessa nya balansfordon tillåtna i trafiken.

Utskottet har enhälligt ansett att fördelarna med lagförslaget uppväger nackdelarna, särskilt efter vissa huvudsakligen kosmetiska förändringar i lagtexten. Vi måste dock påpeka att beredningen av lagförslaget lämnar endel att önska. Ålands polismyndighet fick väldigt lite tid på sig att komma med sina synpunkter och till exempel landskapets trafiksäkerhetskonsulent hördes inte alls i beredningen. Utskottet har dock förutom de båda även hört såväl försäkringsbolag som handikapprörelsen och en representant för Södermalmspolisen i Stockholm.

När det gäller den eventuella nyttan för rörelsehindrade är den kanske inte viktigast av allt även om det inte kan uteslutas att så kallade batteridrivna balansfordon med gyroteknik även kan underlätta vardagen för dem. Tekniken med vilken fordonen framförs kräver dock god balans och huvudsakligen fungerande fysik. När det gäller polisens förhållande till fordonet, alltså cykeln, kan det säkert finnas utmaningar. Men också möjligheter. Till exempel Södermalmspolisen står i beråd att införskaffa de aktuella fordonen och ser stor potential i att använda dem i samband med patrullering. Själv kan jag tycka att det vore underbart att se poliser i nya åländska uniformer patrullera på stadens gator med hjälp av detta fordon. Så skapar man en unik profil som kan bära långt. Det aktuella fordonet är dessutom långt ifrån ovanligt hos ordningsmakten på andra ställen i världen.

Avslutningsvis. Möjligheten att klassa dessa batteridrivna balansfordon med gyroteknik som en cykel gör det möjligt att redan till sommarens turistsäsong erbjuda våra besökare (och nyfikna ålänningar såklart) en ny upplevelse. Det är bra och nödvändigt. Det kan finnas utmaningar som vi i utskottet inte kunnat förutse men vi är övertygade om att de är hanterliga. När det gäller säkerheten ska den så kallade cykeln betraktas som just en cykel med allt vad det innebär i form av belysning, reflexer och annat. Själva framförandet av fordonet är dock troligen till sin natur betydligt säkrare än att cykla på en så kallad traditionell velociped.

Med hänvisning till det sagda och med några smärre förändringar i lagtexten föreslår finans- och näringsutskottet att Lagförslag nr 8/2011-2012 kan antas.

Tack för ordet.

Lodjur – unika bilder!

2012-03-07T08:15:00.000+02:00

I Sverige jagar man lodjur. I Finland likaså. Inte så många men några. Det sker i förebyggande syfte eftersom lodjur är ett rovdjur som går hårt åt inte minst rådjursstammen, men även annan småvilt. Frågan är nu högaktuell även på Åland.

Rovdjuren tronar högst i näringskedjan och är både vackra och skrämmande att betrakta. Frågan är när närvaron av rovdjuren gör livet för dess omgivning alltför besvärligt. Som till exempel har hänt för räven och mårdhunden som jagas friskt i viltvårdande syfte. Ett annat exempel från viltstammen är vitsvanshjorten som ju i lagens mening är fredlös i vårt landskap. Det är möjligen lite svårare att begripa men det var en gång ändå lagstiftarnas avsikt.

Kanske har vi på Åland nått vägs ände även när det gäller till exempel havsörn. Det är ett himla liv bland den så kallade urbaniserade delen av befolkningen när några jägare skjuter några gudingar. När en urstark armé havsörnar urskillningslöst plockar ådor och dess ungar hyllar folket örnarna för att de följer sina instinkter... Det är för att dessa människor aldrig sett den kliniska brutalitet med vars hjälp örnarna äter upp och decimerar sjöfågelstammarna och gör en redan enslig skärgård ännu ensligare. Trutarna är ett lika stort problem. Och i takt med att allt färre jägare vistas på holmarna och skären får predatorerna allt friare livsutrymme. Till gagn för vem? Därför är bibehållandet av vårjakten extremt viktig om vi överhuvudtaget vill ha kvar en levande skärgård.

Jag har tidigare skrivit om lodjur och jägare. Det var i oktober i fjol, innan resultatet av årets rådjursjakt stod klart. I dag vet jag mer och mycket tyder på att lodjuren är på god väg att bli mer än ett coolt kattdjur i den åländska faunan. Alla rådjurslag och -jägare jag träffat drar sina egna slutsatser sedan höstens byte blivit sämre än på många år. Lodjuren är fler än någon hittills trott. Och de är hungriga.

En av extremt få som lyckats fånga ett lodjur på bild är Jomalajägaren Johan Aller vars åtelkamera stod laddad längst ute på Norrskog i Ytterby bredvid Kallvik. Bildserien togs i vintras den 11 januari vid halv ett-tiden på natten och visar tydligt hur lodjuret nyfiket tittar fram. Några dagar senare hittade Johan ett rådjurskid som blivit slaget och sedan släpat femtio meter in i en grantätning och därefter lämnat.

Nu slår också fårägare larm om den växande lodjursstammen. Det kan tyckas som ett litet problem för den som bor i stan och handlar korv och kyckling i butiken och därmed stödjer en internationell djurhållning som ofta kan liknas vid sadism. För den som köpt fåret, fött upp det och räknat med det för sin försörjning är det mindre roligt om det blivit kattmat. Innan detta problem växer sig för stort finns det goda skäl till att i vart fall på allvar överväga en skyddsjakt.

Foto: Johan Aller

”Hmmm, vad kan då detta vara? Någon skämta med mig aprillo, placera utrustning mitt i skogen...”

”...WTF! Vad händer? Det blekar och blixtrar och står i. Här borde det vara mörkt denna tid på dygnet.”

”Men okej, en närbild bjussar jag på! Och sedan ska det bli gott med ett rådjur eller två!”

I ur och skur – alltid glad

2012-03-06T16:31:00.001+02:00

Bermuda är på många sätt en cool ö där den ligger mitt ute i Atlanten. Den lyder under brittiska kronan men gör lite efter eget tycke. Hittills har det gått bra, möjligen med undantag på 1970-talet då rasmotsättningarna var stora. Av de 65.000 invånarna härstammar, enligt Wikipedia, 60 procent från afrikanska slavar medan resten är britter, azorianer och folk som flyttat dit från Madeira. Give and take, det finns säkert fler där också.

Turismen utgör i dag 30 procent av BNP. Det är inte så konstigt. Klimatet är fantastiskt, utan att överdriva. Befolkningen är vänlig och utåtriktad, färgerna liknar ingenting annat. Men vid sidan av turismen har Bermuda dessutom byggt upp en återförsäkringsrörelse av yppersta världsklass. Lite yvigt uttryckt sköter de försäkringar över i stort sett hela världen. Med stor framgång. I affärsmännens spår har lyxhotell och gourmetkrogar vuxit fram i en strid ström. Företagsamheten går nästan att ta på, trots att det också finns regler som är underliga. Till exempel att det bara får finnas en bil per hushåll. Dessutom en bil som fyller vissa minimimått. De jättebilar med fyrhjulsdrift som flyger runt på våra vägar är bara att glömma på Bermuda.

Vad de åländska idrottskvinnor och -män som lyckas kvalificera sig till NatWest Island Games här 2013 ändå kommer att minnas bäst kan jag redan nu säga. Det är Johnny Barnes det.

Johnny Barnes – världens lyckligaste man!

Sedan urminnes tider har Johnny Barnes, 86, varje morgon stigit upp och gått till den mest trafikerade punkten på ön (alltså deras svar på Bläckfisken på Åland). Där stannar han tills rusningstrafiken är över. Han vinkar och ler, ropar ”I love you all!” till alla och envar. Han missar inte en dag. Kom regn, kom sol, Johnny Barnes står där han står. Detta har alla på Bermuda betraktat som en självklarhet men nu börjar folk så smått oroa sig för vad som ska hända den dag han inte längre orkar. I insändare i lokaltidningen Bermuda Sun föreslår nu vänligt sinnade öbor att regeringen borde bygga någon form av skydd för Johnny Barnes så han inte drar på sig nåt där han står och vinkar.

Johnny Barnes hör till de människor som blivit staty under sin livstid. Only in Bermuda.

Medan jag skriver detta kan jag inte låta bli att tänka på vad som skulle hända om man helt enkelt ställde sig en morgon i Bläckfisken och gjorde som Johnny Barnes. Vad tror du? Skulle man bli staty som Johnny Barnes blivit på Bermuda?

En ny spännande vecka

2012-03-05T09:33:00.000+02:00

Möjligen står vi nu på själva tröskeln till våren. Med lite tur kan denna färska köldknäpp vara finalen på vintern. Fast å andra sidan är det där med köld inte så illa det heller. Isarna är just nu magiskt vackra. Drog i går runt hela Slemmern på skridskor och kan inte på rak arm komma på något som är lika vackert som ett fruset hav. Åland söker affärsidéer. Isarna och långfärdsturerna måste vara en sådan möjlighet. Det finns inte många liknande upplevelser i världen som kan mäta sig med att skrinna från ö till ö över spegelblanka isar.

Skrinnandet blev en bra avslutning på lagtingets lediga period. I dag börjar allvaret på nytt med bland annat en lag som ska möjliggöra användandet av Segway i trafiken. Dessutom ska den så kallade GMO-lagen upp till beslut, Ålands förhållande till EU ska diskuteras liksom många andra saker. Bland annat blir det snart stopp för skatteflykt till Mauritius!

I kväll ska också stadens infrastrukturnämnd mötas i den flotta byggnaden som utgör Tekniska verkens högkvarter. Det är mycket att läsa in sig på, inte minst hur Pommern ska hanteras i framtiden!

Ha en fin arbetsvecka. Och grip ögonblicket, leta upp skridskorna och ge er ut på isarna. Denna vecka kommer aldrig mer tillbaka.

Isarna runt Åland är nu både starka och släta och därmed som gjorda för långa utfärder. Det finns faktiskt nästan ingenting som går upp mot en tur över frusna hav.

Vilket lag! Vilken fest!

2012-03-04T17:13:00.001+02:00

Vilken fest som Sune Eriksson, systrarna Lampén, Rainer Lindqvist och alla andra ställde till med på lördagskvällen! Maten var överjordisk med en pepparsås och en oxfilé som fick det hårdaste hjärta att mjukna och tuffa fotbollsbackar att drömma sig bort. Bakelsen till efterrätt var en i det närmaste sensationell blandning mellan surt och sött och därtill väldig snygg! Tävlingen däremot var inte särskilt svår. Det handlade om att spå säsongen som kommer och jag skulle gissa att jag inte har mindre än hundra procent rätt! :-) På plats var såklart hela laget och Jani Lyyski som landat på hemmaplan efter sina år på andra håll. Hur det nu ska gå för Djurgården står dessvärre skrivet i skyn...

Skälet till festen var kickoff inför den kommande seriepremiären. Eftersom det var andra året i följd får man nu börja kalla det hela en tradition. Och hit återvänder man gärna. Om inte annat så för att lyssna till Jan ”Keegan” Mattssons sånger. Det är för mig en gåta att mannen inte är med i Melodifestivalen. Mer känsla och inlevelse får man leta länge efter.

IFK är på många sätt omgivet av vänner och supportrar. Det behövs. Att driva en liten proffsklubb i en stor värld är inte enkelt. Och utan ett intresse och en entusiasm stannar det garanterat upp. Risken för att det ska hända IFK är förhoppningsvis liten, särskilt efter en kväll som i går.

Supportrarna införde också IFK-legender. Sådana där spelare som gjort det lilla extra under sina år i klubben. Legend nummer ett blev Daniel ”Ahna” Norrmén, tidigare spelare, numera styrelsemedlem samt Johan Carlsson. Carlsson, Carlsson, världens bästa Carlsson!

De sista tappra höll ut till småtimmarna, några drog vidare ut på byn, alla hade väldigt roligt. Tack till er alla som hjälpte till, det blev en kväll att minnas länge!

I det stora hela är en iphone en perfekt manick. Men den äldre modellen som jag använder saknar tyvärr blixt vilket ställer till det lite. Bilden ska föreställa en fullpackad dartklubb.

Allan Olesen förärades med en plakett för tiden som varit och ett tack för hjälpen. Nu drar han vidare till Åtvidaberg, mitt eget svenska favoritlag! (Varför? För att Ralf Edström inledde sin karriär där en gång i tiden.)

Ska man fotografera Patrick Byskata måste man vara snabb. Han rör sig som en blixt och kommer i år att snurra upp inte bara en backlinje hos motståndarna. I bakgrunden Sune Eriksson, en supporterklippa.

Sune Eriksson var en av dem som stod bakom arrangemanget. Han höll i kvällen med järnhand och låg (antagligen) bakom den tävling som allt tyder på att jag själv kommer att vinna!

Jag brukar normalt sett inte vara någon kak- och bakelsemänniska. Men den här som det bjöds på från ÅCA var ingenting annat än ren världsklass.

Jan ”Keegan” Mattsson var på plats och drog några av sina (och våra) favoritsånger. Alltså behöver jag inte tillägga att stämningen var på topp för det begriper ni redan.

Legend nummer två i IFK. Johan Carlsson. Innan Ukulele, eller vad den heter.

IFK är inte bara världens coolaste klubb. Klubben har också världens coolaste supportrar!

När Johan Carlsson sjunger står tiden stilla. Stämningsfullt och mysigt var det absolut inte när Carlsson släppte loss i Ukulele. Men ändå magnifikt på precis alla andra sätt.

Nya tag för kära IFK

2012-03-03T09:54:00.000+02:00

I går höll den nya IFK-styrelsen sitt första möte under den nye ordföranden Robert Söderdahl. Han skötte det med bravur. Runt bordet satt åtta styrelsemedlemmar samt vd Peter Mattsson, alla fast beslutna att fortsätta kämpa för att Hela Ålands lag även i fortsättningen ska finnas i den högsta ligan.

Styrelsemedlemmarna ställer upp ideellt. Det är generöst och nödvändigt. IFK Mariehamn Ab är ett bolag som har det synnerligen kämpigt ekonomiskt sett. De två senaste åren har i finanskrisens spår tärt hårt på kapitalbasen. Dessutom sätter den allmänna lågkonjunkturen sina spår både i reklamförsäljning och publikintäkter. Sådant är livet. Man måste hela tiden kämpa lite mer och hitta nya vägar att gå. Sport och idrott beskriver livet och vardagen. Allt handlar om att ständigt sträva framåt och vilja mer. Det har människan i alla tider gjort och ska i alla tider fortsätta göra. Den här generationen har det bättre än den förra och nästa ska ha det bättre än vår.

När det gäller IFK är målet det samma. Vi ska alltid försöka lite hårdare och vara lite smartare. På alla nivåer. För när man är liten i en stor värld måste man helt enkelt synas och höras lite mer. IFK utgör i dag Ålands och Mariehamns i särklass starkaste varumärke när det gäller synligheten i Finland. Det förpliktigar till att försöka ännu lite hårdare. För att ge upp är i livet eller idrotten aldrig ett alternativ. Man ska ägna sig åt att leva, inte åt att dö.

I kväll är det supporter-Kickoff på dartklubben. Berättar mer om den festen i morgon!

Nostalgifilm!

Bob Dylan visar vägen

2012-03-02T14:51:00.001+02:00

Vilken vecka! Och ännu är den inte över för när denna text är färdigt skriven ska jag börja tillreda två vackra sjöfåglar som plockats ur frysen under högtidliga former. De ska brynas och sedan vördsamt stekas i en stor järngryta för att därefter förtäras på ett sätt som för tankarna tillbaka till fornstora dagar. Ni vet när man äter sådär långsamt njutningsfyllt, tuggar försiktigt och avsiktligt drar ut på tiden innan nästa bit förs in i munnen. Livet utan den upplevelsen vore naturligtvis inte mycket att ha. Det blir den perfekta kröningen av en händelserik vecka.

• Måndag gick i BSPC-organisationens tecken. Förbereddes ett möte som mot hösten ska hållas i St Petersburg. Man kan konstatera att om alla i hela världen skulle arbeta lika miljövänligt som vi på Åland skulle allt se väldigt mycket annorlunda ut. Som ordförande för mötet satt RAF-Igge som hade det blåsigt sedan han i en ursinnig attack mot monarkin i Sverige gjort misstaget att glömma bort att ett nyfött barn alltid är ett nyfött barn. Trots att det sitter en guldsked i munnen på det. Klantigt sagt men konsekvenserna var nog ungefär lika överdrivna. Igge är naiv, inte ond.

• Tisdag var det dags för stadsfullmäktige där jag börjar få intrycket att de enda riktigt borgerliga organisationerna i Mariehamn är Centern och Moderaterna. De övriga var antingen passiva eller direkt negativa till de sparförslag som måste genomföras inte bara i Mariehamn utan över hela Åland. Den liberala falangen gjorde nåt slags rekordförsök i valhänthet. Med undantag för Gunnar Jansson, som i vart fall ibland verkar ha förmågan att säga antingen ja eller nej, lyste det genomgående gult efter omröstningarna i den liberala gruppen. Det betyder att man avstår från att ha en åsikt, vilket verkar vara så långt från politik som man kan komma, annat än när det gäller väldigt speciella frågor. Här handlade det om husförsäljning vilket knappast kan vara sådana. Sossarna i sin tur sade nej till precis allt utom möjligen höjda skatter – trots att deras egna medlemmar suttit i stadsstyrelsen och godkänt förslagen! Socialism är ingen enkel lära.

• Onsdag var det dags för IFK:s bolagsstämma. Jag steg av som ordförande, med åsikten att två år av ideellt arbete på en sådan utsatt position måste räcka. IFK är ett otroligt viktigt lag för hela Åland. Därför ska de nya styrelsemedlemmar som invaldes ha all eloge i hela världen för att de på egen bekostnad är med och skapar ett lag som i dag utgör Mariehamns och Ålands i särklass starkaste varumärke. Heder till Robert Söderdahl som blir ny ordförande. Hans uppdrag är inte lätt men nödvändigt. Ett Åland utan IFK i ligan skulle bli ett mycket tystare Åland.

• Torsdag blev en skrivbordsdag. Sedan några år tillbaka har jag ägnat lediga timmar till att ta fram en åländsk idrottshistorik för Ålands idrottsförbunds räkning. Det senaste halvåret har denna på grund av lite olika orsaker blivit liggande för fäfot. Det återstår lite redigering och lite kompletteringar innan den är färdig men redan nu kan jag slå fast hur viktig den åländska idrotten har varit i byggandet av hela landskapet. Det är häpnadsväckande hur många av de människor som i dag leder vårt landskap och våra företag som fostrats inom idrottsrörelsen. Genom att tidigt lära sig vikten av hårt arbete och ansvarstagande blir man som vuxen en tolerant och flitig medborgare. Man lär sig att aldrig vara nöjd utan att alltid sträva vidare. Sikta högre. Försöka hårdare. Idrotten skapar de människor som Bob Dylan så träffsäkert beskriver som ”upptagna med att vara födda, inte upptagna med att dö”. That he not busy being born is busy dying.

För livet, mina vänner, är kanske bäst på fredagar. Men de andra dagarna är precis lika viktiga.

Trevlig helg. Och lyssna nu noga på denna text.

1 mars välkommen

2012-03-01T11:15:00.000+02:00

Denna dag ett liv. 1 mars är på många sätt en fantastisk dag! För det är då som man på riktigt kan känna att våren är på väg. Snart börjar knopparna sträcka på sig och söka sig ut mot solen. Och vi människor börjar i allt högre grad söka oss ut igen. I dag är en typisk sådan dag när möjligheterna börjar rada upp sig igen. Nu kör vi!

Det hänger på detaljerna

2012-02-28T13:02:00.001+02:00

Den här lilla trevliga lappen såg jag nyligen på en arbetsplats. Det är fint när folk vänder något ganska ofint till ett sätt att visa omtänksamhet och hjälpsamhet mot varandra. Peace.

Visst värmer det när folk bryr sig om ens hälsa!

Vi borde göra mer i kilt

2012-02-27T20:54:00.000+02:00

Skottland får vara med i fotbolls-VM men inte i OS. Där tävlar de för Storbritannien, vilket skottarna inte alls gillar. De skulle helst stå under eget tak. Skottland må ha kilt, starka män och ett klansystem som bara de infödda begriper. Men i Skottland finns också en stolthet och ett självförtroende som vilar på framgångar och mod sedan tusentals år tillbaka. De elaka säger att skottarna lever mer i historien än i framtiden. Inget är mer felaktigt. Skottland hör till dessa regioner som i kraft av sin litenhet lyckats där de stora gått bet. Det finns fler liknande områden. Katalonien och Baskien är dynamiska exempel på framgång i Spanien. I det lite större finns både Norge, Sverige och Finland som på olika sätt är världsledande på flera olika områden.

Och så har vi Åland som, i likhet med Skottland, ju inte är en av de 193 självständiga nationerna som finns i världen i dag (det har förresten gått snabbt att bli så många, efter andra världskriget fanns bara 51). Men som har ett gott självförtroende. På Åland kan man hitta färjrederier av världsklass. Här finns ett nationellt och internationellt framgångsrikt underhållningsbolag, här finns sjukt intressanta nischbolag inom både regler-, medicin- och högteknologibranscher. Det är rättvist att kalla det åländska näringslivet för både modigt och intitiativrikt. Inte alltid extremt framgångsrikt men över tid en pålitlig leverantör av arbetsplatser – det enskilt viktigaste för vilken region eller ö eller land som helst. Oberoende av om man är självständigt eller inte.

Och här kommer det spännande med Skottland in. Männen i kilt och kvinnorna i kjol sjuder av självförtroende och av framtidstro. De vill bli världsledande i förnyelsebar energi, de vill borra efter mer olja, de har satt ett stenhårt mål att bringa ner kolutsläppen med 42 procent till år 2020! Ambitiöst men möjligt, slår försteministern Alex Salmond (för övrigt en synnerligen trevlig man) fast. Han är fast beslutsam att göra Skottland till världsledande. Antingen som det är i dag, en del av Storbritannien eller som ett självständigt nytt land. Före år 2016 ska en folkomröstning avgöra detta med självständighet.

Vad man än tycker om självständighet eller inte står visionen fast. Ett lands eller en regions framgång är aldrig någonsin avhängigt storleken eller folkmängden. Det enda som har betydelse i en värld där imperierna suddats ut och självbestämmande tagit över är vilka ambitioner ett samhälle sist och slutligen har. Är man nöjda med att hålla den egna bakgården i skick eller ska man höja blicken och se in på grannens, byns, stadens och regionens områden.

Jag vet vad jag tycker. Vi på Åland har kunskap, vi har talang, vi har tålamod och vi har förmågan att vara med och visa andra hur saker ska gå till. Att vara liten i en stor värld kan betyda att man tydligare och snabbare än andra kan visa vägen!

Även ålänningar klär i kilt! Och borde ha minst lika gott självförtroende som våra självstyrda vänner i Skottland!.

Ready, steady, måndag!

2012-02-26T21:44:00.000+02:00

Det bästa med semester är att börja på nytt när den är över! Och i morgon sker det, efter den bästa söndagen på länge. Liverpool vann äntligen en titel! Over and out.

Ju fulare, desto godare

2012-02-25T09:11:00.000+02:00

Innehållet i denna fisk ska i kväll utgöra grunden för en middag med goda vänner. Det gamla, hederliga, solida och stabila Godbygänget är kallat till lakromsblot! Nu ska semesterbrännan frätas bort!

Äntligen hemma!

2012-02-24T07:10:00.000+02:00

Jiihaa, strand- och lallarliv i all dess ära. Men riktig snöskottning. Vad går egentligen upp mot det?!

Tankar i stiltjen

2012-02-23T08:08:00.000+02:00

Här ligger man och kan inget annat. Funderar lite på tilläggsbudgeten, avtalsrörelsen, offsideregeln, segwayboomen, jaktfrågor och den nya revisionslagen. Eller vänta nu... mest faktiskt bara på nästa middag!

Ingen semester utan shopping

2012-02-22T09:06:00.000+02:00

Och så tar jag tre salta, nej vänta, två... Och fyra såna där svarta och sex med sockerströssel och fyra utan. Eller vänta nu... tar tolv blåa istället...

Fick en släng magvärk

2012-02-21T08:05:00.000+02:00

Detta är perfekt. Om man inte blir botad, är det i varje fall mycket trevligare att vara sjuk!

Kostcirkeln, alltid närvarande

2012-02-20T07:03:00.001+02:00

Inte nog med att maten liknar inget annat. Det är dessutom omöjligt att veta vad det heter.

Alla dessa fria val

2012-02-19T09:01:00.000+02:00

Rött eller grönt eller gult eller med is... Vad är detta för semester när man ändå måste fatta dessa ständiga beslut?!

Här finns riktiga fiskar

2012-02-18T08:00:00.001+02:00

Problemet är inte att det inte finns fisk. Men var hittar man tillräckligt stora stekpannor? Och vad äter man till?!

Nä, i dag blir det stabilt

2012-02-17T08:54:00.001+02:00

Första dan är det viktigt att ta det lugnt och se till att vara noga med vätskekontrollerna.

Gone fishing

2012-02-16T11:57:00.000+02:00

Sköt om er så gott ni kan. Själv ska jag ägna följande vecka åt att räkna sandkorn mellan mina tår. Och när jag räknat dem alla tänker jag börja om på nytt igen.

En nämnd, ingen glömd

2012-02-15T12:22:00.000+02:00

I går var jag med på första mötet för den nya infrastrukturnämnden i Mariehamn. Det handlade mest om allmän information kring vad nämnden egentligen ska göra. Och så förstås lite ekonomi. Det är ett kärvt läge i Mariehamn och några nya investeringar före 2016 kan man bara drömma om. Tvärtom handlar det mesta nu om att få in mer pengar. Till exempel genom att sälja olika fastigheter. I det förslag som just nu ligger ska ÅCA-huset bjudas ut till försäljning. Det är på tiden. Hur viktig och sympatisk och fin den nuvarande verksamheten som finns i lokalerna än är, handlar det om en av stadens bästa affärslägen som borde utnyttjas bättre. För inte kan ju Mariehamn ändå släppa allt till grannkommunen Jomala?! Och dessutom behöver staden pengarna.

Själva mötet sköttes med stor bravur av ordförande Roger Jansson. Och bara det blir lite bättre ordning på alla delegeringar blir detta riktigt bra. Nämnder ska, enligt mitt förmenande, ägna sig åt principiella frågor, inte detaljhångel. Ser fram mot fortsättningen. Men mest av allt mot den närmaste framtiden.

I morgon blir det nämligen något helt annat!

Upp, upp och iväg!

Långt från det bekväma

2012-02-14T23:25:00.002+02:00

Det ska ärligt sägas. De senaste månaderna har jag befunnit mig långt, långt borta från den så kallade comfort zone som jag tidigare omhuldat. Det (omhuldar den altså) gör de allra flesta av oss människor och ingenting fel med det. Vi är alla olika. Några finner lycka i att sitta ner och betrakta andra, andra känner sig tillfreds med att betraktas medan några vill göra varken eller. Alla är såklart lika viktiga. Fast första steget ur den egna bekvämlighetszonen är aldrig enkelt att ta.

På måndagskvällen höll jag alltså mitt livs första föredrag om en bok som jag skrivit tillsammans med David Widlund. Jodå, Gryningspyromanen som det hörs och syns om allt mer i Sverige. Här är till exempel ytterligare ett sprillans nytt reportage om vår bok i Sveriges Radio, Studio Ett.

Föredraget ägde rum i Finströms bibliotek i Godby och i publiken satt till och med mamma (som om det inte var nervöst nog ändå!) Där satt också en grupp frivilliga brandkårister som till skillnad från mig faktiskt visste en hel del praktiska och konkreta saker om bränder. Men när det gäller just mordbrännare får jag i dag konstatera att jag sannolikt är den ledande autkoriteten på Åland just nu! :-) Nog har man annars hört talas om nischer, men detta är extremt.

Hur som helst kändes föredraget lyckat och intresset genuint bland åhörarna. Det blev en fin kväll! (Som om det någonsin egentligen funnits andra än fina kvällar i just Godby?!

Några av dem som för att lyssna till Finströmsbibban. Kika tog bilden.

Hälften av väldigt få experter på mordbrännare i allmänhet och Gryningspyromanen i synnerhet som i dag finns i Sverige och på Åland! ;-)

I år är JAG först

2012-02-13T06:39:00.002+02:00

Det är antagligen en reaktion som jag får skylla på förfädernas kamp på stäppen, då männen gick på alla fyra och letade mat till kvinnan som väntade med barnen i grottan. Alltså långt innan nöje blev prioritet ett för nutidsmänniskan medan ansvar och annat elände förpassades längre ner på listan.

För mitt i konversationen över brunchen ombord på ms Eckerö i går morse fick jag syn på något som fick mitt sällskap (förlåt mig, ni vet vilka ni är) att förvandlas till statister. Jag kunde skönja deras munnar öppnas och jag kunde se deras gester men jag hörde inte vad de sade och jag begrep inte vad de visade.

Utanför ventilen (som fönster heter till sjöss) kom nämligen två välbekanta gestalter flygande. Deras vingar touchade nästan men ändå inte vågkammarna under deras exakta och genom årtusenden inprövade och kalibrerade flykt. Ett ovant öga hade missat dem men jag som under oräkneliga timmar mött vårsolens första strålar i havsbandet förlorade grepp och tid och rum när de två gudingarna svepte förbi.

Jodå, gudingar var det och två var de till antalet. Positionen var strax efter Grisslehamn och istäcket hade för ögonblicket förpassats till Eckerösidan. Solens glittrade på ett sätt som lite tidigare fick busschauffören att utbrista i en lovsång till Penninglotteriet! ”För om ni har sådan här tur nu, kan det bara bli bättre”, sade mannen som måste vara ett sant föredöme för precis alla som handskas med turister och besökare. Meddelande till Eckerölinjen: vem det än var som körde morgonturen från Cityterminalen till Grisslehamn. Hälsa honom att precis sådär ska en busslast människor hanteras.

Tillbaka till gudingarna. Vid bordet bredvid satt moster Kerstin och hennes man Paul och vidimerade gudingspaningen (tack för det!). När fokusen släppt och jag på nytt kunde ta in ljud och bild visste de berätta att ejdrarna (alltså andra sådana) också legat kvar i Karlby ända fram tills isen lade för någon vecka sedan. Och det är väl som jag alltid trott. Kökar är inte som andra platser. Tack och lov!

Därmed är det alltså klarlagt att våren nu på riktigt och ganska snart står för dörren. Och om inte lantrådet lägger i backen alltför mycket ska jag snart sitta på de yttersta kobbarna igen och göra det som mina förfäder gjort sedan urminnes tider. Jag ska vänta på klipporna och jag ska skjuta en guding och steka den till en anrättning som andas framtidstro, styrka och smak. Inte för att jag måste. Men för att jag kan och vill.

Dessa två gudingar har inget med texten ovan att göra. De är blott en illustration. Det är, ovanlig nog, inte heller Daniel Eriksson som tagit bilden.

Hör mer om mordbrännare

2012-02-12T07:36:00.001+02:00

I går var Ystad och Kristianstad högaktuella, tänkte skriva heta men det skulle nog inte vara passande i sammanhanget... Där träffade vi läsare och lyssnare och tittare och drabbade och handlare och brandmän i en salig blandning. Kanon! Men inte bara Skåne vill veta mer om den misstänkte Gryningspyromanen. Även ålänningarna är nyfikna. Till exempel Ålands radio som gjorde en intervju på fredagsmorgonen om bokprojektet. Lyssna på hela programmet här.

Morgonstund har guld i mun! Denna bild togs 08.00 på fredagsmorgonen av Kjell Brändström vid Ålands radio. WYSIWYG, som det heter.

Mot mordbrännarens hembygd

2012-02-11T08:16:00.001+02:00

I dag lördag är det Ystad och Kristianstad i södra Sverige som gäller. Det handlar förstås om den nyutkomna boken om den misstänkte Gryningspyromanen Ulf Borgström. Böcker ska inte bara skrivas, de ska gärna säljas också. Intresset är stort i Skåne som ju hörde till den region som drabbades allra värst av mordbrännarens rajder. Rädslan är fortfarande märkbar när det gäller vad mannen förväntas ställa till med då han kommer ut sommaren 2016.

Boken om Gryningspyromanen har väckt stort intresse bland medier i Sverige. I veckan gjorde Sveriges Radios P1 ett större reportage där reportern åkte runt och intervjuade drabbade och allmänhet om den nyutkomna boken. Reportaget kan du lyssna på här!

Brevet längre ner på sidan gick aldrig att styrka att skickats av den misstänkte mordbrännaren. Trots att bevisen var synnerligen starka. Och strax efteråt började det hända grejer...

PS Du kommer väl ihåg att kvista över till Finströms bibliotek i Godby på måndag 18.30. Då berättar jag mer om en man som det inte finns många liknande av här i världen. Tack och lov, ska man kanske tillägga.

Ett av flera brev som myndigheter och andra fick från den misstänkte mordbrännaren.

Segway snart i trafiken

2012-02-10T14:37:00.001+02:00

Finans- och näringsutskottet har nu tittat närmare på landskapsregeringens lagförslag där man jämställer exempelvis en Segway med en cykel och därmed gör det möjligt att använda fordonet i trafiken på Åland. Utskottet har hört en rad olika experter inom området och har sitt så kallade betänkande klart. Där ger utskottet sitt enhälliga godkännande till att ”mindre eldrivna fordon” även kan betraktas som cyklar. På samma sätt som man gör i Sverige. I Finland finns ännu ingen lagstiftning på plats när det gäller Segways och liknande ”batteridrivna balansfordon med gyroteknik”.

Förslaget att tillåta Segway kan te se sig enkelt men har nyanser som inte är självklara att hantera. Trafiklagstiftningen i Finland (och på Åland) är egentligen inte redo för den form av ny teknik som Segway representerar. Verkligheten ligger, som ofta, före lagstiftarna. Det är nog som det ska vara. Tingens ordning är enklare att begripa om entreprenörerna och uppfinnarna går först och agerar snabbast. Annars skulle det inte bli mycket av utveckling i samhället. Sedan ska lagstiftarna efter bästa förmåga se till att anpassningen till ny teknik och nya sätt att vara inte skadar andra eller ställer till det på nåt annat sätt för medborgarna.

En Segway i Ålandstrafiken kan till en början te sig lite underlig. Men höj blicken sisådär tio år och vi lever garanterat i en annan verklighet än i dag. Då kanske Segwaysen inte längre rullar fram på gatorna utan flyger längs trädtopparna. Det där med vad som händer i morgon är som bekant inte så enkelt att ens kunna gissa sig till.

Vill man titta närmare på lagförslaget och dess hantering kan man klicka här.

Är det så här det blir att se ut på Åland i sommar. Hoppas kan man ju alltid! Nya uppfinningar är till för att användas.

Och så kommer här en kort instruktionsvideo med Benjamin (aka Björn Gustafsson)...

Ett hyllning till framgång

2012-02-09T07:11:00.001+02:00

Jag har i alla tider hyllat de idrottare som vågat höja ribban ett snäpp till. Som orkat fortsätta när benen skriker stopp. Som krävt mer av en kropp som vill vila. Av i stort sett ett enda skäl. För att bli bättre än sina konkurrenter. Konkurrens och en fri marknad är på oerhört många sätt samma sak. Tack vare stridande viljor blir slutresultatet bättre. Tack vare valfrihet finns det varor och produkter som anpassats för alla. Idén med en fri marknad kan ibland te sig lite skrämmande. Men den är fantastisk till sin uppbyggnad.

Bland annat det och mycket mer sade jag till en stor grupp idrottsmän och -kvinnor för inte så länge sedan. Här är Youtube-klippet från talet, inkluderande en accent som låter som en svår blandning från Trobergsgränd i Mariehamn och Åkergränd i Godby kombinerat med Onedinlinjen, Dallas, Rötter, Lödder, Melrose Place, Sound of Music och några andra engelskspråkiga teveserier som genom åren utgjort en inspiration i min så kallade learning curve. Enjoy!

Hur länge ska man jobba?

2012-02-08T20:52:00.000+02:00

Sveriges statsminister gör det enda raka när han i ett skarpt utspel slår fast att pensionsåldern borde höjas till 75 år. Det är antagligen lite för mycket men ändå en bra början på själva debatten som oundvikligen måste tas. För i potten ligger följande verklighet. Folk lever längre tack vare bättre hälsa, lättare arbeten och utbyggd sjukvård. Det innebär krasst sett att folk behöver försörjning längre än förut. Det kan ske på två sätt. Antingen genom egen försörjning eller genom pensionen. Folk som klarar sig själva är inget problem alls. Man drar in det man gör av med och så flyter livet sin gilla gång. Men det är inte så vanligt.

Den stora utmaningen ligger i finansieringen av pensionerna. För en pension ska man i teorin spara in under sitt yrkesverksamma liv med hjälp av sin lön. Men när folk börjar leva allt längre (samtidigt som pensionsinbetalningarna inte blir högre) kan pengarna börja sina mot slutet av livet. Om det händer en eller tio eller hundra eller tusen är det inte så farligt. Om det är ett halvt land är det för mycket.

I Sverige väljer därför statsministern att flagga för detta redan nu och möts förstås genast av våldsamma invändningar från vänsterblocket som hellre skulle gå ner på 30-timmarsvecka med sänkt pensionsålder. Något som naturligtvis varken är möjligt eller önskvärt. Människan ska arbeta och vara till nytta och inte vakta sofflocket i väntan på slutet.

Detta som händer i Sverige är dock inte vårt problem, vårt problem är mycket större. Finland dras med en åldersstruktur som är mycket värre än den man har i Sverige. I Finland och på Åland har vi alla att se fram mot allt fler pensionärer i förhållande till arbetsföra än på de allra flesta andra platserna i Europa. DET är den stora utmaningen. Och mot den bakgrunden är det rentav förödande att det så kallade lokomotivet i finländsk ekonomi, Nokia, av allt att döma är på väg att lämna den finländska järnvägen.

Man behöver inte i dagens läge vara väldigt påläst för att begripa att läget är kärvt. Och som alla vet finns det bara en sak att göra när läget är kärvt. Jobba hårdare och längre. Simple as that.

Och tror ni mig inte ska ni fråga grekerna.

Och som vanligt, när argumenten tryter, tar oppositionen som med stor säkerhet kommer från vänsterfilen till ironi och sarkasm. Som objektivt sett ändå är ganska roliga!

Lämna vår jakt i fred

2012-02-07T18:59:00.000+02:00

EU-kommissionen verkar ställa nya frågor om den jakt som bokstavligen skapat det Åland vi känner och bor i. Den traditionella jakten på sjöfågel definierar på många sätt Åland mer än allt annat vi gör och tycker. Jag har genom åren skrivit mycket om jaktformen och har aldrig haft skäl att byta åsikt. Det bästa vi kan göra för vår miljö är att äta av naturens överskott. Vilket inte är samma sak som broilers från jättefabriker och fisk ur kassar i havet. Texten nertill skrev jag i fjol för tidningen Trapper som på svenska berättar om jakt i Finland och på Åland.

Den här synen är inte långt borta. Snart kan vi ånyo vänta på våren och läckerheterna ute i skären. Bilden har fotografen Daniel Eriksson tagit.

Aldrig är saknaden efter riktig vårjakt lika stor som när knopparna brister. Det är i maj, när naturen vaknar, som skärgårdsöarna ropar och lockar högre än annars.

Ingenting är som att en morgon i maj sitta i vettaskåran och se solen stiga ur havet. Doften av termoskaffe och känslan att äta morgonens första ostmacka liknar inget annat. När natten övergår i morgon är tystnaden öronbedövande.

Då börjar det hända. Med gryningen kommer livet. Det fräsande ljudet av svärtan som från ingenstans landar bland vettarna. Aoooandet från fjärdarna där gudingarna jagar varandra och ådorna. Alfågelsången i fjärran, måsarnas skri och brisen som försiktigt sätter vågorna i rörelse.

Det stannar inte där. Lika starkt är minnet och saknaden efter doften av svedd fågel. Den koncentrerade minen på jägaren som först plockar dunet av bytet och sedan omsorgsfullt gör det redo för grytan. Försiktigt öppnar krävan och skrapar bort hinnan som inte går att äta. Allt ska tas tillvara.

Väldoften från gudingsteken som lätt fyller ett helt hus. Enkelheten i anrättningen. Salt och vatten, smör och mjöl, några potatis och rödvinbärsgelé. Fjärran från den moderna kokkonsten och konsumtionen som sakta men säkert hotar utarma vår jord. Jakt på vilda djur är motsatsen till kött från andra sidan jorden som når konsumenterna i Norden på ett sätt man inte kan berätta för barnen om. Det är den känslomässiga sidan av den förbjudna vårjakten.

Vi går tillbaka till EG-domstolen i Luxemburg i september 2005. Det är där och då som män i mörka kappor slår fast att generationer av jägare i den finländska och åländska skärgården haft fel.

På de anklagades bänk satt Finland och Åland. Ingen av de närvarande trodde riktigt på allvar att den vårjakt som alltid funnits och skötts lokalt skulle förbjudas. Kanske var det därför som ingen riktigt tänkte på att de självklara argumenten även krävde handfasta bevis.

I EG-domstolen räcker det inte att konstatera att solen går upp i väster, det krävs skriftliga bevis på att så är fallet.

Domen som kom i december 2005 var lika konstig som hela ärendet. All vårfågeljakt förbjöds. Med ett undantag. Hanne av alfågel får även i fortsättningen jagas på Åland. Visserligen under strängt reglerade former men ändå. Skälet till det är oklart. Av all fågel som jagats om vårarna har kanske alfågel varit det byte som mest borde hanteras av EU:s fågeldirektiv. Arten häckar inte i området utan befinner sig bara på genomresa till häckningsplatserna.

När fågeldirektivet skapades 1979 var det just för att undvika att en art som häckar på ett visst ställe dödas någon annanstans.

Fåglarnas egen skyddslag är ett av EU:s allra äldsta regelverk. Avsikten var att säkerställa att det finns liknande regler för fåglar över hela Europa. Oberoende om de flyger i Grekland, Italien, Tyskland eller Rovaniemi. Det är det kanske största problemet med fågeldirektivet. Det tar ingen som helst hänsyn till de lokala variationer som finns överallt.

Fågeldirektivet är i dag inget som nya medlemsländer fäster någon större vikt vid. När handelsavtal och en gemensam valuta kommer på tal väger några enstaka jägarröster lätt.

Det betyder i sin tur att sektliknande organisationer som Birdlife får tolkningsföreträde. Och när domarna i Luxemburg brutit upp från gåsleverspäckade middagsbord är saken klar. Hur ska män (jodå, här är det bara män som dömer) som aldrig sett en skärgård kunna begripa vårjakten?

Den danske domaren och föredraganden i EU-domstolen sade rätt ut i samband med rättegången:

– Men varför kan ni inte göra som i Danmark, jaga från båt på hösten?

Svaret är två, båda lika starka:

1. För att jakt från båt är jägaretiskt vidrigt och dessutom förbjudet i vår egen lagstiftning.

2. För att de flesta av de fåglar som jagas på våren inte finns i vår skärgård om hösten.

Fågeldirektivet medger undantag. Om ”ingen annan lämplig lösning” finns går det att få dispens från reglerna att jaga under fortplantningsperioden. När EG-domstolen avgjorde fågelmålet fanns ingen sådan bevisning. De anklagade hade inga papper på att fåglarna lämnat Åland och Finland skärgård när hösten anländer. Därför var domen till sin uppbyggnad rätt tydlig:

Det finns för lite fågel. Ni stör fortplantningen. Om ni ändå måste jaga kan det ske på hösten. Det är, lätt tillyxat, de huvudsakliga skälen till att EG-domstolen förbjöd den vårjakt som sedan generationer tillbaka försett befolkningen på våra breddgrader med färskt kött. Förbudet innebär inte längre svält i området. Men det kringskär friheten.

Efter långa vintrar och torkad fisk var inte bara omväxlingen på matbordet välkommen förr i världen. Ur ren näringssynvinkel var köttet troligen rätt nödvändigt.

Det behovet föreligger inte längre. Ingen behöver längre gå hungrig. Det har jättelika broilerfabriker, medicindopade fiskodlingar och genetiskt utvecklad biffdjur skött om.

I dag kan man köpa zebrakött eller kängurubiff i lokalbutiken. Om man vill. Om man däremot tycker att det vore bättre att skörda från det naturliga överskottet som skärgården erbjuder är det stopp.

Frågan som infinner sig är: Hur kan det ha gott så långt att människan förbjuder människan att göra som människor alltid gjort? Skördat av naturens överskott.

Svaret är dessvärre lika enkelt: För att de som aldrig jagat är tusen gånger fler än de som jagar. I demokratier bestämmer majoriteten, hur fel de än har.

Men i riktiga demokratier finns även nyanser i lagstiftningen. Fågeldirektivet medger undantag vilket öppnar för ett återinförande av delar av jakten.

I fjol återinförde Ålands landskapsregering vårjakten på guding. Detta är möjligt efter en omfattande inventering av två höstars fågelbestånd.

Inventeringarna har bevisat att fåglarna som jagats om våren inte finns tillstädes på hösten. Genom att ha detta bevisat går det att bedriva jakt i enlighet med fågeldirektivet. Det blir ändå inte som förr. Jakten blir hårt reglerad både när det gäller antal bytesdjur och jakttid.

Det är ändå en ljusning i jägarmörkret. Finns det möjlighet till dispens från regler vore det dumt att inte använda den.

Det är inte jakten och jägarna det är fel på så länge verksamheten sker på ett hållbart sätt. Problemet är EG-domstolens tolkningar av sina egna tolkningar av fågeldirektivet.

Land ska med lag byggas. Men inte bara.

Sunt förnuft är alltid den bästa vägledningen.

Öppet brev till en ny president

2012-02-06T09:53:00.003+02:00

God morgon herr president Niinistö,

I går var han en vanlig finländsk talman. I dag är Sauli Niinistö Finlands första borgerliga president på evinnerliga tider. Nu måste han bara se till att så fort som möjligt göra ett officiellt besök till landskapet Åland som han hittills under sin valturné hoppat över. (Bilden är lånad från Helsingin Sanomats hemsida.)

Broder,

det är troligen många som hör av sig till er denna gnistrande vackra måndagsmorgon den 6 februari 2012. Ni är säkert på väldigt gott humör i dag. Ni är ju faktiskt just nu statsöverhuvud i republiken Finland. Det är inte så många andra som varit det, närmare bestämt exakt elva stycken.

Jag har dock ett möjligen lite dystert besked till er. Ni är inte längre lika viktig som era företrädare varit. Eller, visst, ni är lika viktig, men ert ämbete har devalverats snabbare än Greklands statsskuld vuxit. Fast misströsta inte. Även om många av era tidigare så betydelsefulla uppgifter och ansvarsområden försvunnit är ni fortfarande president i republiken Finland, och sådana finns det bara en av i gången. Nu känner jag er inte personligen men från det jag sett har jag en bestämd känsla av att ni inte tänkt er tillbringa de kommande sex åren som någon slags buktalardocka till den finländska regeringen. Eller hur, herr Sarkoz..., förlåt Niinistö?

Jag vill att ni ska njuta av stunden i dag då ni vunnit det finaste som går att vinna här i världen, ett demokratiskt val. Sedan skulle jag uppskatta om ni från ert nya kontor satte er ner vid ert skrivbord och kavlade upp ärmarna. Det kan nämligen bli ganska långa arbetsdagar framöver. För även om ni kanske inte har den formella makten i era händer är era möjligheter att påverka såväl det offentliga samtalet som den politiska utvecklingen synnerligen stor. Det råder troligen en rejäl skillnad mellan den formella beslutsgång som Finlands riksdag infört och den praktiska bestämmanderätten som Finlands folk, skulle jag gissa, fortfarande vill ha. Ni är ju faktiskt republikens president.

Broder, jodå, jag ser också borgerligt på livet och röstade på er. Er konkurrent Pekka Haavisto är säkert också en trevlig man. Men jag tror inte han är lika noga med att arbetslinjen, inte bidragslinjen, driver samhällen framåt. Detta begriper finländarna i gemen, vilket även valresultatet visar. Som ni är mycket medveten om har medel-Pekka och -Sirkka generellt sett alltid jobbat hårt och skött sina lån. Det är en viktig del i samhällsbygget, anser jag. Utan valkar i händerna stannar all utveckling upp. Och till människans ansvar hör inte bara tv-häng i soffan och Facebook, det måste till lite arbete också. Annars kör kineserna och andra arbetsmyror garanterat ifrån oss.

Från ert kontorsrum vid Skatudden kan ni varenda dag se stora röda fartyg som transporterar människor i miljoner till och från Helsingfors. Viking Line är ett åländskt bolag som gjort mer än de allra flesta för att öppna upp det Finland som, här får presidenten ursäkta, faktiskt varit väldigt slutet i jämförelse med Sverige. Åland har alltid sett sig som ett brohuvud mellan de två viktigaste länderna för utvecklandet av den nordiska välfärdsmodellen. Helsingfors är i dag världens designhuvudstad vilket väntas locka turister i miljoner till vår huvudstad. Det ställer krav och det skapar möjligheter. Där skulle jag tro att presidenten kan bidra med både tankegods och representation. Man får tycka vad man vill, men i de tider vi i dag lever i är yta minst lika viktigt som innehåll.

Förlåt nu, herr president, detta blev ganska långt och allt på svenska. Men det klarar ni och det måste ni klara. Ni är ju som ni vet statsöverhuvud för ett tvåspråkigt rike. De svenskspråkiga i Finland har det inte lätt, som ni känner till. De behöver alla vänner de kan få. I synnerhet från den högsta statsledningen. För när det stödet inte längre finns. Då är slaget om svenskan på riktigt förlorat.

Själv bor jag på Åland. Den lilla ögrupp mellan Finland och Sverige som Finland fick till skänks för 90 år sedan. Vi bor 28.000 invånare här och vår inflyttning är stark. Vi är ett tolerant samhälle vilket möjligen förklarar att de flesta av de som röstade inte röstade på er, president Niinistö, utan på den andre. Tag det med jämnmod. Det var väldigt få av ålänningarna som överhuvudtaget gick till vallokalerna. De är rätt nöjda med det som sker. Men de kräver uppmärksamhet.

Ansvaret för att presidentvalet inte lockade fler än det gjorde på Åland bär ni herr president och er medtävlare själva. Som ni begriper liknar det naturligtvis ingenting att inte ta sig tid för en avstickare till landets enda självstyrda område inför presidentvalet. De röda färjorna går alla dagar och avståndet är inte direkt väldigt. Det där med att inte ha tid är tyvärr trams. Ni borde, ursäkta tonen men detta måste understrykas, som blivande statsöverhuvud begripa att ert ansvar även sträcker sig till Åland. Ni har fått en gåva och ska som ert lands företrädare sköta om denna gåva efter bästa förmåga. Jag förstår att vi är bara 28.000 invånare här men understryker den gamla sanningen att de finaste presenterna alltid kommer i de minsta askarna.

Nåväl. Nu är det som det är och ni har inte synts till på våra öar under väldigt lång tid. Herr president, det finns som ni förstår, bara ett sätt att ändra på det. Och det borde ske så fort som möjligt. Åland behöver er, herr president.

Och, herr president, ni behöver Åland.

Högaktningsfullt,
Jörgen Pettersson

PS Detta är på sätt och vis att föregå tingens ordning. Det är på riktigt den 1 mars kl 12.00 som SN blir Finlands president. Men vald är han definitivt.

Dagens Outfit: Domarstilen

2012-02-05T22:15:00.002+02:00

Får många frågor om när jag går modeblogging på allvar. Det är inte så enkelt att svara på dem. Det är så mycket som ska skötas först. Men nu! When the going gets cold, the cold väljer stora stövlar. Dömde lite volleyboll på söndagseftermiddagen och tog det säkra före det inte så säkra när det gäller kläder.

I korthet:

Strumpor: Socks postorder. Enkla men fula.
Sockor: Mors hemstickade. Allt annat är för kallt. Lite håliga, men ändå stabila.
Stövlar: P-Original. Made in Sweden. Gummi, räfflade sulor och foder. Size: 48-49. Bra skit.
Kalsonger: Calvin Klein. Okej.
Underställ: Ullfrotté. Varmt och skönt. Note to self: måste tvättas efter i dag. Är nog ett tag sedan...
Uniform: Mikasa domardräkt. Pyjamasmodellen.
Accessoarer: Visselpipa, rött och gult kort. Slant för lottningen.
Förberedelser: Goda. Har strukit skjortor, sovit gott och vilat framför teven.
Humör: Gott.
Frisyr: Gitasalongen. Okammat.
Naglar: nyklippta.

Som domare ska man vara både snäll och bestämd samtidigt. Då gäller det att ha ordentligt på fötterna!

UTSIKTEN

Den här bilden tog jag i smyg under en time-out i andra set. Uppsala vann sedan enkelt de två första seten, sedan kom JIK tillbaka och vann de tre följande i en match som sist och slutligen kan beskrivas som rätt stökig. Och spännande!

Stor eller liten är frågan

2012-02-05T07:38:00.000+02:00

Så blev det då Kökar en hel dag och Mariehamns stads politikerskolning en helkväll. Det var en färd mellan skilda världar. Ändå får man slå fast en liten detalj som likt en sten i en sko fastnade i mitt medvetande. Det hördes fler skratt under en dag på Kökar än under en kväll i stadshuset.

KÖKAR

Det var inget varmt mottagande det bjöds på på Kökar. Vädermässigt. Mänskligt finns inget att anmärka på. Värdarna begripas sig på värdskap och minestronesoppan på Sommarängen var inget annat än världsklass!

Här bor 249 personer i dag och skuldsättningen är närmast grekisk. Det beror på i stort sätt en enda sak. Bygget av äldreomsorgen. Från sidan har det bygget tett sig lite svårt att förstå mot bakgrund av den finansiella situationen. Men efter att ha hört motiven bakom satsningen måste jag tillstå att kommunen i stort sett gjorde allt rätt. Hade man väntat eller sparat eller inte byggt alls hade det liv som i dag finns kvar på Kökar flyttat någon annanstans. Det kanske det gör ändå, men om inte annat har den utvecklingen hejdats något. I dag råder dessutom viss optimism. Kommunen planerar för ett bostadsområde i Helsö, inte långt från Västra sundet, vilket blir ett av de finaste som någonsin skapats i bostadsområdesväg. Utsikten därifrån kan omöjligt bli annat än magisk. Dessutom pågår långt framskridna planer på en orkidéodling i privat regi på kommunens mark. Krisen är absolut inte över, men kampviljan lever stark på Kökar.

MARIEHAMN

Det var mycket folk i stadshuset när det ordnades politikerskolning på torsdagen. Programmet var synnerligen fylligt med så mycket förvaltning att mer hade blivit frosseri. Mantrat kring den ekonomiska situationen var att läget är ”dystert och osäkert”. Alltmedan midvinterkölden utanför stärkte sitt grepp om en sovande stad.

På lite drygt tre år flyttar lika många människor in till Mariehamn som i dag totalt sett bor på Kökar (inflyttningstakten till staden är sett över tid 75 personer per år). I Mariehamns stad är 800 människor anställda. Det råder alltså inte många likheter mellan de två kommunerna. Förutom på en punkt. det finansiella läget är dystert även i Mariehamn. Hävdar i vart fall stadsledningen som bokstavligen hamrar in mantrat ”dystert och osäkert” i de nyvalda beslutsfattarna. Kökars lån per invånare uppgår till 6.834 per kökarbo medan stadsborna är skyldiga 2.258 euro per gubbe och gumma. Det borde alltså i runda slängar vara tre gånger värre på Kökar än i Mariehamn. Ändå var det ingen på Sommarängen som beskrev läget som ”dystert och osäkert”. Faktiskt rentav tvärtom.

Om det gör Kökarborna blåögda inför en krass verklighet eller om det gör stadsledningen deppig och defensiv ska jag låta vara osagt. Förmodligen finns det sanningar i båda. Jag får dock konstatera att det var närmare till skrattet på Kökar och Sommarängen än i stadshuset denna torsdagskväll då temperaturen på utsidan föll ner mot minus sexton grader och man till sist tvingades inse att vintern är här.

Jag får också konstatera att Kökarborna gör allt som står i deras makt för att folk och företag ska finna kommunen attraktiv. På den punkten skulle kommunen Mariehamn må bra av lite mer kökartag i sig. Måhända man inte i sådana fall skulle klara sig med lite färre utredningar och istället rikta in sig på att bygga själva istället för att hänvisa alla till Jomala.

Och kom ihåg att gå och rösta. Det är viktigt oberoende vad ni råkar tycka om de två kandidaterna. Gillar ni ingen så rösta blankt, men gå dit!

Ha en skön söndag, i morgon kör vi igen!

Förklenande om Thatcher

2012-02-04T21:38:00.002+02:00

Ingen blogg utan en rejäl biorecension, som folk brukar säga. Därför satte jag mig i Bio Savoys bekväma stolar (känslan att skriva den meningen kan bara ni som varit med lite längre begripa vidden av!) och lät mig föras in i filmen om Järnladyn. Den får godkänt, men inte mer. Scenerna från hennes politiska liv var kanon men de långa och många scenerna om en dement tant var kalkon. Det hade räckt med sekvenser i början och i slutet för att knyta samman storyn. Nu blev det ett slags lytesdokumentär som Margareth Thatcher i mitt tycke inte gjort sig förtjänt av.

Hon var och är såklart inte perfekt. Det är för övrigt något man ska passa sig för att vara, den enda människan som hittills varit felfri (eller så nära man kan komma) blev korsfäst för tvåtusen år sedan... MT var däremot en riktig borgare. Hon vägrade gå med på en massa tjafs och eftergifter och krav och det ena med det sjunde. Hennes övertygelse var glasklar: kamma dig och gå på jobb. Strejker löser inga problem, arbete gör det. Och när männen (det var bara sådana förutom hon) slirade in sig i den ena mer komplicerade förklaringen än den andra när det gäller hur ett skattesystem skulle fungera slog hon bara fast att det där har minsann husmödrar i Storbritannien ägnat sig åt varje dag hela sina liv. Att få de egna utgifterna att passa ihop med inkomsterna.

Storbritannien var då hon tog över på väg att bli bankrutt. Utan tydliga regler, krav och mål hade landet kraschat. Arbetet med att förhindra det hade jag gärna sett mer av istället för en förvirrad kvinnas hallucinationer. Jag hade velat veta hur hon nådde sin övertygelse och hur hon kunde klamra sig fast så länge, längre än så gott som alla andra för övrigt.

I dag är hon 86 år och lär väl knappast bry sig längre. ”All political careers end in failure”, som det heter. Tur att hon slipper det här eftermälet. För en sak är klar. Hon hade inte gillat att bli betraktad som en spillra av sig själv.

Järnladyn på riktigt. Hon gjorde mer för västvärlden och borgerligheten än de flesta i dag begriper. Vid sidan av den förebild hon blev för miljoner kvinnor världen över. Margareth Thatcher var västvärldens första kvinnliga premiärminister.

Både litet och stort

2012-02-02T08:15:00.000+02:00

God morgon!

I dag väntar ännu en spännande dag i samhällets tjänst. Först till Kökar för att se hur läget är i en av de allra minsta kommunerna vi har på Åland och i Finland. Befolkningen lever under knapphetens stjärna men har byggt upp en byagemenskap som är avundsvärd.

På kvällen blir det en helkväll med information om Mariehamns stad. En skuldtyngd pjäs som ändå lever ett ekonomiskt sett ganska välmående liv. Men är byagemenskapen lika utvecklad?

Frågan jag tänkte ta reda på är: Var är människorna lyckligast?

Mariehamn är ibland en sjudande stad med närhet till både vatten och land.

Källskärskannan symboliserar Kökar som ingenting annat.

Denna bild säger allt

2012-02-01T20:26:00.000+02:00

Denn teckning har jag snott från vännen Susanna L:s Facebook-uppdatering. Har ingen aning om vem som gjort den, kanske hon, kanske någon annan. Måste bara säga att det är en av de mest talande teckningarna jag någonsin sett. Om det kan jag berätta, ty jag har varit där och lämnat den bekväma cirkeln för något annat. Det är först när man utmanar den sanning och den verklighet man tror är allenarådande som det riktigt roliga börjar inträffa. Medan man går sin invanda stig, träffar sina dagliga kolleger, gör i stort sett samma dag som dagen innan så pågår ett annat liv någon annanstans. Dit når man bara genom att släppa taget för en liten stund!

En seger för ängsligheten

2012-02-01T09:37:00.000+02:00

Nyängsligheten som sprider sig över samhället firade nya triumfer i går. Liksom Jomala kommun som i lugn och ro kan fortsätta sin planering alltmedan Mariehamns stad gör sig redo för att fortsätta vintersömnen.

Vad som hänt?

Kortfattat handlar det om en fin strandtomt vid Lotsberget i Mariehamn där den som äger den kan bygga drygt 11.000 kvadratmeter bostäder med utsikt över inloppet till Mariehamn. Det är en kanonfin plats. Men där finns i dag ingenting annat än skog. Området genererar exakt noll euro till en allt tommare stadskassa. Och det kommer den av allt att döma att fortsätta göra.

För i går när stadens fullmäktige möttes fanns ett förslag från stadsstyrelsen (det organ som lyder under stadsfullmäktige) att tomten ska säljas för minst 1,4 miljoner euro. Detta förslag har inte kommit från ingenstans. För elva år sedan sade Mariehamns stads fullmäktige att detta ska göras. Elva år. I elva år har man funderat för att nu när läget är skarpt och beslut ska fattas plötsligt lägga i backen.

Resultatet vid gårdagens fullmäktigemöte blev att inget beslut fattades. Ärendet ska beredas på nytt och göras om. För nyängsligheten röstade hela vänsterblocket, bestående av socialdemokraterna (väntat, jag börjar allt mer tro att den vanlige S-medlemmen helt enkelt inte begriper hur skattemedel uppstår), liberalerna (som gjort stor konst av att fatta icke-beslut) och Obunden samling (vars lärjungar på nytt och igen och ånyo visat sig patologiskt opålitliga kring i stort sett vad det än handlar om).

I minoritet blev den borgerliga sidan, alltså Moderaterna, vi i Centern och Ålands framtid, som kallas Mariehamns framtid i fullmäktige. Detta fenomen har jag betraktat från sidan förut och tagit mig för pannan varje gång. För medan politikerna i Mariehamn slumrat har Jomala kommun legat i och planerat och förberett och varit duktiga i det tysta. I Jomala kommun byggs Ålands köpcentrum nummer ett, dit är inflyttningen kraftig och där är framtidstron stor. I Mariehamn skriver företagare lyriska insändare över att man nu börjat prata om att möjligen fundera på att kanske bygga lite högre hus i centrum i framtiden.

Och vad har mariehamnarna egentligen ägnat sig åt under tiden? Jo, de har firat ett 150-årsjubileum med kaffekalas och lite fyrverkerier. Mariehamn är i dag dessvärre (för stadsborna) en stad som ägnar mer kraft åt historien än åt framtiden. Det är inte precis så man bygger morgondagens skattekraft.

Ungefär så här kan det bli att se ut vid Lotsberget i Mariehamn. Men vänsterblocket som utgör majoriteten i Mariehamns stadsfullmäktige tycker man ska fundera lite till innan området bjuds ut. Hittills har man nämligen bara funderat i cirka elva år...

PS Allt är självklart inte bara tjosanhejsan ens i Jomala. Det är en sak att bygga nytt och expandera och en annan sak att ta hand om de krav som alla nybyggare obönhörligen förr eller senare kommer med. På Solberget mullrar det på grund av uppfattade svikna löften och i Möckelö växer kraven på en tunnel för att komma till Varuboden. Slutsats: det är lätt att bygga men svårt att leva.

Undrar om de begrep dialekten?

2012-01-31T13:29:00.000+02:00

Okej, det var rätt coolt att vara på besök i nyhetsfabriken i går, om än bara en morgon. Det blev dock mycket gjort på kort tid. Först Nyhetsmorgon, sedan TV4 News och slutligen TV4 Skåne. Det får man vara glad för. Den som inte syns och så vidare. Hoppas bara de förstår åländska med finströmsbrytning där nere i Skåne!

Här är tv-inslaget förresten. Vår del kommer efter toppnyheten om utrensningarna i Malmö Redhawks. First things first gäller även i Malmö!

Vidare är vår hemsida på gång att bli nåt.

Och försäljningsplatserna är i gång!

Ad Libris.

CDON.COM.

Här är några bilder jag lånat ur TV4-programmet.

Till vänster David Widlund. Till höger undertecknad. Intervjuare är TV-legenden Erik Arnér. Bara att träffa honom var en upplevelse, tycker jag.

Mellan etthundra och tvåhundra hus och byggnader tror vi den misstänkte och delvis dömde Ulf Borgström gjort sig skyldig till. Det är svindlande många i ett förhållandevis litet samhälle.

Branden startade ofta högt uppe i byggnaderna. Gärna på bärande bjälkar. När elden fått fäste där rasade så småningom taket in varpå släckningsarbetet blev i stort sett omöjligt.

Och så här ser Ulf Borgström ut ungefär. Det finns massor av klipp och nyheter om honom om man vill söka. Till exempel på TV4.

Bildextra från nyhetsfabriken

2012-01-30T20:46:00.000+02:00

Så var det gjort, en dag i nyhetsfabriken på TV4 i Stockholm. Hämtning med taxi 06.20. Färd till TV-huset, direkt till sminket, ner och äta frukost, sedan till studion. Whambam thank you ma'm, allt på minutschema. En trevlig pratstund med programledarna i tio minuter, sedan vidare till nyskapade och redan hyllade TV4 News för en ny intervju följt av en sista tillsammans med TV-legenden Erik Arnér (en skön typ) som gjorde en specialare för TV4 Skåne. Sedan over and out och tillbaka ut på gatan. Boken om Gryningspyromanen är därmed sjösatt på riktigt!

Resultatet kan du se här:

Nyhetsmorgon.

Reflektion: studion ser mycket flashigare ut på teve än i verkligheten. Den liknar närmast nåt slags lagerlokal med några skrivbord utspridda ungefär som om man haft en näve grus i näven och kastat ut.

Här är dagen i bilder, i stort sett:

Nej, det enda fancy med ett tv-hus är det som syns i rutan. Resten är i stort sett ett lager i ett hamn, nära en tung industri.

Fast det är klart- TV-skärmar som sådana råder det absolut ingen brist på. De finns i varenda knut.

Detta är en hemlig smygbild från utkanten till Morgonstudion. Det var antagligen förbjudet att fotografera och bara just därför måste jag göra det. Man kan ta finströmaren ut ur Finström, men aldrig Finström ut ur finströmaren...

Denna programledare intervjuade oss i nybildade TV 4 News. Det har redan nu hyllats av kritikerna trots att det från och med i morgon börjar kosta att titta. Denna paparazzibild tog jag utan att betala!

Kvinnan till höger om lådan tog hem femtio papp i Trisslotteriet. Jodå, jag frågade om jag fick testa men de skrattade bara bort det.

Och som i alla andra mediahus är man även på TV4 omåttligt stolta över sina utmärkelser. På TV4 hänger priserna ovanför müslin i frukostmatsalen. Vet inte om de med den placeringen vill skicka ut ett budskap?

Medförfattare David Widlund hälsar till alla han känner på Åland!

Sminkösen på TV4 har aldrig varit lika nära att sluta som denna morgon när hon fick händerna på Finströmsodjuret. Fast även den utmaningen fixade de! Det är dock i skrivande stund oklart varför mannen på bilden sitter där med munnen öppen. Säga vad man vill, men det ser inte värdigt ut.

Mordbrännarboken är klar!

2012-01-28T21:30:00.000+02:00

Boken om Sveriges genom tiderna kanske värsta mordbrännare är klar och finns att köpa inom kort. Den första februari ska den finnas ute i handlarna över hela Sverige. Redan i kväll kan ni köpa ett eget ex, om ni är snabba! Dessutom kommer den som ljudbok inom kort.

”Gryningspyromanen” är en verklig historia om en riktig människa som aldrig hittade sin plats i samhället. I dag sitter Ulf Borgström, som han heter, i fängelse. Men han kommer ut sommaren 2016 om han sköter sig. Då är den stora frågan som engagerar så gott som hela södra Sverige – ska det fortsätta brinna?

Svaret är troligen ja, enligt de experter vi intervjuat. Ulf Borgström är fälld för två försök till mordbrand och ett fall av grov mordbrand. Men han är misstänkt för långt över etthundra bränder vilket vi visar i boken. Jag har tillsammans med halvålänningen och brandingenjören David Widlund försökt begripa och förklara hur en från början fullt normal unge utvecklas till en hatisk och hämndlysten förstörare, en tid kallad statsterrorist, i stort sett utan skrupler.

I Gryningspyromanens spår brann kyrkor, nationalklenoder som Nils Holgerssongården, Anders Zorns gammelgård i Dalarna, Emil i Lönnebergas snickeboa, villor, lager, affärer och mycket annat. I vår bok visar vi att egentligen ingenting brann av en slump. Det fanns alltid något skäl, ofta som en del i ett för utomstående närmast obegripligt handlingsmönster.

Jakten på Gryningspyromanen hör till den svenska kriminalhistoriens största mysterier – och misslyckanden. För de facto ”visste alla” vem han var men kunde inget bevisa som höll i rätten. Det är i sig häpnadsväckande.

Vår bok ska, hoppas vi, väcka uppmärksamhet och göra det möjligt att sätt stopp på fortsatta mordbränder. Hittills har dagspressen i Skåne visat intresse för vårt arbete. I fredags sände P4 en intervju med David. Och på måndag cirka 08.15 (åländsk tid) blir det ett reportage där både David och undertecknad deltar i TV4:s Nyhetsmorgon – live. Missa inte det!

Har för övrigt redan nu fått hem de första tryckta exemplaren av boken, med hård pärm. De är till salu för 23 euro per styck. Intresserad? Hör av dig så ordnar vi affären! Tel: +358 457 3135 640 (min mobil).

FÖRE

Ett tag i höstas låg det papper, domstolsdokument, utlåtanden och Hin Håle och hans närmaste vänner utspridda över hela kontorsgolvet.

EFTER

Men nu, hopplala, är det hela en färdig bok som vi hoppas ska kasta ljus över ett av Sveriges hittills största kriminalhistoriska mysterier – och misslyckanden.

Med tungan rätt i mun

2012-01-26T21:25:00.000+02:00

Ombedd att förklara varför finans- och näringsutskottets majoritet, liksom regeringen, föredrog att bevilja ett lån istället för ett särskilt stöd (alltså bidrag) till Sottunga sade jag till Nya Åland att det handlar om en ordstrid som man egentligen borde avstå från. Om en båt drabbats av en läcka och riskerar sjunka är det inte konstruktivt att bråka om man ska använda en plasthink eller ett plåtämbar för att ösa. Problemet med särskilt de små kommunernas ekonomi kräver både eftertanke och balans. Alla på Åland ska ha det bra, är grundinställningen. Frågan är bara hur det ska gå till och vem som ska betala.

När det råder skarpt läge måste man fokusera på att få bort vattnet ur farkosten för att den ska flyta även på lång sikt.

I själva presentation av utskottets betänkande sade jag sedan i stora drag följande i onsdags:

Ålands lagting, 25.1.2012

Fru talman, kära kolleger,

Finans- och näringsutskottet har under de senaste veckorna behandlat landskapsregeringens förslag till andra tilläggsbudget om 696.000 euro netto. Utskottet godkänner den föreslagna så kallade städbudgeten vilket betyder att hela budgeten för 2011 nu uppgår till totalt 324.939.000 euro. Det är mer än vad som kommer in och ett av problemen med vår gemensamma ekonomi just nu. Denna regeringen och detta lagting måste inse att tiderna vi lever i är knappa och synnerligen osäkra. Varenda slant måste i fortsättningen vändas.

Det är viktigt att understryka att utskottet i behandlingen av tilläggsbudgeten i samtliga fall förutom ett var enhälligt. Till det återkommer jag.

Allt i tilläggsbudgeten handlar inte om utgifter. Det finns även en förhoppning om intäkt om 7,8 miljoner euro från Ålands Industrihus Ab där som bekant EU-kommissionen ansett att landskapet betalat ut ett felaktigt statsstöd. Utskottet har i sin behandling av ärendet konstaterat att en försäljningsprocess pågår och att landskapsregeringen i den ska sträva till att minimera effekterna för skattebetalarna. Det är också viktigt att eventuella störningar på marknaden så långt nånsin möjligt ska minimeras och att samtliga aktieägare i bolaget ska behandlas likvärdigt.

När det gäller utgiftssidan finns det några poster som vi efter den tidigare presentationen i plenum har granskat närmare. Till exempel beslutet att införskaffa en ny arbetsbåt till social- och miljöavdelningen vilken har till uppgift att hålla efter sammanlagt 53 olika naturreservat. Den nya båten kostade 90.000 euro vilket förefaller vara ett högt pris men kan konstateras att det nog var nödvändigt av flera skäl. Delvis för att Arbetarskyddskommissionen dömde ut den tidigare vilket inte var så konstigt. Den hade hängt med sedan 1992 och sjönk vid kaj strax innan den nya införskaffades. Ur arbetarskyddshänseende är den nya båten dessutom mer lämpad för arbetets ofta besvärliga art. Bland annat är den försedd med en förlig ramp från vilken maskiner nu kan landsättas på ett säkrare sätt. Den tidigare båten lämnade en hel del att önska i det avseendet, för att uttrycka det mycket försiktigt. En rimlig slutsats är att eftersom vi finns på en ö är det rimligt att vi håller oss med en båt som är bra. Det är sunt förnuft.

Vi har vidare konstaterat att landskapsregeringen står i beråd att inleda en process i Estland gentemot BLRT Shipbuilding Ltd med anledning av den försenade leveransen av fartyget Skarven. Kravet som fastställts i en skiljemannadomstol uppgår till 1,9 miljoner euro plus räntor. Kostnaden för denna process beräknas uppgå till 145.000 euro. Landskapsregeringen äskar om 100.000 euro i tilläggsanslag vilket utskottet stöder.

Den tredje utgiftsposten som landskapsregeringen föreslagit utgörs av ett lån till Sottunga, Ålands minsta kommun. Problemet är ett arv från den förra landskapsregeringen som trots att besvärligheterna på Sottunga var kända, inte hanterade dem.

Bakgrunden är i korthet följande. Sottunga kommun har en skriande brist på likvida medel till följd av höjda kostnader för framför allt vården av sina äldre. Skattemedlen som kommer in räcker i dagens läge inte till för att betala alla räkningar. Därför har kommunen anhållit om 140.000 euro för att täcka 2011 och ytterligare 195.000 euro för att klara 2012. I den andra tilläggsbudgeten är endast den första summan nämnd, den andra kommer vi att få behandla vid ett senare tillfälle. Att Sottunga ska ha hjälp har ingen ifrågasatt. Kommunen har sparat på allt som är möjligt och endel saker som för många kommuner skulle betraktas som omöjligt. Frågan som utskottet ägnat en hel del tid åt är därmed om medlen till Sottunga ska betraktas som ett lån som senare kan omvandlas till ett understöd eller om pengarna redan från början ska betraktas som ett så kallat särskilt understöd. Frågan kan tyckas semantisk men är på riktigt.

Här måste jag fördjupa diskussionen något. Landskapet Åland befinner sig i en mycket svår ekonomisk situation. Underskottet från 2012 kan enligt de senaste prognoserna uppgå till cirka 20 miljoner euro och om inget dramatiskt händer i framtiden kan det bli minst lika mycket de kommande åren. Åland måste alltså spara. Åland måste se över sina strukturer. Åland måste göra annorlunda än hittills. Mot den bakgrunden är det, enligt utskottets majoritet, rimligt att använda sig av möjligheten att bevilja detta likviditetslån till Sottunga kommun. Till detta ska även läggas den samhälls- och servicereform som påbörjats av den sittande regeringen. Genom att nu bevilja ett lån och därefter se över hela kommunstrukturen är avsikten att hitta en lösning som fungerar även långsiktigt. Ett bidrag är kortsiktigt och bidrar inte till att lösa det över allt skuggande problemet.

Åland är ett landskap med 16 kommuner. Vi har ett gemensamt ansvar för vår kassa och Sottunga samt några andra mindre kommuner dras med ett svårlöst strukturellt problem som ingalunda kommit plötsligt. Problemen ligger på en demografisk nivå. En åldrande befolkning och en tilltagande utflyttning gör att skatteunderlaget utarmas. Till följd av en massa olika orsaker är skattekraften för låg för att ens den lagstadgade servicenivån ska kunna upprätthållas. Det dilemmat är inte bara Sottungas. Vi måste alla bidra till en lösning. Detta är inte bara möjligen utan med största säkerhet början till ett arbete som kommer att definiera vårt lagting under en lång tid framöver. Sanningen är att vi i dag saknar pengar för att dela ut understöd utan större eftertanke. Vi saknar också en långsiktig praxis när det gäller hanteringen av kommuner i ekonomiskt trångmål. Denna praxis måste nu med det snaraste ses över för det finns dessvärre inte mycket som tyder på ett ekonomiskt tillfrisknande. Snarare handlar det om en kronisk åkomma.

Hittills har bristen på pengar kanske funnits där, men aldrig varit överhängande. Det är den i dag. När den nuvarande regeringen bildades visste alla att läget i en pekuniär mening var ansträngt. Det har sedan dess inte blivit bättre, snarare tvärtom. Den ekonomiska krisen tilltar över hela Europa. Därför måste man se över alla möjligheter till att långsiktigt hantera situationen. Det gör man inte genom att använda Sottunga som något slags slagträ i en politisk strid om ord. Den lätta vägen kan tyckas vara att ösa ut bidrag till höger och vänster. Den svåra vägen är att se till att det finns en framtid för oss alla. På Sottunga, i den övriga skärgården och på hela Åland.

Det förtjänar dock sägas att liberalerna och Ålands framtid vilka båda föredrar bidragsvägen mycket väl kan ha rätt. Men lika viktigt är det att det Ålands landskapsregering föreslår inte heller är fel. Det är ett sätt att skaffa sig tid till att hitta den långsiktiga lösning som i sanningens namn redan borde funnits. Ett likviditetslån borde vara dessutom vara mer motiverande i det fortsatta arbetet än ett direkt understöd.

Problemet som Sottunga dras med är de inte ensamma om. Allt tyder på att det kommer fler. Därför är det kontraproduktivt att ägna tid och kraft åt detaljfrågor när det är strukturer vi snart måste hantera. Det är också viktigt att understryka att det lån som nu föreslås beviljas till Sottunga med stor sannolikhet kommer att omvandlas till ett stöd. Men först efter det att principerna kring hur ekonomiskt trängda kommuner ska hanteras över tid.

Tack fru talman.

Skärpt ton ute i världen

2012-01-25T08:48:00.000+02:00

I dag är det exakt ett år sedan Egypten ramlade samman och den arabiska våren på allvar inleddes. Än är kriserna så klart inte över. Ska man reda ut några tusen års av orättvisor krävs mer tid än ett år. Men början finns där och viljan verkar genuin.

Dessa har jag aldrig sett på riktigt. Skulle gärna åka dit men ser helst att man fått lite bättre ordning på landet först. I dag är det ett år sedan revolutionen startade.

Stridslysten igen. Barack Obama använde kongressen som plattform för ett brännande valtal i natt.

Ett annat land som i det stora hela lett världen framåt är USA. Där gick president Barack Obama i natt till skarpt angrepp mot sina motståndare i sitt sista (?) State of the Union-tal. Han var överraskande tydlig i sina önskningar och skattehöjningar för att skapa ett mer rättvist Amerika. Här kan man läsa mer om det på svenska.

Så här såg min första Mac ut!

Och så en liten tanke till Apple, det lilla bolaget som går från klarhet till klarhet. Jag har själv varit macifierad sedan min första Mac Plus. Då var det tuffare att hållas med Mac jämfört med PC där ju alla program och spel fanns. Fast trägen vinner och nu är det plötsligt Mac som är standard och världsledare och som dessutom tjänar obscent mycket pengar. Snart måste man kanske byta sida igen för att inte vara som alla andra!

En liten testkörning

2012-01-25T08:32:00.001+02:00

Ska man vara med ska man vara mobil. Check.

Ooops, dialektengelska!

2012-01-24T17:38:00.000+02:00

Det värsta och det bästa med att leva i dag är att väldigt lite stannar där det hör hemma. På Guernsey till exempel. Folk fejsbookar, twittrar, bloggar, skriver och har sig. Dessutom youtubar de för brinnkära livet. Därför är det ute hur det låter när folk pratar engelska med tydlig Finströmsbrytning. Den nakna sanningen, om än påklädd, hittar man här:

Politik när det är som bäst

2012-01-22T22:46:00.002+02:00

Efter att jag ett litet tag ha förlorat hoppet kring finländsk politik är det nu tillbaka med besked. Dagens presidentval resulterade i att borgerliga Sauli Niinistö (saml) ställs mot gröna Pekka Haavisto i en direkt avgörande omgång den 5 februari.

Det är bättre än en saga. För Pekka Haavisto är inte bara grön. Han lever också sedan 2002 i registrerat partnerskap med en annan man. Sådant trodde jag i mina fördomar inte att gick hem i ett land där öppet främlingsfientliga partier blir valsegrare. Så fel jag fick. Och så glad jag blir.

Det kan mycket väl vara så att finländarna lite till mans är människor som i hemlighet lyfter på hatten för de som sticker ut lite. Som inte gör som alla andra. Som inte riktigt hör till etablissemanget. Som Timo Soini förut och som Pekka Haavisto nu. Att Sauli Niinistö vann första omgången var väntat. Uppkomlingar i all sin ära men en man som sitter i telefonstolpar medan tsunamin forsar fram under är oövervinnerlig i Finland. De andra hade faktiskt ingenting att komma med. Annat än det där vanliga vård, skola, omsorg-mantrat som politiker rabblar i sömnen.

Nu blir det en extremt tydlig slutspurt inför andra omgången. Karlakarln Sauli Niinistö mot alternativa Pekka Haavisto. Tydligare än så går det knappast att definiera det Finland som vuxit från en sovjetisk lydstat till en modern nation.

Pekka Haavisto och Sauli Niinistö gör upp om vem som blir landets nästa president. Tydligare än så kan ett val knappast bli. (Bilden är lånad från svenska Yles hemsida.)

På Åland vann Eva Biaudet en klar seger. Fast valdeltagandet var lågt, till och med ännu sämre än för fyra år sedan. Det är såklart inte så bra. Hoppas på en uppryckning om två veckor.

Vi behöver fler som Keegan

2012-01-21T19:29:00.001+02:00

Jan ”Keegan” Mattsson fyller 50 år och ställde i dag till med fest på Hildas hus. Det var såklart fullsatt från början till slut. Det är som bekant inte många som inte känner Keegan. Det är troligen enklare att lista dem som inte vet vem han är. I Hildas hus trängdes direktörer, minigolfkompisar, fotbollsvänner, släkt, vanliga vänner och typ tusen andra. Bespisningen var världsklass med smörgåstårta, fotbollstårta och allt annat man kan tänka sig.

Stämningen såklart på topp.

Jan ”Keegan” Mattsson är en av stadens riktiga profiler. I exakt 50 år har han oförtröttligt, med aldrig sinande nyfikenhet, trampat gatorna, pratat med folk – och stött sitt IFK Mariehamn. Keegan skötte förr i världen resultattavlan på Idrottsparken. I dag är han en ständig gäst på Wiklöf Holding Arena. Både när det vankas hemmamatch och annars. Men han är inte bara en idrottslig entusiast utan också en välstämd sångare som förgyllt många fester genom åren.

Keegan definierar kamratandan som ska finnas i såväl idrottsföreningar som i samhällen. Den känsla av samhörighet som uppstår bara genom en nickning på stan, ett samtal i snön, ett uppmuntrande ord på vägen. Keegan är långt långt borta från den cynism som ibland plägar breda ut sig och i sin urskillningslöshet smärtar och skrämmer. Keegan är genuin och på riktigt och därför värd alla hyllningar han kan tänkas få. Femtioårsstrecket är på flera sätt halvtid i livet. Och som alla vet är det i andra halvlek de mest spännande situationerna väntar!

Hatten av för Keegan. Ja må han leva!

Klart det ska vara fotbollstårta när Keegan fyller år!

Stämningen var tät på Hildas hus.

Gunbritt ”GB” Eriksson var med och styrde upp festen.

Från IFK Oldboys förärades Keegan med en spelskjorta som Tage Silander till vänster och Henrik Boström, som fyllde år exakt i dag, överlämnade. Grattis till Henka också! När gäller fotbollskunskaper finns det naturligtvis inget som Silander/Boström kan lära Keegan. Andra vägen är det en annan sak...

Höghöjdsblogg nummer två

2012-01-20T17:00:00.000+02:00

Jaja, man är väl barnslig men att blogga från 12.000 meters höjd blir lätt en vana. Folk brukar lite slarvigt prata om att skaffa sig helikopterperspektiv på tillvaron för att därmed nå någon form av större insikt och förståelse över hur tingen är ordnade. Det finns dock ett problem med det. Från i vart fall denna höjd ser man dessvärre inte så mycket av det som pågår där nere. Vi ligger dock nånstans över södra Sverige där Gryningspyromanen tidigare härjade.

Har dessvärre missat tre dagars lagtingsarbete denna vecka. Det är inte okej men dessvärre var det ofrånkomligt denna gång. Hade redan innan valet i höstas lovat komma till denna solenna gala på Guernsey. Och sådant måste man hålla. Nästa vecka väntar nya utmaningar både i lagtinget och annars. Bland annat ska frågan om Sottunga behandlas. Kommunen har ramlat ner i likviditetskris och behöver hjälp från landskapsregeringen. Det förstår alla. Striden handlar nu om denna hjälp ska utgöras av ett bidrag eller av ett lån som kan omvandlas till bidrag. Tycker du det låter som en strid om påvens skägg har du rätt. Men lite debatt är också debatt!

Just nu handlar det om höghöjdsbloggning, den nya 10.000-metersklubben. Senare i kväll blir det middag tillsammans med lagtingets övriga medlemmar. Blir lite sen dit men har för avsikt att gå. I synnerhet som man hotar med att även Amerikanaren ska delta! Lär vara en karaktär utanför det vanliga.

I övrigt stundar helg för både onda och mindre onda. Själv tvingas jag jobba för att komma i kapp men till er övriga lösdrivare, mekaniker, rörmokare, trädgårdsarbetare, IT-tekniker, torskfiskare och alla andra återstår bara att önska en riktigt trevlig helg!

(Och hoppas att denna blogg nu inte gör så vi ramlar ner allihopa.)

Folket på Guernsey var inte sena med att sluta upp för att hylla sina hjältar. Tack vare målmedvetet och strategiskt arbete är idrotten på Guernsey en urstark kraft i samhället. Här trängdes högt och lågt med ett gemensamt intresse: sport och fostran.

En bild till på hur det såg ut i talarstolen.

Närmare cricketstjärnor än så här kommer jag aldrig.

Och här är jag nu!

Donkeypower gör skillnad

2012-01-19T13:59:00.001+02:00

St Peter Port, Guernsey, 19 januari 2012.

Kära dagbok,

Det var i sanning en remarkabel dag i går då jag hade den stora äran att vara festtalare och prisutdelare vid Guernsey Sports Commissions stora Sporting Achivement Awards i St Peter Port. Det är fullständigt otroligt vilken bredd denna ö har bland sina idrottare. Förutom alla pristagare hyllade vi bland annat en fysioterapeut som ska ta hand om Mark Cavendish och de andra världsstjärnorna i Team Sky i cykling samt en ung roddare som försöker slå sig in till OS i den svåraste av grenar: singelrodd. Båda är från Guernsey.

Guernsey gjorde extremt bra ifrån sig vid senaste sommars NatWest Island Games på Isle of Wight. Därför var mycket fokus nu också på just öspelen. Till exempel förlorade jag själv tio pund på deras halvmaratonlöpare Lee Messien som vann spelens första guldmedalj. Tack vare vår egen Johanna Kalroth som löpte snabbast i damernas halvmara vann jag dock tillbaka tian bara timmen efteråt!

Hur som. Det är antagligen omöjligt att göra kvällen rättvisa på denna plats. Vill bara konstatera att det blev en tillställning att minnas. 400 idrottare kom till denna galakväll som pågick mellan 19 och 22. Jag får konstatera att vi troligen har ganska mycket att lära av denna tillställning. Sportfester måste inte vara till långt in på småtimmarna och vara extremt påkostade. Sist och slutligen är det ju faktiskt viktigast att bara sätta sig ner och umgås, utan att festerna måste vara spritindränkta.

Guernseyborna kallar sig själva gärna för donkeys, åsnor. Att döma av deras framgångar de senaste åren är det nog inte helt fel att önska lite mer donkeypower till oss alla. Det finns många likheter mellan Åland och Guernsey. Som till exempel att brittiska kronan även här skärper momsreglerna mot exportföretag, ungefär på samma sätt som Finland gjort mot Åland. Öar har mycket att lära av varandra.

Ha en skön torsdag!

Programmet. Lustigt att det var spegelvänt. Och att ingen klagade under kvällen!

Festtalare.

Hamnen i St Peter Port.

Och här ligger själva ön.

Blogg från himlen!

2012-01-17T21:19:00.000+02:00

Jamen, det fattar väl vem som helst att om man en gång har möjligheten att blogga från 12.000 meters höjd så måste den chansen tas. Det går inte längre att komma ifrån att det mänskligt önskvärda allt oftare också är det tekniskt möjliga! Nu landar vi snart i London, måste logga ut. Vill ju inte förorsaka något major hickup. Cheers.

Okej, ljuset är kanske inte det bästa och motivet i flera avseenden skumt. Men platsen är ändå 15D och höjden är 6.342 meter och sjunkande. Vi närmar oss!

47 skäl att fira i dag

2012-01-17T07:10:00.002+02:00

17 januari.
Så kom då ytterligare en födelsedag att lägga till handlingarna. I dag blir jag 47. Egentligen så är man ju gammal som de så kallade gatorna, när jag börjar tänka efter. Jag hör till exempel till dem som på allvar fortfarande minns när 1984 av George Orwell på riktigt var en framtidsvision. I sanningens namn blev det heller aldrig så som den lille domedagsprofeten trodde det skulle bli. Myten om det totalitära övervakningssamhället försvann lika kvickt som veckorna numera tenderar avverkas. (Fast killen sålde rejält med böcker på stolligheterna, den saken är klar!)

Det är genom att hitta på det som ingen annan hittat på som man når omslaget till Time. Som George Orwell till exempel.

Men jag är inte bara gammal. Jag är också ung. På många sätt funderar jag kring när man egentligen blir vuxen. Är det genom tidiga promenader med hunden? Är det för att Rapport på kvällarna sätter agendan? Ansvaret som följer med åren? Nåt annat? Vem vet inte jag, vem vet inte du...

Jag känner åttioåringar som i sitt inre känner sig som femton och jag känner trettiosexåringar som agerar som vore de etthundratjugotvå. Båda har lika rätt som de har fel. Livet är aldrig åren som går utan vännerna du har och händelserna du genomlevt. Har därför roat mig med att leta upp en livslinje för mig just i dag, på min födelsedag:

Visst har det funnits stunder av tvivlan och dagar som varit sämre än andra. Men på det hela taget visar denna pil med stor pregnans mitt liv sådant som jag upplevt det. Och nu fortsätter vi klättringen!

I dag är det inte bara jag som fyller år. Det gör även Muhammed Ali och Stefan Fonsell och Jan Guillou och en rad andra viktiga människor. Vi är alla stenbockar och därmed ena riktiga bändarschlen för att prata saltvikska. Det är vi så gärna! Vi är de där fiskarna som med frenesi simmar mot strömmen, inte på rygg glajdar omkring.

Min egen dag går i arbetets och resandets tecken. Den första delen av dagen ska jag tillbringa tillsammans med mina kolleger i lagtingets finans- och näringsutskott. Vi har en lång dag med många ärenden att fylla och hantera. När den dagen är slut är det Air Åland och några flygbolag till som väntar. Jag reser till Guernsey på gränsen till Frankrike för att vara med och hylla deras främsta idrottskvinnor och -män och för att träffa några av alla dem som med hjälp av råd och dåd bidragit till det jag kan i dag. Guernsey har varit en av de riktigt tunga aktörerna i den organisation som i dag heter International Island Games Association och som ordnar NatWest Island Games vartannat år. Just Guernsey var mest framgångsrik av alla då fjolårets tävlingar avgjordes på Isle of Wight.

Min födelsedagsmiddag ska jag avnjuta i så kallad splendid isolation på ett hotell i London. Kan faktiskt på allvar inte bestämma mig för om det är coolt eller töntigt.

Hur som. Ha en skön tisdag. För det ska jag ha!

Har euron också grundstött?

2012-01-16T08:27:00.001+02:00

Bilden på den havererade lyxkryssaren Costa Concordia är på flera sätt bottenlöst sorglig. Istället för att vara ute på haven med nöjeslystna och nyfikna resenärer ombord ligger fartyget hjälplöst utanför en liten italiensk by som kan komma att blomstra till följd av intresset från nyfikna vraktittare. Den enes död, den andres död.

Det kommer inte på mycket lång tid, om någonsin, att på nytt ljuda pianomusik ombord på det blott fem år gamla fartyget. Nu och framledes är det bara fiskar som simmar runt vraket, in och ut i det jättelika hål som stenarna slet upp. Hur kunde det gå så här? Varför körde fartyget på grund? Vad gjorde att hon sjönk så snabbt? Varför?

Frågorna är rätt ställda men svaren är ännu inte klara. De kommer. När en katastrof som denna äger rum i ett modernt land vidtar en enorm apparat av utredningar och analyser. Därför kan vi vara helt lugna över att inom inte alltför avlägsen framtid få reda på hela sanningen.

Kan inte släppa tanken på det att jättekryssaren Costa Concordias öde i allt väsentligt bär likheter med Titanic och andra osänkbara storheter. Det borde inte kunnat ske, men gjorde det ändå. Det är också en tanke som liknar en avsikt att samma helg som det otänkbara inträffade fick Frankrike, Österrike och sju andra EU-länder några svidande piskrapp från de ledande kreditinstituten som sänkte ländernas kreditvärdighet. Det kan tyckas som ord på ett papper men får konsekvenser även för oss. Inte nödvändigtvis bara dåliga sådana. För i takt med att euroländernas finanser försvagas blir vårt grannland Sverige för tillfället allt starkare. Det är bra för oss. Sverige är numera Ålands viktigaste partner, när det gäller utbildning, handel, kultur och egentligen allt annat utom möjligen ishockeylandslaget där det alltjämt råder mixed feelings i vårt landskap.

Sverige blir mot den bakgrunden på flera sätt den lilla italienska fiskebyn som nu blir berömd till följd av andras olycka. Frågan är om det blir lika lätt att analysera problemen kring euron som det blir att finna svaret på varför Costa Concordia gick på grund?

Ha en bra arbetsvecka nu. Det ska jag ha!

Har man det minsta anlag för det dramatiska här i tillvaron är det lätt att föreställa sig Costa Concordia som en bild av euron och EU:s just nu sargade finanser.

Han förändrade världen

2012-01-14T19:49:00.000+02:00

Som yngre var jag en fanatisk schackspelare. Till följd av en knäsjukdom (och bristande talang för den delen) blev jag aldrig fotbollsspelare. Som 13-åring blev jag istället besatt av schack. Det varade till cirka 20 varpå det blev volleyboll, vilket är en annan historia. I dag är mitt förhållande till schack ungefär samma som till memma, jag känner lockelse men inte frestelse.

Det är ändå på många sätt schack som kanske format mig mer än mycket annat. Schack är det i särklass mest komplicerade spel som finns. Om man inte är vaksam hör det till de sporter som äter upp dig om du gör dig själv ätbar. Dragen, strategin, risken slukar dig om du inte står stadigt. Några av de bästa böcker jag läst handlar om människor och deras förhållningssätt till schack. Nu kan jag även placera en film i samma kategori.

Har alltså i kväll sett ”Bobby Fischer Against The World”, filmen om världens kanske genom tiderna främste schackspelare, åtminstone den mest kreative. Det mesta kretsar kring uppgörelsen på Island 1972 då Bobby Fischer presterade sådana matcher att till och med motståndaren och förloraren Boris Spasskij stod upp och applåderade efteråt. Fischer vann matchen för sig själv och för USA som för första gången någonsin besegrat det då mäktiga Sovjetunionen i det mest intellektuella av spel. Prestigesegern var väldig och förebilden viktig. Före Bobby Fischer var schack ett spel som alla kände till men få spelade. Efter Bobby Fischer var vi plötsligt 600 miljoner som spelade – vissa bättre och andra sämre men alla försökte.

Efter VM-matchen gick det på tok för Bobby Fischer. Han började hata sitt USA och sin familj och i stort sett alla andra. Han blev på många sätt en lallande idiot som till sist fick asyl på Island där han dog 2008, bara 64 år gammal. På det sättet slöt han cirkeln. Han blev vuxen tidigt, mästare för snabbt, galen istället för rik och berömd och slutligen död innan hans liv egentligen var över.

Det är en berättelse om ett öde som formade världen i det lilla. Se den (detta är hela filmen):

Bobby Fischer till vänster var som 28-åring världens främste schackspelare 1972 och sannolikt en av de absolut bästa i världshistorien. Det kunde han inte hantera, han dog som en ensling 2008. Boris Spasskij till höger förlorade den prestigefyllda titelmatchen på Island 1972 men är fortfarande i livet

Fyllegräl på Ålands hav

2012-01-13T22:58:00.000+02:00

”Det blir inte värre än så här”.

Så sade farsan förr i världen när vi stävade mot vårt mål i den yttre skärgården ombord på den gamla Gölbysnipan. Den rullade fast det var plattstilla och slog halvt runt när det blåste. Jag kan när som helst minnas lukten av diesel och fuktiga dynor där jag satt på akterbänken för att få frisk luft – och kunna mata Sjöberg. Hade huvudsakligen två frågor som jag fyrade av mot farsgubben: ”När är vi framme?” och ”Blir det värre än så här?”. Farsan svarade alltid: ”Snart” och ”Nä, nu blir det inte värre”. Vilket det naturligtvis blev. Varför skulle det inte? Det blir nästan alltid värre innan det blir bättre.

Kom att tänka på det just i dag då jag sitter ombord på Mariella på väg från Stockholm till Mariehamn. Det är gott om folk ombord i den klassiska blandningen av chaufförer, muslimska kvinnor, fyllbultar, småbarn, raggare, hudteraputer, hälsovårdare, säljare och så jag då och många till. Har annars en faiblesse för att sitta på flygplatser och och se på folk. Det är lika skoj ombord på Viking Line. Här finns plats för alla. Bråkstakar också. Till höger om mig står en överförfriskad äldre finländsk ”gentleman” och skriker otidigheter om Åland och mycket annat. Han är arg och lyckas få in det finska ordet för kvinnligt könsorgan på imponerande många ställen i en och samma utandning. En åländsk man sitter bredvid och eldar på. Han gör det klassiska och slänger bensin på brasan. Nu ber de varandra fara åt helvete och några andra platser. Det låter som det blir allvar snart. Fem meter därifrån sitter två receptionister och undrar när de ska kalla på ordningsmännen.

Utomhus råder snöstorm och, som värst, 28 meter per sekund i byarna. Det rullar kraftigt och folk ser långt ifrån bekväma ut. Förutom en man som just nu står och pratar i telefon i info. Han är van sjöman. Han står stadigt medan alla andra gungar vilt och vinglar från den ena sidan till den andra. Det är sjöben. Vi vanliga sitter ner och minimerar våra rörelser för att inte drabbas av sjösjuka. Ler sammanbitet mot varandra och hoppas vi snart ska vara framme och på att det inte ska bli värre.

Själv hoppas jag bara att fartyget verkligen stannar till i Mariehamn i kväll. Helsingfors är på många sätt en fantastisk stad. Men just i kväll vill jag inte fortsätta dit. Sorry.

Och nu gick den ena av bråkstakarna iväg innan ordningsmännen hann fram. Om mindre än en timme är vi i hamn. Trevlig helg.

Det rullar rejält ombord på Mariella denna fredagen den 13 januari. Som mest 28 meter per sekund mitt på Ålands hav. Skulle hellre vara hemma, om sanningen ska fram.

En glödhet bok – absolut!

2012-01-11T06:56:00.002+02:00

Åländsk bokutgivning tar snart ett stort steg framåt då Gryningspyromanen når bokdiskarna. ;-) Det är en dokumentär om en av den svenska kriminalhistoriens största gåtor, skåningen Ulf Borgström. Under närmare tjugo år gäckade han polis och allmänhet genom att sätta eld på kyrkor, Emils snickeboa, Nils Holgerssongården, kulturskatter och privata hem.

Hans ”varumärke” blev Gryningspyromanen och skräcken han lämnade efter sig var på riktigt. Han sitter i dag i fängelse för grov mordbrand. Men han kan komma ut sommaren 2016 och är då troligen argare än någonsin. Det kan vi slå fast eftersom vi följt i hans fotspår. Ända sedan barnsben.

Denna bok har jag skrivit tillsammans med halvålänningen och brandutredaren David Widlund från Stockholm men uppvuxen på Åland. Den kommer ut den första februari och utgör ett dokument över en epok som den svenska polisen eller allmänheten aldrig ska glömma.

Om den är läsvärd?

Har påven rolig mössa!

Gryningspyromanen är kanske inte Alandica-litteratur. Den är mycket coolare! Och verklig.

Pressen i Sverige är redan entusiastisk!

Expressen/Kvällsposten

Ystads Allehanda

Här kan man köpa den:

Detta är inte vilken åländsk prosa som helst. Den är sann och den är på riktigt. Den 1 februari når den bokhandlarna!

Ett klokt ord från i dag

2012-01-10T21:57:00.000+02:00

Farväl tisdagen den tionde januari och välkommen onsdagen den elfte! Har varit en lång dag med möten i både lagting och stadsfullmäktige. Inte tröttande möten, tvärtom väldigt inspirerande. Finans- och näringsutskottets sammankomster är tempofyllda, kreativa och framåtinriktade. Lite munhuggande och mycket armbrytning i en bildlig mening. Bra debatt kort och gott.

Blev i dag också påmind ett av mina absoluta favorituttryck som möjligen lite orättvist har tillskrivits Martin Luther själv: ”Även om jag visste att världen skulle gå under i morgon skulle jag plantera ett äppelträd i dag.” Jag gillar den inställningen.

På kvällen citerade åldersordförande Roger Jansson sossepampen Göran Persson med det där vanliga den som är satt i skuld är inte fri. Roger träffade dock inte riktigt rätt – för som nästan alla i dag vet var det ju Polonius som använde uttrycket först. Något säger det allt när högerfalangen i Mariehamn tar hjälp av vänsterfalangen i Sverige för att definiera läget.

Men det är ju som alla vet nästan omöjligt att vara helt hundra med allt nuförtiden!

För övrigt anser jag inte alls att debatten i stadshuset var särskilt hård i kväll. Det ställdes frågor och det gavs svar och man röstade. It's democracy, stupid.

Och då sade Mark Twain till mig: Du grabben, ska det nånsin bli författare av dig, ska du så snabbt som möjligt byta kavaj!

Man ska lära sig av felen

2012-01-09T09:20:00.000+02:00

Äntligen! Helgerna är över och det är dags för nya tag. Vi har än så länge vinter men kan redan skönja ljuset i de allt längre dagarna. I dag återgår arbetslivet till det normala igen och utmaningarna står på kö. Precis som det ska vara. Förr än vi anar spricker knopparna, vi rätar på ryggen och vi möter våren.

I dag är det också exakt 58 år sedan den första elektroniska matematikmaskinen visades upp. I dag ryms det mer elektronik i en telefon än vad som krävdes för den första månfärden. Denna utveckling är såklart inget annat än häpnadsväckande och fortfarande svår att definiera och förhålla sig till. Vad sker egentligen med alla oss människor som lever våra liv i en direktsändning som kan följas av alla?

Har ärligt talat ingen aning, men tycker nog jag i dag får veta saker på Facebook, på Twitter och på f-n och hans faster som jag ibland inte är helt säker på att jag vill känna till. Alla blir att känna alla och en rädsla för att göra fel sprider sig. Det uppstår en nyängslighet som jag faktiskt undrar om är till gagn för någon? Det vore synd, för faktum är att det är när man gör fel som man lär sig göra rätt. Det borde man alltid minnas.

Jobba hårt, för nu bär det av igen!

Min första datamaskin var en Trifunic med en hårddisk på svindlande 10 megabyte. Mer skulle aldrig behövas... Datorn på bilden är blott en illustration och har inget med Trifunicen att göra.

En i sjön, en ur sjön

2012-01-08T15:35:00.000+02:00

En av mina specialiteter är att ta upp båtar väldigt sent. Gärna samtidigt som isen lägger. Kan inte riktigt förklara det där, det kan handla om nån slags låsning att inte göra det tidigare. Hur som helst, nu är flytetyget på land och redo att rustas inför vårens jakt- och fiskeäventyr.

En sak som kanske är viktigare hände också. I dag åkte lakryssjan i sjön. Det kan vara för sent men om det inte är det blir mitt liv snart helt igen i form av en rejäl lakromsfrossa. Man kanske kunde klara en vinter utan en sådan, men jag tänker inte chansa.

Riktiga män bär tjocka mössor.

Bara 1.000 år återstår?

2012-01-07T11:30:00.000+02:00

Håhåjaja, här har man just klarat av budgetdebatten och börjat ladda för tilläggsbudgeten i lagtinget när de kommer uppgifter att vi kanske inte behöver se så hemskt långsiktigt på saker och ting i alla fall. Den så kallade superhjärnan Stephen Hawkings har gått ut och slagit fast att vi kanske bara har 1.000 år kvar innan vi måste fortsätta våra liv på Mars eller någon annan vänligt sinnad planet.

Inte nog med det. Om utomjordingar hinner hit först kan det gå för oss jordingar som det gick för indianerna i USA – inte bra.

Fast å andra sidan, 1.000 år är ju faktiskt en ganska lång tid när allt kommer omkring. Det är nog för tidig att börja plocka ihop sitt pick och pack redan i dag. Men jag minns det som i går när jag på den lilla ön Utö i Åbolands skärgård såg Fantomen från Mars och redan då blev helt övertygad om att det här med folk från främmande planeter ska man ta på allvar. Och nu är jag äntligen i gott sällskap av professor Hawkings!

The Thing From Another World var originaltiteln. Det måste vara den som Stephen Hawkings nu sett...

Älgkliv på studsmatta

2012-01-06T12:20:00.001+02:00

Minnet är ett lustigt instrument. För precis i dag kom jag av synnerligen oklara skäl att tänka på den fantastiska historien om älgen som brakade in genom en häck i norra stan för typ två år sedan, massakrerade en studsmatta och sedan drog vidare in i skogen. Om det är helt sant, halvt sant eller bara sannolikt vet jag inte. Ibland måste historier berättas ändå.(Helt galen är inte storyn, älgspåren var tydliga, häcken var genomsprungen och studsmattan var delvis förstörd.)

Den där älgen blev jag då när det begav sig att fundera mycket på och bad Ålandstidningens gudabenådade illustratör Jan Nordlund göra sin egen tolkning av händelsen. Det blev som vanligt världsklass. Men tyvärr hittade vi aldrig nåt bra skäl för att publicera den på riktigt i tidningen. Så här kommer den istället! För vad passar bättre än att en dag som denna Trettondag önska varandra, som Zandra brukar säga: Trevlig älg!

Detta är Jan Nordlunds tolkning av älgdramat i norra stan för två år sedan.

Hur locka folk till vården?

2012-01-05T08:22:00.000+02:00

Gårdagens inlägg om julklappen till de anställda på spel- och nöjeskoncernen Paf satte fart på en liten debatt på Facebook. Sånt är friskt. De debatterna känns till skillnad från kräkset på anonyma nätforum äkta. En kommentar löd ungefär så här:

Inom vården är så gott som alla yrkesgrupper extremt lågt betalda. Men inte nog med det. Hur väl du än utför ditt uppdrag är möjligheten till höjd lön i det närmaste obefintlig. Detta har i sin tur gjort att nyrekryteringen blir liknande. Unga väljer andra jobb. Frågan är: vad kan man göra för att förbättra situationen?

SVAR: Svaret är såklart inte bara ett. Som med precis alla maskiner eller ekonomier eller arbetsplatser för den delen räcker det aldrig att dra i en spak eller trycka på en knapp för att det ska bli bättre. Det krävs små justeringar både här och där. Men först gäller det att överhuvudtaget hitta knappen och spaken.

Vårdyrket är, såvitt du inte är läkare, lågt betalt eftersom det traditionellt är ett kvinnoyrke. Det är den första och enklaste förklaringen. Och eftersom kvinnor genom tiderna, tyvärr, nöjt sig med mindre lön och sämre arbetsplatser än männen står vi där vi är i dag. Om ni inte tror mig ska ni kolla in tekniska verkens byggnad i Mariehamn. Tror ni socialkansliet sett ut så om det hade byggts i dag? Eller tror ni den monumentliknande skapelsen är planerad av kvinnor? Näjustdetja.

Är det här som Åland styrs från? Är det Finlands Banks huvudkontor? Riksbibilioteket? Nope, det är härifrån snöplogningen, vatten- och avloppsfrågor och lite till styrs i Mariehamn. Tekniska verkens hus är byggt av män för män. Därför ser det ut som det gör.

Frågan är vad man kan göra åt detta uppenbara missförhållande mellan mäns och kvinnors löner? Svaret är debatt, förslag, initiativ och en ständig lobbying. Likt droppen och stenen måste branschorganisationer, fack och enskilda fortsätta påpeka att detta faktiskt inte är rättvist. Skillnaden mellan mäns och kvinnors löner måste minska över tid.

I väntan på att detta blir verklighet gäller det att göra det bästa av situationen. Att gå omkring och vara arg för det man inte har, löser ingenting. Vårdyrket är, skulle jag gissa, ett av de yrken där tillfredsställelsen efter en arbetsdag är större än inom många andra områden, kanske de flesta. För nog måste vetskapen att man på riktigt gjort skillnad vara en känsla som är värd mycket mer än insikten att ännu en arbetsdag gått åt till att flytta papper från den vänstra till den högra sidan av skrivbordet. Utan att egentligen så mycket annat hänt.

Detta ska INTE ses som att det är okej med lägre lön inom vården, tvärtom. Eftersom arbetet på riktigt gör skillnad, borde det därmed också vara bättre betalt.

I övrigt ställer låg lön högre krav på cheferna. Om det inte är pengar man kan locka med måste man se till att resten är i skick. Att det finns fortbildning, nya utmaningar, möjligheter till nya arbetsuppgifter, ett gott humör och allt annat som sätter lite guldkant. Det ansvaret vilar tungt på varje organisations ledning.

Sist och slutligen finns det hopp om förbättring. I lagtinget till exempel är lönen till män och kvinnor exakt lika hög. Funkar det där, borde det i rimlighetens namn funka även på andra håll.

Varje spelmarker har två sidor

2012-01-04T08:33:00.000+02:00

Får notera att vårt åländska spelbolag Paf fått sig kring öronen efter att ha betalat ut en extra halv månadslön till personalen i samband med julfirandet. Julklappen är av allt att döma ett resultat av det jobb som lett fram till att Paf i dag på nytt är en guldkalv istället för en halt häst. Om det är rätt eller fel är jag inte rätt person att avgöra. Men jag måste nog konstatera att professor Djupsunds rader i Ålandstidningen den 4 januari är värda att fundera över. Han menar lite fritt uttryckt (nu lånar jag från Alvin och gänget 3) att då man har en topptränad kapplöpningshäst i sitt stall måste man vara beredd på att den vill springa.

Det är ändå viktigt att snarast möjligt formulera tydliga instruktioner när det gäller hur landskapets egna bolag ska skötas utgående från de olika verksamheterna. Det handlar ju först och främst om Posten, Paf och möjligen Långnäs hamn Ab, alla duktiga på sitt sätt men ändå väldigt olika till sin natur.

Och en sak till när det gäller de landskapsägda bolagen. I samma tidning berättar Posten att man absolut inte ägnar sig åt belöningar men att man har möjlighet att betala ut 3,5 procent av lönen i de händelser att verksamheten går bra. Det Paf nu tycks göra betyder knappt 4,2 procent av den årliga lönen. Skillnaden däremellan är inte direkt väldig.

Och plötsligt verkar det hela inte längre lika dramatiskt. Det är så enkelt att kritisera utbetalningar och det är så enkelt att hylla vinster. Men båda hör ihop och är ofta ett resultat av varandra i en marknadsekonomi. Det glöms rätt ofta bort.

Så här såg det ut vid apoteket på Skarpansvägen i fjol. I dag piskar regnet mot rutorna. Hade nog föredragit snön.

Den avklädda sanningen

2012-01-03T19:06:00.001+02:00

Vi har nu ett nytt år och jag ska småningom gå till mitt första stadsfullmäktigemöte. Det betyder ännu fler saker att lära sig och en ännu mer omväxlande tillvaro. För det är jag tacksam varenda dag. Väljarnas dom över den gamla makten i staden var dessutom resolut och tydlig. De vill ha förändring och röstade bort den gamla majoriteten. Det var nog på tiden. Någon annan slutsats är omöjlig att dra när det gäller Mariehamns stad.

I januari intar ett nytt stadsfullmäktige bänkarna i stadshuset. Det är i sista minuten som det händer. Ska inte all nyföretagsamhet tvingas till Jomala är det nog dags att börja göra något.

För även om de styrande i staden alltid har sagt att företagsamheten ska värnas och ges möjlighet att utvecklas så har man hittills gjort precis tvärtom. Låt mig ta tre exempel som alla var för sig gör det besvärligare att idka affärsverksamhet i Mariehamn.

1. Eriksson Capital var villigt att satsa pengar på ett flervåningsprojekt i stadens absoluta centrum. Det stoppades eftersom huset ansågs vara för högt. Det är självklart trams. Mariehamn behöver inte lägre hus, Mariehamn behöver högre hus.

2. Den från sidan sett synnerligen underliga upphandlingen av hamnbygget gör mig på riktigt konfunderad. Istället för att välja ett billigare lokalt bolag tar Mariehamns stad en dyrare jättekoncern med säte i Finland. Det är i bästa fall oklokt, i värsta fall... Hade möjligen begripit det om det åländska budet kommit från nån månskenssnickare som langat in ett bud så där på fredagskvällen. Det var inget sånt, det var Bengt och Örjan och deras bolag som mer än väl de senaste åren visat vad det går för. Det beslutet kändes varken genomtänkt eller riktigt.

3. Stadsstyrelsens avgående ordförande Folke Sjölund (Lib) går i Ålandstidningen till attack mot Alandiabolagen för att de byggt om en cafeteria i Sittkoffs till en butik. Sjölund verkar gramse över att man inte meddelade det av allt att döma regelvidriga och fundamentalt ohyfsade tilltaget till stadshuset. Själv baxnar jag. Sittkoff är ju en plats känna stolthet för efter den senaste omgörningen. Då var det väl ett betydligt större problem förut när prånget var en spelhåla där ungar slängde sin veckopeng i havet.

Dessa tre exempel är inte ett företagsvänligt Mariehamn. Det är faktiskt rena motsatsen.

Tio år och redan omstridd

2012-01-02T12:14:00.001+02:00

I går var det exakt tio år sedan euron infördes som en gemensam valuta för några av länderna inom den europeiska unionen. Från början deltog tolv länder. I dag har sjutton av tjugosju den gemensamma valutan. Det var en revolution på flera sätt för alla inblandade, pannvecken rynkades och de små grå fick plötsligt en dimension till att grubbla över. Mångas tankar gick till alla de stackare som just hade samlat ihop sin första miljon och plötsligt tvingades dela den med sex för att sedan börja på nytt igen... Skämtade bara.

Steget från euro till mark kan för den som är ung i dag te sig bagatellartat. Så var det inte. Spåren sitter kvar ännu. Jag känner några som fortfarande i dag räknar om till mark för att begripa omfattningen av pengar. Det är på nåt sätt ganska coolt.

Euron är i dag inte okomplicerad. Många ifrågasätter den, i synnerhet efter Tysklands och Frankrikes maktkupp i december. Det enda land som på riktigt kan mäta sig med dem ur ekonomiskt hänseende är Storbritannien och de har valt att stå utanför. Det tyska och franska samarbetet (hur nu de ska kunna komma överens över tid, mer olika länder får man väl leta efter) är också en uppvisning i att köra åttor runt både EU-kommissionen, rådet och alla andra som borde bestämma men inte får göra det. Nu blir det tydligen regeringscheferna som ska träffas månatligen för att dra upp linjerna. Det blir inte enkelt att bygga en union på de premisserna.

Luftslott eller ett riktigt torn? Euron som riktiga pengar fyllde tio år i går. Och är mer ifrågasatt än någonsin.

För er som förlorat minnet. Så här såg de gamla finska markorna ut. Måste medge att de var snyggare att hantera.

Reflektion 1: Om det är så här besvärligt för en tioåring som egentligen borde ha en färdigt krattad framtid att vänta, hur ska det då gå när euron blir en bändig tonåring med egna idéer. För att inte tala om när 20-, 30-, 40- och klimakteriekrisen slår till. Då får vi alla hålla i hatten.

Reflektion 2: Hur gammal är man egentligen när man rätt väl kommer ihåg då 1984 av George Orwell kom ut och det på riktigt beskrev en rätt avlägsen framtid?! Avgrunden i den insikten...

Dagens outfit

2012-01-01T23:25:00.001+02:00

Första dagen på nya året är den allmänna aktiviteten låg nästan överallt. Det är okej, Nyårsdagen är en av få dagar när det är fritt fram att lalla på lite som man vill. Nu har vi 364 dagar kvar att köra på innan det är dags för ett nytt bokslut. Det är massor som ska hända, som kommer att hända, som inte hände fast det borde och mycket annat. Men de sakerna tar vi tag i i morgon! God fortsättning till alla!

Modelejon

Dagens outfit, uteliggarlooken. Vit reklamtröja med korta ärmar och stora fläckar. Trainers från Puma och strumpor från Salming.

Sjukhusets Misehög

Looken på utsidan. Om det beror på att det ännu inte tillsatts något styrelse för ÅHS ska vi låta vara osagt. Men nu håller man hur som helst på att bygga upp ett eget litet skrotupplag vid sjukhuset. Fail, som folk verkar säga nuförtiden.

I en annan del av staden

Slemmern svallar alltjämt öppen och lär väl fortsätta med det ett tag till. På just den här platsen var det full fart på nyårsaftonen. Det behövde man inte vara mästerdetektiv för att räkna ut i morse.

Inget för blötdjur

Ett extraordinärt år ska festas av med extraordinära medel. Ostron svullar jag gärna i mig en sådan dag.

Har varit och farit

Och så blev det faktiskt att bränna av ett batteri också, till tonerna av Barcelona och Auld Lang Syne. Ska det vara fest, ska det vara stiligt.

Farväl till ett ovanligt år

2011-12-31T06:52:00.002+02:00

For that I salute you! Det har blivit dags att ta farväl av 2011. Tillsammans med en handfull andra år under min livstid är det ett år som gjort skillnad. Som inte bara varit ett år att avverka i väntan på nästa. År 2011 har varit ett år så fyllt av definierande ögonblick att jag knappt vet var jag ska börja. Det blir alltså random, som de säger nuförtiden.

Här är i varje fall Årets...

Inspiration. Freddy Mercurys I Want To Break Free. Den sade allt.

Legendariskt möte

Prins Edward sade nåt skojig till undertecknad och gode vännen och läromästaren Owen Le Vallee, som jag för övrigt ska träffa i mitten av januari igen på Guernsey. Ser fram mot det!

Överraskning. Prins Edward i England. En kul prick som jag träffade på Isle of Wight. Han kändes äkta fast han var en slags glansbild av sig själv. Det är en konst det.

Bröstprydnad

De tre första medaljerna delades ut som ett bevis över tapperhet på Åland. Sedan 1854 har bara cirka 1.300 personer förärats.

Döda hjälte. Charles Davis Lucas. Mannen som gav Victoriakorset om inte ett ansikte så åtminstone ett namn. De tre första Victoriakorsen delades ut i samband med Krimkriget och slaget om Bomarsund. Det är en fantastisk historia som borde berättas oftare.

Filmförebild

Inte riktigt så här blev det kanske. Men nästan!

Okej, då – bara en liten bit till. Kompisgänget tog kvinnorna med sig och drog till Micke Björklund i Ödkarby. Det var en kväll att minnas.

Kompisar

Jörgen, Birgitta, Samuel och Denise var med och kämpade för Centern i höstens val till lagting och fullmäktigen.

Nya kompisar. Anslöt Centern som var ett nederlagstippat parti före valet. Ändå vann vi tack vare insatser från bland andra nya vännerna Birgitta, Samuel och Denise. Att byta bransch är att skaffa sig nya vänner – samtidigt som man behåller de gamla. Det är stort.

Projekt. Arbetet med det som ska bli nästa års mest brännheta bok påbörjades i slutet av september. Den är ännu inte helt färdig, men nästan. Handlingen? För tidigt att säga, men den handlar om en av de mest underliga tvåbeningar jag någonsin stött på. Och en skruvad omgivning.

Storfiskare

Mille med laxen som han tog tillsammans med fiskebrodern Jonathan Sundström.

Nej-men-dra-mig-baklänges-på-en-liten-vagn. Sonen Mille var ute och trollade för första gången i sitt liv i våras och kom hem med en lax nästan lika står som lillebrorsan. Som ändå snart fyller elva.

Nära-döden-upplevelse

Macke F äter det mesta som inte legat i sjön före. Ostron var till exempel ingen höjdare.

Mat-tortyr. Drog på en svensexa med Cinderella och tvingade i vännen Macke F ett ostron. Synen var obetalbar, men gör sig dessvärre inte rättvisa på bilden. Om jag skulle göra det igen? Hell yes!

Möte på Bermuda

Mycket papper blir det när ett öspel ska arrangeras.

Men vi kan i alla fall se solen genom fönstret. Åkte till Bermuda i mars och såg insidan av ett mötesrum i ett hotell. #kraeverbaettreplaneringnaestagaang

Utbrytning. Att jag till sist släppte taget om tidningen och hoppade till nåt nytt. Det blev en nystart som heter duga!

I allas vårt minne

Sebba Södergård, en sak ska du ha klar för dig, var du än är. Vi hade en fantastisk tid tillsammans. Och du hade sprungit åttor runt alla som var med i minnesmatchen.

De bästa försvinner först. Till minnet av vännen Sebba ordnade ett gäng vänner en minnesmatch i innebandy i Vikinghallen. Jag var domare. Sebba hade blivit ursinnig över några av domsluten. Ibland saknar jag honom så det gör ont.

Still going strong. Ålandstidningen blev 120 år den 1 april. Hoppas jag själv är i samma skick när jag når dit.

Det är dags att shippingen på allvar. Utan tvekan Ålands Sjöfart som började ges ut i ÅTT:s regi från och med år 2011. Den fick en rejäl nystart och ska bli rolig att följa i fortsättningen. Hemsidan hittar du här.

Storsatsning

Ro-Flex kallas fartygssorten. Kan bli en framgångssaga, bara ekonomierna vänder uppåt.

Bäst att satsa i dag för i morgon vet man inte... Bores nya fartyg som sjösattes i tyska Bremen under en rekordvarm sommardag. Branschen är svår just nu men det gäller också att stå redo den dag det svänger.

Fail. När IFK föll hemma mot KuPS i finska cupen. Seger där och vi hade spelat i Europa. Så små är marginalerna.

Kändis-spotting

Löpare Coe.

Sångare André.

Detta glömmer jag aldrig. NatWest Island Games eller öspelen på Isle of Wight. Vilken vecka! Träffade löparkungen och OS-chefen Seb Coe och Peter André, på samma dag. Vid sidan av prinsen.

Från toppen av Keb ser man nästan hur långt som helst. Fast det här är på vägen dit.

Don’t try this at home. Kebnekaise. Att bestiga det var inget för veklingar. Förut. Men nu är det det. För jag klarade det!

Nypa sig i armen-upplevelse. Att stå på linjen och vara med och döma världsstjärnorna i beachvolley i Paf Open är stort. Och nästa år kommer de tillbaka!

Mega Fail. Underskattade min tid lite i höst och har tvingats steka jakten på allt utom tiden. Trots att älgprovet och allt gick galant. Nästa höst, då...

Reklamfilm. Kommentarer är överflödiga!

Och med det, från mig till er: Gott Slut och Gott Nytt År! Ses 2012!

Ut med gammalt, in med nytt

2011-12-30T06:29:00.000+02:00

Med en dag kvar av det fantastiska året 2011 ska vi ägna ytterligare några ord åt de utmaningar som Ålandsbanken och deras anställda står inför. Som bekant kom det i och för sig väntade beskedet om neddragningar i onsdags. 50 anställda måste lämna sin invanda trygghet för ett än så länge okänt liv. Det är en sann utmaning.

Fick en kommentar till texten som är värd att sprida:

Så bra skrivet! Blev rörd av det du skrev på slutet. Jag kan verkligen intyga att livet kan ändra och det till mer positivt också! Jag blev nyligen drabbad av nedskärningar och det var tungt. Men nu har jag nytt jobb och jag tycker att det är det bästa som har hänt på länge! Jag stortrivs! Och utvecklande är det också. Kram.

Anonym

Kramen ska såklart returneras men texten är värd att lägga märke till. Det är nämligen exakt så där det blir. Ett slut är aldrig för evigt. Det är tvärtom början till något nytt. Känner på mig att detta jag nu skriver är på gränsen till flåshurtigt med tanke på att det handlar om människors ekonomiska trygghet – men jag tar risken.

För vad är egentligen ekonomisk trygghet värd om livet annars är rätt trist och förutsägbart? Det kan väl ändå inte vara möjligt att vi finns till bara för att vi ska ha tillräckligt i plånboken för att ha mat på bordet och tak över huvudet – och platta TV-skärmar, datorer till alla, touchscreen-telefoner och en semesterresa till Thailand gärna två gånger per år. Om det verkligen är det vi eftersträvar finns det en stor risk att vi missar något väsentligt. Som till exempel livet.

Av det skälet hävdar jag med envisheten hos en svagsint att varje tillfälle till förändring ska gripas och betraktas inte som ett nederlag utan som en möjlighet.

Gott slut. I morgon listar jag höjdpunkterna från 2011. Missa inte det!

Kobba Klintar är ett exempel på hur något gammalt och förfallet förvandlats till något nytt och spännande. Allt som krävs är lite arbete och mycket jävlaranamma. Det gäller människor lika mycket som gamla lotsplatser.

En stad ska leva, inte sova

2011-12-29T06:42:00.001+02:00

Centerns och borgerlighetens framgång i stadens kommunalval har vållat huvudbry från folk som är vana vid att bestämma. Sådant är både nyttigt och uppfriskande.

Mariehamn har i modern tid, som ju är ett svårdefinierbart begrepp, styrts av den så kallade vänstern, normalt sett representerad av Liberaler och Socialdemokrater. De är väl i egentlig mening inte så hemskt mycket mer vänster än vi andra, de har bara lite svårare för att bestämma sig.

Efter senaste valet är styrkeförhållandet nu 14-13 till den så kallade högersidan som utgörs av Moderaterna, Centern, Obundna och Ålands framtid. Därmed skulle man kunna tycka att det vore dags för ett något mer borgerligt betraktande av tingens ordning, även i stadshuset. I det ingår till exempel, om Centern får bestämma en ekonomiskt ansvarsfull politik och en utveckling av stadskärnan. Två saker som glömts bort de senaste mandatperioderna – inget av det har egentligen gjorts under de senaste två decennierna, vilket alla i Jomala numera jublar över.

Vad betyder då en ekonomiskt ansvarsfull politik?
SVAR: Att långsiktigt och uppriktigt använda skattemedlen till sådant som verkligen och på riktigt är till glädje för stadens invånare.
Och det där med stadskärnan?
SVAR: Att vi ska låta bli att tjafsa om höjden på hus i en stad och att vi på riktigt måste se över att vi verkligen använder alla centrumtomter på ett sätt som är så många som möjligt till nytta och glädje. Entreprenörsskap och affärande ska uppmuntras, inte stoppas.

Dessa två saker är typiska borgerliga så kallade hjärtefrågor. Jag är tveksam att den vänstra flanken av detta spelbräde mäktar med ens dessa två områden. Men jag blir såklart glad om jag blir överbevisad!

I New York fanns inte heller höghus till att börja med. Så vad vore det förfärliga i att bygga sex eller åtta eller tiovåningars byggnader i Mariehamn? Nej, just det, absolut ingenting.

Ingen förblir oberörd

2011-12-28T10:23:00.000+02:00

Om någon funderat över vad krisen i Grekland, Italien och de andra EU-länderna möjligen kan ha för effekt på vårt välbefinnande i landskapet Åland behöver man inte undra längre. I dag kom beskedet att Ålandsbanken måste göra sig av med 50 av sina totalt 679 anställda i koncernen. 30 av dem bara på Åland.

Det är en stark signal till hela det åländska samhället att stormen är här. Det kommer inte överraskande, signalerna har funnits länge. Ålandsbanken är på flera sätt en sinnebild av Åland; en liten spelare i en stor värld. Då måste man anpassa sig till de regler som styr alla andra. I företagsvärlden är detta lika enkelt att uttrycka som svårt att genomföra. Man måste få in mer pengar än man gör av med.

För att lyckas med det måste banken nu avskeda 50 människor, skulle gissa att det handlar om många så kallade trotjänare som varit med länge och som hjälpt till att skapa banken till vad den är. Sådant är smärtsamt för alla inblandade. För de som inte längre får gå den sedan länge invanda vägen till jobbet varje morgon, för deras familjer, för de som måste ge beskedet och för alla de kolleger som blir kvar på jobbet. Ingen förblir oberörd.

Men det är inte slutet för dem som drabbas, det är början på något helt nytt. De 50 som lämnar banken är alla urkrafter på sitt eget vis. Det gäller bara att hitta den nya vägen, när den gamla försvinner. Det kan först te sig svårt och skrämmande, men det öppnar också för möjligheter till en ny och ännu mer innehållsrik tillvaro.

I dag är det för många familjer en bedrövlig dag, i morgon kommer en ny dag fylld av chanser. Det är hur vi hanterar de tillfällena som sist och slutligen definierar oss som människor.

EU är en gemensam marknad. När det blåser i den södra delen av unionen stannar det inte där. Stormen når förr eller senare också oss.

God fortsättning till alla

2011-12-27T22:03:00.000+02:00

Det fläktar på friskt på utsidan denna dag. Det är sådana här dagar jag är glad över att jag aldrig valde sjömanslivet. Därtill är virket inte av den rätta sorten. Jag högaktar dock dem som ser till att handeln fungerar trots att man måste surra sig själv i kojen för att inte ramla ur.

Det är mycket vi på landbacken kan lära oss av de som härdar ut till havs. Som att hantera en storm till exempel. Nyängsligheten som breder ut sig i samhället är aldrig lika tydligt som när man måste ge lite blåsväder namn som Anna, Dagmar och det ena mer krystat än det andra. For crying out loud. Det är lite väder och inget annat. Okej att döpa orkaner som sveper bort New Orleans eller hotar välta Haiti, men inte några sekundmeter hos oss.

Och en bra storm är precis vad alla behöver lite nu och då. När det blåst färdigt blir det alltid klart igen.

Ha en god fortsättning så här i mellandagarna och jobba på. För ni håller väl ändå inte på med sådana där klämdagar och vad det nu heter. Sånt ska inte friska människor ägna sig åt. De ska jobba!

Working Class Hero!

Frid över hela julen

2011-12-24T07:40:00.000+02:00

Normalt sett är jag en varm vän över ljus, ljud, liv och glädje. Men julaftonsmorgon är liksom juldagen annorlunda. Det är dagar för kontemplation och relation och för tankarna som annars inte riktigt hinns med. Förutom på kvällarna då det ska frossas. Letade länge efter ett annat ord men eftersom en katt ska kallas en katt finns det inget sådant. Frosseri är vad det handlar om. Frossa nu er fina alla människor så kör vi igen på tisdag.

God Jul i alla stugor!

Årets gran blev en sådan gran som ingen annan ville ha. Den är en maskrosgran, en sådan där som klarat sig i livet bara tack vare sin egen förmåga och inte ett glassigt utseende. Den passar bra hos oss. Här är alla välkomna!

Så laddar omvärlden för julen

2011-12-23T08:57:00.002+02:00

Julen står för dörren, som det heter. Alldeles bokstavligen även om det är svart istället för vitt på utsidan. Vill i dag bara önska alla en skön helg. Med mat och familjeliv och vänskap. Tag gärna tillfället i akt och slå den där signalen som inte annars blir slagen. Prata bort en extra stund i matbutiken. Grip tillfället. Julen är en helg för eftertanke och gemenskap. Sedan kör vi igen.

Här kommer några julhälsningar som kommit in från olika håll av världen. För hur många språk det än finns och hur olika vi än gör i vår vardag är julen en helg som förenar precis alla.

God Jul!

Från spanska Menorca kommer den här julhälsningen.

Från Falklandsöarna med värme.

Färöarna drömmer också om snö.

Froya i Norge hälsa till Åland.

Gotlänningarna laddar för en skön jul.

I Grönland föredrar man grönt framför vitt.

Jultomten bor på Rhodos. Också.

På Bermuda bygger man rejäla pepparkakshus.

Kanalön Jersey tar helg.

Färöarnas huvudstad Torshavn i vinterskrud.

Rhodos har kanske ingen snö, men julkänsla saknas inte.

På Shetland har snön redan varit och farit.

Finns det något mer rogivande än synen av en fiskebåt på väg i land med sin fångst? Isle of Man.

De dramatiska klipporna på Ynys Môn önskar alla på Åland en god jul.

Dear Friends,

"I want you to know, wherever you go, along life’s way, that I am your friend, ’til all the days end, and twilight stars wend, forever away.”

We are the 'Friendly Games'. We bring islands together in sport and friendship. Preparations for NatWest Island Games in Bermuda 2013 are well underway.

Christmas is special. It is that time of year when we think of all our friends from all over the world. At Christmas we all become closer together than any other day of the year, despite the fact that we are geographically separated. After a few days of contemplation the New Year will arrive and will bring a year of sport and a year of challenges.

The IIGA Executive Committee wish you a prosperous New Year and wish you all the best in your preparations for Bermuda.

Jorgen

Kurderna vet att festa

2011-12-22T07:42:00.000+02:00

Det är kurd man borde ha varit. Då hade det blivit partyparty i dag för att fira att vi går mot ljusare tider igen. Men hårdhudad lutheran som man är blir det inget hejsansvejsanparty inte. Här i karga Nord biter vi ihop käkarna ytterligare lite till för att härda ut. Går vidare genom livet med rak rygg och styv krage.

Det är alltså vintersolstånd i dag och man borde ha haft vett att välja sin religion. I dag festar kurder och många andra. Och vi med, förr i tiden. När Hagbard bestämde enligt Helgas riktlinjer var det ordning. Då vankades ett fett midvinterblot denna dag. Med hjälp av lämpliga offer blidkades gudarna som lät solen komma åter. Och detta visste ni troligen inte men precis det solhjulet utvecklades senare till det vi i dag kallar jul i Sverige, Danmark, Norge, Finland och Baltikum.

Därför blir det nog att i kväll hålla på traditionen och servera offra lite till gudarna. Kanske nåt kex och ett litet glas rött blir lagom, för att inte späka sig för mycket så här dan för dan före Dan.

Njut av stunden Gott folk!

Det här är en skön kille!

Och det här är en skön låt

Och till sist – en skön tomte

Av Viktor Rydberg, första gången publicerad i Ny Illustrerad Tidning 1881, för 130 år sedan. Och den håller ännu. Sådana ord vill jag också lära mig leverera!

Midvinternattens köld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma.
Alla sova i enslig gård
djupt under midnattstimma.
Månen vandrar sin tysta ban,
snön lyser vit på fur och gran,
snön lyser vit på taken.
Endast tomten är vaken.

Står där så grå vid ladgårdsdörr,
grå mot den vita driva,
tittar, som många vintrar förr,
upp emot månens skiva,
tittar mot skogen, där gran och fur
drar kring gården sin dunkla mur,
grubblar, fast ej det lär båta,
över en underlig gåta.

För sin hand genom skägg och hår,
skakar huvud och hätta —
»nej, den gåtan är alltför svår,
nej, jag gissar ej detta» —
slår, som han plägar, inom kort
slika spörjande tankar bort,
går att ordna och pyssla,
går att sköta sin syssla.

Går till visthus och redskapshus,
känner på alla låsen —
korna drömma vid månens ljus
sommardrömmar i båsen;
glömsk av sele och pisk och töm
Pålle i stallet har ock en dröm:
krubban han lutar över
fylls av doftande klöver; —

Går till stängslet för lamm och får,
ser, hur de sova där inne;
går till hönsen, där tuppen står
stolt på sin högsta pinne;
Karo i hundbots halm mår gott,
vaknar och viftar svansen smått,
Karo sin tomte känner,
de äro gode vänner.

Tomten smyger sig sist att se
husbondfolket det kära,
länge och väl han märkt, att de
hålla hans flit i ära;
barnens kammar han sen på tå
nalkas att se de söta små,
ingen må det förtycka:
det är hans största lycka.

Så har han sett dem, far och son,
ren genom många leder
slumra som barn; men varifrån
kommo de väl hit neder?
Släkte följde på släkte snart,
blomstrade, åldrades, gick — men vart?
Gåtan, som icke låter
gissa sig, kom så åter!

Tomten vandrar till ladans loft:
där har han bo och fäste
högt på skullen i höets doft,
nära vid svalans näste;
nu är väl svalans boning tom,
men till våren med blad och blom
kommer hon nog tillbaka,
följd av sin näpna maka.

Då har hon alltid att kvittra om
månget ett färdeminne,
intet likväl om gåtan, som
rör sig i tomtens sinne.
Genom en springa i ladans vägg
lyser månen på gubbens skägg,
strimman på skägget blänker,
tomten grubblar och tänker.

Tyst är skogen och nejden all,
livet där ute är fruset,
blott från fjärran av forsens fall
höres helt sakta bruset.
Tomten lyssnar och, halvt i dröm,
tycker sig höra tidens ström,
undrar, varthän den skall fara,
undrar, var källan må vara.

Midvinternattens köld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma.
Alla sova i enslig gård
gott intill morgontimma.
Månen sänker sin tysta ban,
snön lyser vit på fur och gran,
snön lyser vit på taken.
Endast tomten är vaken.

Vilka unga! Vilken skola! Vilken fest!

2011-12-21T07:26:00.000+02:00

Ramlade in på Strandnäs skolas julfest i går kväll och blev som alltid lika imponerad. Festprogrammet som gjordes upp av skolans niondeklassister höll världsklass. Härliga skämt, frejdiga kommentatorer, skojiga skämt, stor hjärtlighet och lite bus. Precis som det ska vara! Kreativiteten är absolut ingen bristvara i Strandnäs skola.

Det är som alltid också befriande att se en lärarkår som hänger med och bjussar på sig själva. Auktoriteter bli ännu starkare genom att inte ta sig själva på alldeles för stort allvar. Livet är för kort för att gå allvarlig genom det.

Till alla i skolan. Ha en riktigt God jul och ett gott nytt år! Tack för året som gått och showen vi fick!

”Vi som var där”

Bilden är kanske ingen höjdare, men den är på riktigt! ”Det var bättre förr”, var förresten festens tema.

Talet om siffrorna

2011-12-21T06:36:00.001+02:00

Okej, håll i hatten nu, medborgare. Ett sådant här långt blogginlägg borde man få nåt slags pris för. Det är tisdagens tal med anledning av Finans- och näringsutskottets betänkande till Ålands lagting. ”Sug i er!”, som vi brukade säga förr:

Men först en bild som lättar upp det hela lite:

I morgon är det vintersolstånd. Då blir det ljusare igen. Men ekonomiskt sett i Europa, Sverige, Finland och på Åland är det fortsatt rätt skakigt.

Talet till lagtinget:

Ålands lagting, 20.12.2011

Fru talman,

kära kolleger i Ålands lagting. Inom finans- och näringsutskottet har vi haft några intensiva veckor bakom oss. Den 21 november fick vi den förra regeringens budget för 2012 på vårt bord. I fredags satte vi sista handen på utskottets betänkande och gjorde det offentligt. Det är ett betänkande jag på vårt utskotts vägnar är stolt över och jag vill redan inledningsvis passa på att tacka vår utskottssekreterare Niclas Slotte och alla de utskottsmedlemmar som bidragit till slutresultatet för gott samarbete. Jag nämner ingen för att inte glömma någon. Eller förresten, några av mina kolleger, de i opposition, återkommer jag till lite senare.

Nu är jag än så länge ny i dessa sammanhang liksom flera andra i vårt utskott. Kanske är det därför som diskussionerna och behandlingen löpt framåt på ett synnerligen konstruktivt sett. Fast jag föredrar att se det som en genuin omtänksamhet om hela Åland. För en sak stod oss i utskottet väldigt klart redan efter de första dagarnas höranden. Den ekonomiska världen är på väg att förändras dramatiskt. Det som började rätt avlägset i Grekland och möjligen USA har under hösten spritt sig över hela euro-området och tvingat snart sagt alla EU-länder att skriva ner sina ekonomiska prognoser rejält. Detta kommer att bromsa den för nationalekonomiernas vällevnad extremt viktiga tillväxten. När folk saknar pengar köper de mindre vilket syns i samhällskassorna. Någon större förbättring står heller inte för dörren. På kort sikt förblir räntorna hos oss låga medan de sett över de närmaste två åren mycket väl kan börja stiga igen. Kristider betyder också att bankerna stänger låneluckan och ser om sitt eget hus. Det behövs särskilt efter den fastställda höjningen av bankernas kapitalkrav som blev klar i november och inte hjälpte upp situationen. Penningmarknaderna i Europa befinner sig i nåt slags kramp just nu, i väntan på beskedet om den färska finanspakten ska rädda eurosamarbetet eller inte.

Detta hände snabbt. Hur snabbt kanske bäst illustreras av utvecklingen i Finland. Om jag snabbt backar bandet krympte samhällsekonomin i Finland med åtta procent år 2009. Det var rena rama fria fallet. Under år 2010 inleddes en upphämtning som kanske inte var urstark men heller inte obetydlig. BNP växte under fjolåret med 3,6 procent. I år började det bra med siffror på uppemot 5,5 procents tillväxt under det första halvåret. Efter det tog bränslet slut. Under det sista halvåret räknar de viktigaste institutionerna med noll procents tillväxt för finländsk del. Om ens det. Sanningen är att den europeiska skuldkrisen fått allt att stanna. Och ett land som Finland som levt högt på sin export tvingas nu tänka om. Den finländska ekonomin är på väg att krympa vilket i sin tur får konsekvenser för Åland. Klumpsumman riskerar på sikt att sjunka till följd av att hela landets skattekraft minskar. Ålands viktigaste näringsgren, sjöfarten, drabbas ännu snabbare av nedgången när det gäller exportindustrin där de största kunderna finns.

Ett glädjeämne, om än något skakigt, är Sverige. Den svenska ekonomin har hittills klarat sig hyfsat om den än för ögonblicket är lite krasslig. Däremot har arbetslösheten slutat öka och förväntas ligga stadigt på 7,5 procent även nästa år. Det är betydligt bättre än i Finland där man i dag ligger på 7,9 procents arbetslöshet men räknar med att den siffran stiger rejält under nästa år. Skillnaderna mellan våra två grannekonomier är att man i Sverige räknar med en återhämtning i slutet av år 2012 medan motsvarande i Finland inte sker förrän tidigast året därpå.

När det gäller Åland stannar vi troligen på en nolltillväxt för år 2011. Det är såklart inte bra. Inflationen är högre hos oss än hos våra grannar och någon reell tillväxt är därför inte att vänta under överskådlig tid. Arbetslösheten är sett bland hela befolkningen bara 2,8 procent vilket är mycket positivt. När det gäller en ö ute i ett hav är det antalet arbetsplatser som sist och slutligen räknas. Därför är det illavarslande att ungdomsarbetslösheten i dag är 6,2 procent och väntas stiga redan till nästa år. De flesta siffror och trender pekar alltså åt fel håll just nu. Med ett glädjande och viktigt undantag. Inflyttningen fortsätter. Vi blir några fler ålänningar för varje år som går. Folk inte bara från våra närrregioner väljer att bosätta sig i vårt sist och slutligen fantastiska, kreativa och inspirerande landskap. De kommer från hela världen. Det är bra. Vid sidan av arbetsplatser är befolkning varje liten ös största tillgång. Därför är det viktigt att alla vi som sitter här är med och aktivt tar emot de nya ålänningar som väljer att flytta hit och bli vad vi är: öbor och ålänningar. Bara genom att vara välkomnande och generösa försäkrar vi oss om att vår ö även i fortsättningen är en dynamisk plats att leva på. Och som vi alla vet är ett leende en av få saker som faktiskt inte kostar. Tvärtom.

Mitt i allt detta ekonomiska krisbygge ska Åland förvandla ett för närvarande strukturellt budgetunderskott på minst tio miljoner euro per år till en budget i balans. Smaka på det. En budget i balans betyder att inkomster och utgifter är i stort sett lika stora för varje år. Och eftersom vi för ögonblicket inte kan göra så värst mycket åt inkomsterna är det på utgiftssidan vi måste jobba.

Fru talman,

Budgeten för 2012 kan mot den här bakgrunden liknas vid en gammal karta som inte längre stämmer överens med den nya verkligheten. Där det förr var jämnt eller rentav nerförsbacke är det nu motlut. Det kan ingen lastas för. Tiderna har förändrats radikalt och hastigt. Därför är det heller ingen idé att i alltför hög grad se bakåt och leta fel. I lägen som detta är det viktigare att se framåt och leta rätt. Om vägen hittills varit bred och inbjudande till hög fart får vi i fortsättningen börja betrakta den med större misstänksamhet och anpassa farten efter omständigheterna.

En sak är nämligen fullständigt klar. Landskapet Åland och Ålands landskapsregering liksom vi som sitter i denna sal måste i fortsättningen tänka inbesparingar, inbesparingar och inbesparingar. För att vända denna ekonomiskt svajiga skattefinansierade buss måste varje utgift synas i sömmarna, varje investering vägas på silvervåg, varje nyanställning granskas ur ett nödvändighetsperspektiv. Tiderna är hårda och kan bara mötas med list, snålhet och mod. List för att hitta lösningarna och affärerna som andra inte ser. Snålhet för att säga nej där det hade varit enklare att säga ja. Mod för att genomföra de förändringar som är nödvändiga. Genom att sköta om vår gemensamma kassa i dag försäkrar vi oss om att ha det bra även i morgon.

Fru talman,

Vårt betänkande talar för sig självt men jag vill ändå lyfta fram några saker som jag tror är viktigare än andra. Som till exempel varför utskottets majoritet valde att förkasta samtliga de motioner som lades av oppositionen, sexton stycken. Ni och många andra undrar säkert om inte en enda av dem var tillräckligt bra för budgeten 2012. Svaret är att ja, det var de. Varenda en av budgetmotionerna bar med sig förnuft, ansvar, engagemang och – politik. Varenda en av dem tillförde innehåll till diskussionen och fick oss alla att se på verkligheten ur olika och nya perspektiv. Ändå förkastades de allihopa. Skälet till det är det sistnämnda – politik.

Alla vi som sitter här arbetar med Ålands bästa för våra ögon. Det tvivlar jag inte på för ett ögonblick. Men vi ser olika på var åtgärderna just nu ska riktas och i vilken takt olika saker ska göras. Politik är inte bara tyckande, det är också timing. Av det skälet har utskottets majoritet valt att förkasta oppositionens budgetmotioner för att ge den nya landskapsregeringen möjlighet att forma sin egen politik. Utan att känna sig bunden av det andra bestämt. Det ingår också i vårt parlamentariska system. Däremot vill jag passa på att rikta ett särskilt tack för gott samarbete till de utskottskolleger i den nuvarande oppositionen som jobbat hårt med sina motioner och sett till att vi alla är på tårna.

Fru talman,

Jag är säker på att den liggande budgeten och denna framställan skapar mer debatt. Så ska det vara. Jag vill ändå ta tillfället i akt och utveckla utskottets resonemang när det gäller några olika områden. Vi börjar med det för varje organisation så livsviktiga ledarskapet. Utan tydliga ramar och givna riktlinjer är det omöjligt att skapa ordning och reda och arbetstrygghet. Om vi ska nå vårt gemensamma mål med en budget i balans börjar det i vår egen butik. I detta hus vilar ett enormt ansvar på oss som sitter här i salen. Vi utgör exempel och förebilder. Det vilar också på ministrarna i Ålands landskapsregering, på de ledande tjänstemännen och på alla andra. Vi måste försöka mer. Vi måste ta ytterligare ett steg fast vi är trötta. Vi måste tänka klart fastän hjärnan vill annat. Vi måste alla jobba lite hårdare. Något annat sätt finns inte. Utskottet understryker, enhälligt, mot bakgrund av detta att landskapsregeringen måste ta ett helhetsansvar för löneutvecklingen inom landskapets områden. Lönesättningen ska vara rättvis och det börjar bli dags att göra som man gjort på de flesta andra håll. Utred möjligheterna att gå in för en lönesättning baserad på arbetsvärdering. Det är landskapsregeringens och de ledande tjänstemännens ansvar att hålla alla anställda vid gott humör, att gjuta mod i dem när det behövs och att inspirera dem att känna stolthet för sitt jobb. Det är den enskilt viktigaste uppgiften när det handlar om ledarskap. Den som känner rädsla eller ängslan inför vad som komma ska löper risk att inte våga ta det ansvar som ibland krävs. För att på sikt bringa en budget i balans behöver vi en modig och stolt förvaltning!

Det krävs också djärvhet inför det jobb som väntar. Vi ska till exempel se över den samhällsstruktur som skapat det Åland vi i dag älskar. I går fick vi en viktig väckarklocka i nödropet från Sottunga. Att förändra är ingen enkel uppgift. Det är närmast som ett väldigt schackspel. Flyttar man en pjäs får det konsekvenser på resten av brädet. Ändå måste det göras om vi i längden ska lyckas bygga ett ännu bättre samhälle. Vi i finans- och näringsutskottet ser fram mot fortsatta initiativ i den riktningen från regeringens sida.

Jag vill också nämna varför utbyggnaden av ett besökscenter i Bomarsund är struket. Det är en direkt följd av det jag började denna presentation med. Bristen på pengar och osäkerheten inför framtiden. Ett samhälle är som vilken familj som helst. Om det saknas medel går det inte att investera. Ändå känner jag stor sympati med Bomarsund och dess historier. Det börjar förvisso bli ett tag sedan Krimkriget pågick men historierna från den tiden är alltjämt tankeväckande och på riktigt. Som världens kanske förnämsta tapperhetsmedalj, Victoriakorset. Det allra första delades ut till irländaren Charles Davis Lucas för att han i strid med order och med sitt eget liv som insats lyckades kasta en brinnande granat till sjöss från sitt fartyg Hecla som med listiga manövrar och nya farleder lurat det ryska försvaret och just då intensivt deltog i bombardemanget av fästningen. Hade inte Lucas och de andra lyckats då, hade vi kanske inte haft något lagting i dag. Detta utspelade sig sommaren 1854 men är fortfarande en historia att glädjas åt. Det är inte nog med det. Victoriakors nummer två och nummer tre delades också ut för visad tapperhet i samband med striderna om Bomarsund. Detta är inte bara något att prata om i stugorna när mörkret faller på. Det är också en historia som särskilt britter älskar. Om det är något de håller av så är det sina tapperhetsmedaljer i allmänhet och sina Victoriakors i synnerhet. Men trots det har utskottets majoritet inte ansett det vara värt 3,5 miljoner euro att bygga ett besökscentrum i Bomarsund. Det är som det är men jag tycker vi och alla andra inblandade inte får ge upp för det. En historia kan berättas även utan stora investeringar. Det gäller bara att finna nya vägar. Precis som britterna och fransmännen gjorde i Bomarsund.

Det här är mitt allra första betänkande kring en budget i landskapet Åland. Inför detta tänkte jag gå tillbaka i arkiven för att bilda mig en uppfattning om hur man gjort förr. Jag valde att avstå för att jag tror att det vi står inför på riktigt kräver nya sätt att tänka och nya sätt att tackla gamla problem. Ska man förändra något strukturellt måste man våga söka andra vägar framåt.

Fru talman,

Med hänvisning till allt detta tror jag det är riktigt att sammanfatta finans- och näringsutskottets betänkande i en direkt uppmaning till regeringen inför den kommande tilläggsbudgeten. Ta med er dessa ord, gå tillbaka till era kontor, dra upp riktlinjer för nya kartor som bättre passar till dagens verklighet. Gör de gärna digitala så de går snabbt att förändra. För om man inte är beredd att anpassa sig till verkligheten kan det lätt gå som det gick för ryssarna i Bomarsund. De trodde de kände till geografin i området, men blev rejält lurade av den modige Charles Davis Lucas och hans mannar. Tack för uppmärksamheten.

I dag blir siffrorna till ord

2011-12-20T06:21:00.003+02:00

Klockan 09.30 i dag eller strax därefter. Platsen är talarstolen i Ålands lagting. Ordet är mitt. På agendan står betänkandet kring Ålands landskapsregerings budget för 2012. Som representant för finans- och näringsutskottet får jag börja.

Det ska man vara glad för. Lär nog bli ett och annat ord sagt i parlamentet i dag. För siffrorna är inte att leka med. Budgetförslaget är vad det är. Det är uppgjort av den gamla regeringen och det ska hanteras av den nya, såklart ingen drömsits. Den nya politiken kommer därför i praktiken att hanteras i den första tilläggsbudgeten som kommer senare i vår.

Men det är heller inte det svåra i dagens läge. Betydligt allvarligare är läget i omvärlden som egentligen omöjliggör säkra prognoser, ens på kort sikt. Kalla fakta i dag är att en hel internationell finansbransch går och funderar på om euron ska hålla eller inte. På samma sätt sitter en handfull och fler stater stilla i eurobåten och hoppas länspumparna ska orka hålla emot. Ungefär som gubbarna ombord på Sparta.

Och mitt i allt detta ska vi i vårt örike försöka få affärerna att fungera, folket att arbeta och vara glada samt främja besöksnäringen. Vi har många saker att ta tag i, gott folk.

Årets pepparkakshus är förstås självstyrelsegården. Delar av den ryker nog på fredag tillsammans med lite mögelost och kaptensglöggen (se nertill).

Denna vecka är bland annat tack vare dagens spännande plenum och ett glödhett projekt som närmar sig mål slutet på en av de intensivaste höstarna jag varit med om på länge. När fredagen är här ska jag sätta mig ner, pusta ut, äta revbensspjäll och sedan följa kapten Petterssons råd.

Han gjorde som han hette

2011-12-19T06:21:00.001+02:00

Man ska väl inte skratta åt döda människor men nog är det rätt skoj att den som uppfann faxen och färgscannern hette Rudolf Hell! För helvete vad man bråkat med fax i sina dagar.

För er som är yngre handlar det om en maskin med vars hjälp man kan sätta in ett papper i en maskin nånstans, därefter slår man ett nummer, så kommer det ut nån annanstans. Om man har tur. Lika ofta hände det nåt på vägen och allt bara försvann. Varför man inte använde epost eller internet, jaaadu... det vill ni bra gärna veta eller hur? Låt mig säga så här. Tiderna har inte alltid varit lika fungerande som i dag. Det har varit mycket värre.

Faxen på bilden har inget med innehållet i texten att göra. Det är blott en illustration.

En dag ska jag berätta om hur telex fungerade. För så gammal är jag! I dag skulle Rudolf Hell fyllt år om han fortfarande levt. Undrar vad han skulle tyckt om Facebook?

Olika viljor men samma mål

2011-12-18T06:58:00.001+02:00

Det råder ett så kallat strukturellt underskott om tio miljoner euro i landskapet Ålands finanser. Vi gör alltså av med ungefär tio miljoner mer än vi får in varje år. Det är naturligtvis inte hållbart. Ingen kan i det långa loppet göra av med mer än vad som kommer in (möjligen undantaget Grekland, Italien, Portugal och några till...). Därför måste vissa saker helt enkelt plockas bort från planerna.

Att hantera budgeten för 2012 är lite skruvat, om sanningen ska fram. Det är den gamla regeringen som lagt den utan att behöva ta ansvar för den. Tvärtom befinner sig några av de som lagt den nu i opposition med rätt (och skyldighet) att kritisera sitt eget arbete!

Den nya regeringen kan av praktiska skäl inte komma med så värst många nya idéer eftersom den tillträdde när budgeten redan var klubbad. Istället får den nya regeringen komma tillbaka med en tilläggsbudget senare i vår. Där ska tydligare politiska prioriteringar och klarare sparförslag komma. Det är inget önskemål utan ett krav baserat på dels vallöften och dels den verklighet som under hösten ramlat över hela Åland. Att pengarna i den gemensamma kassan är på väg att sina gör att kartan måste ritas om efter verkligheten. Det finns inga andra alternativ, även om Sjömansunionen verkar tro annorlunda.

Hungriga pojkar efter väl utfört värv. Från vänster Mika Nordberg, Niclas Slotte, Torbjörn Eliasson, Karl-Johan Fogelström, Torsten Sundblom, Brage Eklund och Petri Carlsson. Foto tog undertecknad.

Det här är några av medlemmarna i Ålands lagtings finans- och näringsutskott (FNU). Den är från i fredags och vi ska precis till att äta gulasch á la Bolstaholms gård för att fira att vi manglat oss igenom landskapets budget för 2012. Det har skett på rekordkort tid till följd av höstens val. Disciplinen i utskottet har varit världsklass. Diskussionerna ofta animerade men utfallet konstruktivt. Från en rent personlig synvinkel måste jag säga att det är en av de mest proffsiga och entusiastiska grupper människor jag någonsin haft förmånen att arbeta med. Viljan att förändra och förbättra är genuin liksom övertygelsen att det offentliga Åland står inför kraftiga sparåtgärder som först måste identifieras och sedan hanteras.

För även om det råder olika uppfattningar om hur slipstenen ska dras råder det nog inga tvivel om vad som är målet med all politik. Att bygga ett bättre samhälle för så många som möjligt. Det ska FNU försöka bidra till!

På tisdag klockan 09.30 ska FNU-betänkandet presenteras inför hela lagtinget. Missa inte det!

Svensk synd och första flygturen

2011-12-17T07:54:00.001+02:00

När detta skrivs ser det mörkt ut. Bokstavligen alltså, inte bildligt. Det är tidigt på morgonen och solen lyser bara med sin frånvaro. Framför ligger en lång dag med mycket arbete. Inspirerande jobb som så småningom ska resultera i något riktigt spännande!

Det är naturligtvis heller ingen vanlig dag. Det finns inga sådana. Alla dagar är ovanliga på sitt eget lilla sätt. I dag, fast för 108 år sedan, lyckades till exempel bröderna Wright för första gången med sina försök att erövra luftrummet. De flög. Sedan dess har människan gjort allt för att flyga högre och längre och snabbare. Det kallas konkurrens och nyfikenhet och är vad som behövs för att driva världen framåt.

Det är i dag också 22 år sedan Simpsons för fösta gången visades i TV, även det i USA. Tyvärr är det för tidigt på morgonen för att dra några större paralleller mellan de två definierande ögonblicken, men något finns det där...

När vi ändå är på gång och minns denna lördagsmorgon kan vi väl skänka våra kära svenska grannar en tanke också. Det är nämligen 60 år sedan ”Hon dansade en sommar” hade stor premiär. Det var inte vilken rulle som helst. Det var en skandalsuccé. Det visades naket i rutan för kanske första gången någonsin och underströk den svenska synden i en häpen värld. Filmen fick även Guldbjörnen vid Filmfestivalen i Berlin 1952 som första svenska film någonsin. För finsmakaren kan jag också meddela att ingen mindre än Stålfarfar Gustaf Håkanson medverkade på ett litet hörn i filmen!

Ulla Jacobsson och Folke Sundquist gav den svenska synden ett ansikte, eller egentligen två, 1951 med den svenska skandalsuccén ”Hon dansade en sommar”. Det var den här scenen som satte fart på moraltanterna och -gubbarna över i stort sett hela världen.

Så ska EU spara pengar

2011-12-16T07:48:00.000+02:00

Har man bara åtta liter vatten som ska fylla ett tio liters ämbar gäller det att spela korten klokt. Den ekonomiska krisen har nu med kraft nått även EU:s inre kärna – kommissionen.

Allt är inte bara prat och planer. Inte ens i EU. Kommissionen har nu avlossat skarpa skott gentemot krisen. Det glassiga livet som EU-tjänsteman, i den mån det funnits, kan vara över. På själva Luciadagen antog kommissionen formellt sina sparplaner sina sparplaner. Det var inget nytt. Redan i somras, innan höstens kris var över oss, gick man ut med i stort sett samma information.

I det korta perspektivet, till 2020, ska det spara en miljard euro. I det längre handlar det om en miljard euro per år. Administrationen kostar i dag sex procent av EU-budgeten eller en procent av alla EU-länders BNP.

Åtgärderna är många och intressanta även för oss på Åland. För det är långt ifrån osannolikt att vi går samma väg här. Snarare är det här paketet att beteckna som en vägledning. Hela kommissionens förslag till Europarådet kan du läsa här (på engelska).

Det blåser kallare i EU

EU-kommissionen ska spara pengar. Det betyder kraftiga försämringar för de tusentals tjänstemän som varje dag jobbar med olika EU-frågor. Det är antagligen samma väg som många andra länder inom EU, även Sverige, Finland och Åland, kan tvingas ta.

• En minskning på 5 % av personalen vid alla institutioner under perioden 2013-2017, genom normal personalomsättning.

• En förlängning av minimiarbetstiden från 37,5 till 40 timmar i veckan för personalen vid alla institutioner, utan kompenserande lönejusteringar.

• En höjning av den normala pensionsåldern från 63 till 65. Det ska bli lättare att arbeta till 67 år.

• För att ta i beaktande den svåra rådande ekonomiska situationen kommer den särskilda avgiften (skatt utöver skatt på inkomst), som upphör att gälla år 2013, inte enbart att ersättas av en ny ”solidaritetsavgift” men även höjas till 6 % (för närvarande 5,5 %).

• Reglerna för förtidspension kommer att begränsas avsevärt (minimiåldern för förtidspension kommer att höjas från 55 till 58: möjligheten till förtidspension utan avdrag på de förvärvade pensionsrättigheterna kommer att minska med 50 %).

• Möjligheten för assistenter att nå upp till de högsta lönegraderna kommer att begränsas till dem som presterar bäst och som sökt och fått ett jobb med den högsta ansvarsnivån i denna kategori.

• Lönerna för ny sekretariatspersonal och kontorspersonal kommer att sänkas med omkring 18 procent.

• Andra åtgärder innefattar följande: en ny, förenklad metod för att justera löner och pensioner utgående från de politiska beslut som fattats av alla 27 medlemsländer om ländernas nationella tjänstemän, en ny och förenklad undantagsklausul som gör det möjligt att snabbt reagera vid en ekonomisk kris, en minskning av det högsta antalet semesterdagar de anställda får för sin årliga resa till hemlandet från sex till tre dagar, ett nytt sätt att räkna ut avståndet till hemlandet som kommer att minska individuella tillägg, en förlängning av den maximala varaktigheten för kontrakt för kontraktsanställda inom institutionerna från tre till sex år, och enhetligare regler för anställda vid EU:s byråer.

I korthet så blir det att arbeta mer för mindre betalt. Svårare än så är det inte att lösa en kris. Eller lättare för den delen.

Sex har förlorat nerven

2011-12-15T08:15:00.000+02:00

På den gamla goda Google-tiden när internet var en fluga som snart skulle försvinna och datorerna måste skötas via tangentbord var sex det som drev utvecklingen framåt. Här sviktar mitt minne men om inte hela så åtminstone halva tio-i-topplistan över sökord kretsade kring umgänge mellan man och kvinna. Ja, ska sanningen fram så mycket mer än det också.

Döm om förvåningen nu då Google Sverige visar de populäraste sökorden på världens mest använda sökordsapparat. Det är inte vad det varit, är min slutsats efter att ha läst denna Expressenblogg varifrån jag lånat bilderna.

Vad ska jag göra?

Vad har folk för fel som inte verkar klara av överhuvudtaget nånting nuförtiden?! Den frågan missade de.

Ytlighet, ditt namn är Google

Det är inte precis Rapport och Aktuellt som är populära i den virala världen.

Bolibompa bara tvåa

Det hjälps inte men om man skulle ta tio personer som alla passar in på just de här sökorden och sedan sätta dem i ett rum. Det skulle i varje fall inte bli tyst då.

Äta för att magra

Det enda förlåtande med detta är att vitt vin verkar på väg att bli pop igen.

Åland rättar!

Plättar. Det heter plättar! Förutom amerikanska pannkakor som heter just det.

Veronica who?!

Eric Saade och Veronica Maggio?!

Från sekt till sekt

I tiderna valde jag Mac för att jag upplevde PC-världen som alltför sekteristisk. Nuförtiden har rollerna förändrats och jag måste fundera på om det inte är dags att byta igen.

Kom in i matchen

Eftersom ingenting mänskligt får vara en främmande skulle jag verkligen vilja träffa snubben som googlar på Google.

Röd matta för kineserna

2011-12-14T07:37:00.000+02:00

Framtiden är kinesisk. Nu hoppar även trendanalytikerna på tåget från öster och pekar ut Kina som årets viktigaste internationella spelare. Av många olika skäl. Kineserna har pengar och kan stabilisera upp Afrika (vilket de gör), USA (vilket de gjort) och Europa (vilket de kan). Hur kommer då detta att märkas?

Det blir röda mattan överallt för dessa nya kolonisatörer. I hotellen, de lyxiga varuhusen, nöjesparker och överallt där man kan köpa nycklar för pengarna blir välkomnandet överdådigt på gränsen till servilt när det står China på passet.

Egentligen borde man ha fattat det för länge sedan. Alla nationer som klarar av att bygga något sådant som en mur som syns till rymden är inte att leka med i det långa loppet. Nu kommer kineserna med kraft.

Man brukar säga att historien går igen. Aldrig har det väl varit tydligare än i dag när de gamla världsresenärerna och erövrarna plötsligt inte längre har pengar och de nya tar över. Hittills har Made in China varit ett bevis på smaklös massproduktion och något man köper istället för det man inte har råd med. Den tiden är snart över.

Hur jag plötsligt kom att tänka på detta? Gå till Trendwatching själv och bli häpen. Eller ännu hellre. Bilda dig en egen uppfattning!

Andra saker man kan lära sig om året som kommer:

• Cash är inte längre King. Mynten och sedlar försvinner inte ännu. Men början till slutet för dem är här.

• Jakten slår köpet. ”Klippet” blir viktigare än någonsin. Inte för att folk inte skulle ha pengar. Utan för att prestigen ligger i att hitta den perfekta affären.

• Manicken är hälsan. I takt med att apparna utvecklas avvecklas den egna ansträngningen. Det är coolt att hålla sig frisk med hjälp av sin smartphone. Det är ocoolt att svettas. Hur man får ihop det är inte helt enkelt att begripa.