Det blev storstryk...
Allt var som upplagt för en klang- och jubelföreställning med efterföljande partaj! Gotländska innebandystjärnorna i Endre hade 2-1 efter tre matcher mot Kais Mora IF efter en makalös match på bortaplan tidigare i veckan. Seger hemma och SM-semifinalplatsen hade varit klar vilket 1.370 åskådare i Södervärnshallen i Visby förväntade sig på fredagskvällen. Det blev inte riktigt som man tänkt. Gästerna drog på en offensiv som slutade i en rejäl asfaltering. När ångorna lagt sig stod det 3-10 på resultattavlan.
Egentligen var det typiskt. Endre är på pappret det sämre laget (Kais Mora vann grundspelet) men lyckades ändå med stort mod och en kämpaglöd som räcker långt rycka till sig 2-1 i matcher. Med det i ryggen trodde nog Endrespelarna att resten skulle ordna sig. Oj, vad det inte blev så.
Tack vare några rejäla turmål, en målvakt som måste bära smeknamnet ”Väggen”, en anfallare i världsklass (Therése Karlsson) och en ung orädsla blev det bortalaget och dess kanske tjugo supportrar som åkte hem med segern. Mycket välförtjänt.
Nu sker det direkta avgörandet istället i Mora. Då kan vad som helst hända igen.
Några spridda åsiktsskurar. Inramningen av matchen var världsklass liksom publikstödet och stämningen på läktaren. Har dessvärre inte sett en innebandymatch på länge men hade en gång i världen rätt bra koll. Får dock medge att dagens innebandy på inget sätt liknar det som var förr. Det är snabbare, hårdare, mer tekniskt och alltigenom skarpare än förr. Mycket roligare, för att vara rak!
Nu håller jag tummarna allt vad det går för gotlänningarna som faktiskt var värda ett bättre öde än 3-10. Jag tror på gotländskorna. För är det något man vill efter en rejäl överkörning är det att komma igen. Men då måste rädslan för att förlora lämnas hemma och modet plockas med i extra stora väskor. Gör man det, blir det snart semifinaldags! Lycka till Endre IF!
I övrigt var det en fröjd att som hastigast träffa min vän och gotländska radiolegendaren Owe Järlö som såklart var på plats. Tyvärr hann jag inte byta så många ord med honom i dag. Han jobbade som vanligt.
Egentligen var det typiskt. Endre är på pappret det sämre laget (Kais Mora vann grundspelet) men lyckades ändå med stort mod och en kämpaglöd som räcker långt rycka till sig 2-1 i matcher. Med det i ryggen trodde nog Endrespelarna att resten skulle ordna sig. Oj, vad det inte blev så.
Tack vare några rejäla turmål, en målvakt som måste bära smeknamnet ”Väggen”, en anfallare i världsklass (Therése Karlsson) och en ung orädsla blev det bortalaget och dess kanske tjugo supportrar som åkte hem med segern. Mycket välförtjänt.
Nu sker det direkta avgörandet istället i Mora. Då kan vad som helst hända igen.
Några spridda åsiktsskurar. Inramningen av matchen var världsklass liksom publikstödet och stämningen på läktaren. Har dessvärre inte sett en innebandymatch på länge men hade en gång i världen rätt bra koll. Får dock medge att dagens innebandy på inget sätt liknar det som var förr. Det är snabbare, hårdare, mer tekniskt och alltigenom skarpare än förr. Mycket roligare, för att vara rak!
Nu håller jag tummarna allt vad det går för gotlänningarna som faktiskt var värda ett bättre öde än 3-10. Jag tror på gotländskorna. För är det något man vill efter en rejäl överkörning är det att komma igen. Men då måste rädslan för att förlora lämnas hemma och modet plockas med i extra stora väskor. Gör man det, blir det snart semifinaldags! Lycka till Endre IF!
I övrigt var det en fröjd att som hastigast träffa min vän och gotländska radiolegendaren Owe Järlö som såklart var på plats. Tyvärr hann jag inte byta så många ord med honom i dag. Han jobbade som vanligt.
 |
| Endre IF medan matchen ännu var vunnen, alltså strax innan start! Så här långt såg allt bra ut men sedan ramlade det ner några stenar i maskineriet. |
JP, i dagens ÅT återges ytterst kortfattat nyhet om förestående styrelseförändring i ÅAB. En stor nyhet. Du som jobbade o minns det som hände 2003, vore kul helgläsning om dina minnen för nästan 10 år sedan... Annars god helg!
SvaraRadera