Några ord om kultur

I går diskuterades ett kulturpolitiskt program i Ålands lagting. Ämnet är förtjänt ett bättre öde än att falla i glömska. Jag gjorde vad jag kunde för att sätta färg på tillställningen och föreslog att det är dags att ordna en tävling kring vem som skapar den bästa historien om Åland. Så här löd anförandet:

Den här historien är fortfarande ganska oberättad. När slaget om Bomarsund pågick var Åland i centrum för resten av världen.

Fru talman,

Kulturen är det smörjmedel som sätter fart på idéer och som utmanar gamla sanningar och driver utvecklingen framåt. En bild är mer än tusen ord och symboler samt berättelser gör mer för vår värld än vi alltid tänker på. Vad vore Åland utan Kastelholm, Bomarsund, Pommern, stadshusbacken, vackra dialekter, Rökka och Alandica? Kulturen finns överallt och är den nerv som främjar diskussion och skapar innehåll. Kulturen ska aldrig kontrolleras men alltid värnas.

Världens kanske viktigaste kulturvagga är Frankrike där man från samhällets sida sedan revolutionen fram tills i dag långsiktigt och beredvilligt värnat om sina författare, konstnärer, skulptörer, estradörer, teatrar och andra. Från statens sida har man bestämt sig för att kultur är det lim som håller samman en nation som består av fler än 350 olika sorters ostsorter! Det finns klokskap i det.

Jag vill gärna också påminna om våra vänner på Färöarna. Där har man målmedvetet skapat utrymme för öns alla kulturarbetare vilket resulterat i berättare, poeter, kompositörer, illustratörer, musiker och filmmakare av världsklass. Sådant kommer inte automatiskt. Sådant måste drivas fram. Det är i dag omöjligt att röra sig på Torshavns gator utan att passera den ena mer häpnadsväckande skulpturen efter den andra. Sådant skänker inspiration och skapar tro på framtiden. Här finns också ett Nordens Hus som blivit en självklar mötesplats för den färöiska kulturen. Mot den här bakgrunden är det bra att återuppliva enprocentsregeln i samband med offentliga projekt även på Åland. Om bara kortsiktiga vinstintressen får bestämma föreligger stor risk för att de offentliga platserna blir effektiva – men knappast särskilt sköna eller inspirerande. Jag vill också understryka värdet i Nordens institut och tycker kanske inte vi ska nöja oss med att få behålla institutet på Åland. Jag tycker man ska arbeta för att på sikt bygga ett eget Nordens Hus på Åland.

Mot den här bakgrunden är det lovvärt att landskapsregeringen kommer med detta uppdaterade kulturpolitiska program som innehåller goda förslag, viktiga justeringar och nyttiga åtstramningar. Kultur och dess olika grenar är för ett samhälle vad vatten är för en blomma. Kultur är folkbildning och klokskap och galenskap i en skön blandning. Det skapar engagemang och väcker känslor. Fast det sker inte utan ansträngning. Det krävs medel för att nå mål. Kulturminister Johan Ehn och hans medhjälpare har skapat ett meddelande som till vissa delar skärper och förtydligar och som tar fasta på det vi har. Det är viktigt att bygga vidare från den grund som redan finns men det får aldrig stanna där. Skulle jag önska något mer vore det att man också ska minnas och lyfta fram det som ännu inte finns. Det gäller att inför framtiden inte bara fördela pengar på basen av gamla meriter, för som bekant är den finaste konsten, de skarpaste böckerna och den vackraste musiken ännu inte skapad.

Jag vill också påminna om den värld där morgondagens konst och historier växer fram. Internet. Där förs diskussionen om Åland och ålänningarna varje sekund. En ny idé som föds på Åland bär i dag via sociala medier ögonblickligen över hela världen. En film kan distribueras gratis överallt, ett stycke musik är globalt i samma ögonblick man trycker på Enter-knappen. Det skapar enorma möjligheter och det bör uppmuntras.

I takt med att bokläsandet minskar växer närvaron på de sociala medierna. Dagens människor pratar kanske mindre än tidigare med varandra men berättar mer än någonsin historien om sina liv. Det är kanske inte helt enkelt att begripa men det är på riktigt och Facebook och Twitter och allt vad det heter har förändrat kommunikationen och anslaget gentemot framtiden. Det är där morgondagens konstnärer håller till. Också.

Jag har inspirerad av detta meddelande också blivit påmind om vikten av att berätta historien, på nysvenska så kallad storytelling. Det är i dag viktigare än någonsin. Ingen konsument köper sin vara enbart baserat på ett behov. Man vill vara en del av produkten. Varumärken som inte är laddade är svårare att sälja. Här borde vi hitta den historia och den nerv som förstärker Ålandsbilden och gör den mer säljbar. Det skulle turist-Åland och åländska företag och andra varumärken vinna på. I meddelandet nämns särskilt möjligheten till samarbete med omkringliggande regioner när det gäller filmutveckling. Det är bra. Jag tror den åländska kulturen har mycket att vinna på att i olika sammanhang koncentrera sina resurser på definierade storsatsningar. Dagens duschstråleprincip när det gäller kulturbidrag skapar kanske en frodig rabatt. Man måste dock också våga satsa mer för att odla något beständigt och större. Fokusera gärna på några färre projekt och gör det mer substantiellt.

Det kunde till exempel vara en idé att lansera en kulturtävling där målet skulle vara att mejsla fram de bästa berättelserna om Åland – i ord, ljud och/eller bild. Om denna berättelse är fiktiv eller på riktigt spelar ingen roll så länge man skapar en historia med ett anslag som lockar även sådana besökare som inte har en naturlig beröringspunkt med vårt landskap. Detta låter kanske subtilt men ni som varit med lite minns detektiven Bergerac som under många decennier bar likamedstecken med den brittiska ön Jersey hos en miljonpublik över hela Europa. En lika bärande berättelse skulle jag vilja se även från våra öar. Inte minst för att göra kulturen och folklivsberättelsen till den turistattraktion den kunde bli.

Historieberättandet har över tid skapat oss människor och format civilisationen. Det började kring lägereldarna, fortsatte i radio och i tidningar innan tv-åldern tog över. I dag sker kommunikation och berättande över internet och mobiler och måste ske snabbare och vassare. Det är inte sämre än det var förr men det är annorlunda och skapar liksom alla andra förändringar möjligheter.

I en global värld är det inte längre de lägsta kostnaderna som drar det längsta strået. Det är de bästa idéerna som vinner. Och idéarbete har aldrig varit lika enkelt att sprida som i dag. Vi stödjer grundbultarna i förslaget: delaktighet, mångfald, tillgänglighet samt förnyelse. Jag hoppas särskilt mycket på det sistnämnda eftersom morgondagens kultur inte kommer att likna dagens.