Morning buddy, what’s up!

Till mina morgonrutiner hör en halv timmes rask promenad. Den går längs med samma stråk varje dag, är man fast i vanans makt så är man. Under den ser jag svanägg läggas och kläckas, jag ser isen komma och gå och flisfartygen förtöja och kasta loss. Var årstid har sin charm fast bäst är det nog nu när det är som grönast och varmast. Där jag i dag går med shorts och t-skjorta gick jag i vintras med polarhalare och dubbla sockor. Jag begriper det på ett teoretiskt plan men i verkligheten förstår jag inte alls hur det går till.

Hur som helst. Längs med denna rutt har jag olika sällskap varje morgon men olikast av alla är de långhåriga filurer som nu intagit skogen. De är nån slags highland cattle och de var till en början väldigt skygga. När jag närmade mig satte de av in i skogen med ett brak som bara kan höras i samband med att man håller elefanter i små butiker. Men tiden har gått och plötsligt börjar de morska till sig lite.

I morse körde jag tysta leken med dessa två gentlemän. Jag var chanslös. Med stålhård blick tvingade de mig att ge upp. Men jag fick sista ordet. För innan jag gick vidare väste jag till dem: Vi ses snart på en tallrik!

Bill och Bull på sommarbete. De ser grymma ut men är i själva verket ganska snälla.