Heja Gibraltar, in i UEFA!

I dag har Gibraltar chansen att väljas in som en egen nation i europeiska fotbollsförbundet UEFA. Deras främsta lag får i sådana fall automatiskt plats i kvalet till Europa League och deras landslag får göra upp med andra landslag. Ekonomiskt är det full pott, idrottsligt är det fantastiskt och politiskt är det hårdvaluta, särskilt som Spanien så hårdnackat stoppat tidigare försök.

Denna europeiska väg har även våra vänner på Färöarna lyckats styra in på och skördar i dag frukterna i form av en intensiv och levande fotbollskultur och internationellt utbyte på högsta nivå. För inte länge sedan var FIFA-basen Sepp Blatter på besök till det lilla nordiska öriket. Färöarna och dess fotbollsklubbar har en ekonomi andra bara kan drömma om och en stolthet över sitt nationella lag som saknar gränser. Precis som idrott ska vara då den är som bäst. Oftast förlorar Färöarna, än så länge, sina internationella matcher men ibland vinner de och då stiger jublet i exponentiellt.

Självklart borde även Åland försöka ha medlemskap i UEFA. Av idrottsliga, ekonomiska och självstyrelsepolitiska skäl. Inget definierar ett självstyrande område som möjligheten att representera sig själv internationellt. Jag hoppas att ålänningarna följer Gibraltars kamp och låter sig inspireras. Tyvärr är en åländsk UEFA-plats långt ifrån enkel att få då UEFA numera bestämt att bara helt självständiga stater får vara medlemmar. Gibraltars ansökan lämnades in före det beslutet. Här finns det hela väl beskrivet.

Här kan man läsa mer om journalisten Steve Menarys bok Outcast som målande berättar om små nationers kamp i en stor fotbollsvärld. Här hittar man mer om själva processen mellan Gibraltar och UEFA.
NatWest Island Games är ett bra exempel på identitetsbygge inom idrotten som bär så mycket längre. Aldrig är man lika stolt som då man får höra Ålänningens sång i vetskap att ens försök belönats med seger. Tack till JIK-volley och Torsten ”Totte” Wikstrand som lagt ut dessa fotopärlor på sin Facebooksida!
Det här laget lyckades på ett närmast heroiskt sätt slå Ösel i finalen av volleyturneringen på Isle of Wight år 1991. 
Övre raden från vänster i segerlaget: Ralf Andersson, Jörgen Pettersson, Marcus Påvals, Kristoffer Eriksson,  Tony Brändström och coachen Ola Wiklund. Nedre raden från vänster: Magnus Kalm, Peter Enberg, Kenneth Nordberg, Johan Gustafsson och Kim Åberg.
Between a rock and a hard place beskriver sig Gibraltar där man ligger mellan denna klippa och Spanien. I dag kan det lilla självstyret väljas in i den europeiska fotbollsfamiljen efter en kamp som varat över tio år.



Kommentarer

Populära inlägg