Så kan sopor bli bränsle

Framtidens stor utmaning är hur man på ett hållbart sätt ska producera energi och ta hand om sopor. Några ålänningar har i det tysta utvecklat ett koncept som startar på riktigt nästa månad!

Detta har varit mitt favoritordspråk ända sedan jag gick på nian. Vet inte varför men det slår an något särskilt och är dessutom väldigt vackert formulerat.

Det värsta som kan hända en människa eller ett samhälle är att förlora fokus på framtiden och de möjligheter som där finns. För vad domedagsprofeterna och bakåtsträvarna än tror så blir det bättre i morgon. Och det är just denna morgondag och dess möjligheter vi aldrig får glömma att visionera kring och drömma om. Ett bolag som gjort detta på riktigt heter CleanGas International och finns i Mariehamn. Jag lyssnade häromkvällen till en dragning av dess styrelseordförande Jörgen Mansnerus och vd Florian Haug. De är båda namnstarka och dokumenterat kunniga män. Jörgen är teknisk direktör vid lastjätten Bore Ltd medan Florian Haug är teknologie doktor med ett förflutet bland annat inom tyska jättekoncernen Bosch.

I styrelse och i Advisory Board kryllar det av namn som får ingenjörer att börja stamma och investerare att dra fram plånböckerna. Vill säga riskkapitalister utanför Åland. Bolaget har haft problem med att hitta satsande ålänningar.

Hur som helst är bolaget just nu både finansierat och på gång. Redan i december ska en testanläggning startas i Finland och under 2013 ska en produktionshall byggas intill landskapets verkstad på Möckelösidan. När allt är klart planerar bolaget att ta hand om landskapet Ålands samtliga sopor och av det göra cirka 3.200 ton diesel per år. Det är nästan hälften av vad skärgårdstrafiken bränner varje år. Enkelt uttryckt handlar det om att med hjälp av en förgasningsprocess och så kallad pyrolys förvandla sopor till bränsle. Processen fungerar men är inte enkel. Skulle den vara det skulle det ju göras överallt.

Det saknas heller inte kritiker som hävdar att det är a) omöjligt, b) inte ekonomiskt och c) en kombination av a) och b). Precis som vanligt. På en jasägare går det oftast nio nej. Ändå fortsätter CleanGas International oförtrutet att jobba vidare. Precis som entreprenörer ska göra. Jag är varken ingenjör eller kemist men jag begriper mig på folk och deras inställning till sitt uppdrag. Här saknas inte vilja, inte pengar och inte möjligheter. Inför framtiden har de dragit upp några övergripande målsättningar:

1. Man ska vara ledande inom pyrolysteknik.

2. Processen ska producera dieselolja för åländska skärgårdstrafiken.

3. Man ska vara ledande inom förgasningsteknik.

4. Det ska vara tio till femton anställda i processproduktion.

5. Man ska driva ett samarbete med åländska aktörer kring samtliga åländska sopor.

Framtidsscenariot är svindlande. Från mina möten i Europa för någon vecka sedan är jag fullständigt övertygad om att energifrågan blir den dominerande under de kommande åren. Och det med tyngdpunkt på hållbar energi som inte utarmar jorden och inte bidrar till växthuseffekten. Mot den bakgrunden och vetskapen att sopberget växer för var dag (bara på Åland har sopmängden stigit med trettio procent på sex år och uppgick år 2012 till fyrtioettusen ton) blir en kombination mellan dessa båda utmaningar en vinnare. Tänk den som först kan sälja en helhetslösning som på ett finansiellt sunt vis förvandlar detta sopberg till drivmedel.

Detta är exakt sådant som jag tycker Åland och ålänningarna ska hylla och stödja. Det är bra för Ålandsbilden, för näringslivet, för klimatet och för resten av Europa och den övriga världen. Dessutom är det ett förverkligande av min egen favoritklyscha om det där med strängen och bågen som den gamle ordmakaren von Heidenstam myntade (se bilden ovan).