Sottunga, skört men vackert

Finlands och Ålands allra minsta kommun heter Sottunga. Dit var jag och delar av lagtingsgruppen på torsdagen. Det är en resa till en plats som är både skönare och skörare än de flesta andra inom vårt landskap. För de finaste sakerna ryms som alltid i de minsta förpackningarna. På Sottunga finns i dag endast etthundrafem bofasta personer. Befolkningen är åldrande. Varje sottungabo i arbetsför ålder ska försörja 0,67 åldringar, enligt den så kallade demografiska försörjningskvoten. Motsvarande siffra för hela Åland är 0,31. Siffran är iskallt avslöjande. De etthundrafem sottungaborna ska betala tillräckligt med kommunalskatt för att hålla igång så kallade lagstadgade utgifter inom kommunen. Det går såklart inte. Därför har landskapsregeringen i år tvingats låna ut 140.000 euro och nästa år ännu mer.

Rätt eller fel? Det undrar folk såklart, det är ändå deras skattepengar. Jag tycker det är rätt. Man ska hjälpa varandra inom vårt landskap. I synnerhet som det inte handlar om yviga lån för omöjliga projekt (ungefär som man gjorde på Kökar). Båda har gjort rätt på sitt sätt men resultatet för i stort sett skuldfria Sottunga är att man förtvinar medan Kökar i vart fall har ett ålderdomshem av världsklass och miljoner i lån. I dag har man inte ens en kommundirektör på Sottunga vilket resulterar i att det inte är så mycket som händer. Det måste alltid finnas någon som driver saker framåt.

Å andra sidan kan man med fog fråga sig om det alltid är fallet i Mariehamn, med alla dess tjänstemän, där förra veckans ordinarie fullmäktige till allas stora förvåning ställdes in. För nog är det ett underbetyg för alla inblandade om en stad inte förmår ordna tillräckligt många ärenden för att kalla till ett fullmäktige. Bakläxa är ordet, sa Bull.

På måndag kommer landskapsregeringen till Sottunga efter att först ha besökt Kökar. Det betyder två fina och fragila kommuner på en och samma dag. Ena sitter fast i likviditetskrisen (Sottunga) medan allt tyder på att Kökar snart sitter i samma sits. Frågorna är många och svaren svåra. För hur ska egentligen Sottunga göra den dag de inte längre mäktar med? Då blir det på allvar dags för det övriga Åland att säga ja till den rätt självklara frågan: ”Är åldringarna hela Ålands ansvar eller inte?” Något alternativ finns egentligen inte.

Före det kommer LR att få frågan från sottungaborna varför den bedrövliga vägen som leder från hamnen inte är åtgärdad. Den tarvar ett skarpt svar. För trots att Sottunga i dag är lite nedslaget är kampviljan långt ifrån borta.

Ett demokratiskt organ som kör hårt just nu är Finans- och näringsutskottet i Ålands lagting. Dess medlemmar vilar inte mer än absolut nödvändigt. Inte ens mitt under brinnande vårjakt! I dag är det möte på nytt. Och efter det ber jag att få önska alla en trevlig helg!

Centerns lagtingsgrupp mötte Sottungas ledande politiker och tjänstemän, vilket är samma sak i dag.
På Sottunga har man vinnlagt sig om kulturarv och sett till att det man har är i skick.
Just den här dagen var formidabelt fin. Ska man tro våra värdar ser alla dagar ut som gårdagen!
Ålandsbanken meddelade om nedläggning ena dagen och stängde följande. Efter det började man förhandla om fortsättningen med butiken. Gav inte många Sottungapoäng till ÅAB.
På vägen hem mötte vi livlinan mellan Åland och Finland. Fjärdvägen går nästan full varje tur nuförtiden. Det är ett gott tecken!
Och Långnäs Hamn Ab är alltid lika fascinerande. denna hamn byggdes snabbt, betalade sig snabbt och lämnar numera ett årligt överskott. Bättre än så blir det inte.
Så här slutade en händelserik dag för mig. Man kan ha det jävligare än så!

Kommentarer

Populära inlägg