Bra revisorer gör skillnad

Folks skattepengar måste skötas korrekt och pappren måste vara i sin ordning. Därför är det viktigt att det finns revisorer som blickar både framåt och bakåt och på ett yrkesmässigt vis hjälper förvaltningen vidare.

Ålands lagting är i gång igen! I förrgår hanterades den sista revisionsberättelsen av de Landskapsrevisorer som numera är ersatta av en myndighet: Landskapsrevisionen. Att detta fungerar är av yttersta vikt för det fortsatta samhällsbygget. Jag presenterade finans- och näringsutskottets betänkande kring denna berättelse, det lät ungefär så här och ska läsas mot gårdagens syn på kulturfrågor!


Jag har vid olika tillfällen förut tagit upp nödvändigheten med yrkesmässiga revisorer, något som egentligen diskuterades på mitt allra första internationella uppdrag för lagtinget.

Herr talman,

Eftersom betraktaren avgör vad som är konst har jag nu nöjet att gå vidare mot en annan och ofta underskattad kulturyttring, revisionsberättelser. Tidigare berörde vi kultur och nyskapande och blicken mot framtiden. Nu ska vi för ett ögonblick vända på oss och betrakta den tid som flytt.

Detta handlar om revision och historia. Vi har till lagtinget fått landskapsregeringens berättelser för år 2012 vilka alla är att betrakta som synnerligen läsvärda och till innehållet väl överensstämmande med verkligheten. Från bokslutet, via själva berättelsen till den hållbarhetsredovisning som för tredje gången uppgjordes år 2012. Om dem ska jag inte orda mer, ni har alla fått dem och självklart läst dem.

Jag tänker från utskottsbehandlingen uppehålla mig lite längre vid den revisionsberättelse för år 2012 som Landskapsrevisorerna omsorgsfullt och plikttroget upprättat. Den hanterar ett stort antal områden där det finns plats för både förändringar och förbättringar i granskade verksamheter. Revisorerna har gått på djupet i många områden men har också sett över de bredare linjerna och mycket däremellan. Ni har själva läst berättelsen och från utskottets sida förutsätter vi att landskapsregeringen på största allvar tar till sig påpekandena och gör bättring där så är ändamålsenligt. Vi befinner oss i en kärv situation och ska snart fördjupa oss i budgeten för år 2014 varför det kanske känns lite överkurs att ägna alltför mycket kraft åt historien. Ändå finns här från utskottet en påminnelse som aldrig kan sägas för ofta. Den lyder: Landskapets myndigheter behöver sänka sina kostnader och befintliga anslag måste användas så effektivt som möjligt.

När det kommer till den sakliga behandlingen lyfter vi från utskottets sida fram några områden som vi anser viktigare än andra. Till exempel hembygdsrättsregistret som utgör en av de pelare vi faktiskt alldeles bokstavligen bygger vår existens på. Här inväntar vi ett sedan länge tillbaka efterfrågat lagförslag och ser mycket fram mot att ta del av det.

Vi vill också lyfta fram det ständiga dilemmat med landskapets fastigheter och tycker det mot bakgrund av den finansiella verklighet vi befinner oss i är utomordentligt underligt och uppseendeväckande att vi fortfarande hyr upp lokaler från andra när vi sitter på väldigt många egna, tomma hus. Ett av exemplen som alldeles särskilt stuckit ut var den snabba och alldeles för dyra flytten av Ålands arbetsmarknads- och studieservicemyndighet AMS från en byggnad till en annan i stadens centrum. Inte nog med att ombyggnadskostnaderna blev höga. Även driftskostnaderna sköt i höjden vilket arbetar i direkt motsatsförhållande till det vi från utskottet har understrukit vid en lång rad olika tillfällen och som jag nu upprepar; nämligen Landskapets myndigheter behöver sänka sina kostnader och befintliga anslag måste användas så effektivt som möjligt.

Vi berör också lönesättningen inom Ålands hälso- och sjukvård och betonar vikten av att antalet lönesättare bör ses över och att lönerna självklart ska vara såväl rättvisa som systematiserade. Utskottet har erfarit att det arbetet är på god väg under organisationens nya ledning.

När det gäller trafikavdelningen anser utskottet i likhet med revisorerna att kontanter och statistik ska hanteras med stort ansvar och noggrannhet. Dels för att det handlar om den dagliga intjäningen men också för att det som händer i dag inom skärgårdstrafiken ska utgöra underlag för framtida analyser och beslut. Inte minst vore det nödvändigt att skapa ett boknings- och biljettsystem som är användarvänligt och lättbegripligt för alla de turister vi så gärna vill välkomna till hela Åland.

Det var i korthet det sakliga innehållet men då vi i dag hanterar Landskapsrevisorernas allra sista berättelse är det på sin plats med en kort historiebeskrivning. Revisionen går nämligen tillbaka ända till det första lagtinget då konsuln Erik Nylund och bonden Fridolf Sundberg granskade räkenskaperna för år 1922. I sina slutsatser skrev de:

- att kassabokens verifikat överensstämma med räkenskaperna; 

- att bokslutet per ultimato december 1922 överensstämmer med böckerna och är uppgjort enligt Länsstyrelse-principer för bokföring; 

- att kassan, som denna dag af oss uppräknats, befunnits öfverensstämma med kassabokens saldo för dagen. 

Landskapsnämndens protokoll hafva vi funnit däri fattade beslut verkställda. Då vi sålunda kommit till den slutsats, att Landskapets ekonomi skötts på ett klanderfritt sätt, föreslår vi att Landskapsnämnden och kassaförvaltaren måste beviljas ansvarsfrihet för redogörelseåret 1922.

Sedan dess har det rullat på. År 1923 kom skrivningar angående ordnandet av Ålands landskapsförvaltning in i Ålands författningssamling. År 1933 antogs instruktioner för Ålands landskapsrevisorer. År 1971 blev det landskapslag om finansförvaltningen. År 1978 antogs landskapslagen om landskapsrevisionen. Och så vidare. Tidigare i år har vi i detta lagting fattat beslut om att de Landskapsrevisorer som nu lämnat sin sista rapport i framtiden ska ersättas av en myndighet, Landskapsrevisionen, som denna sommar inlett sitt arbete.

Detta historiska material har plockats fram ur de djupa arkivlådorna av lagtingets bibliotekarie Lilian Norring-Öhman vars skicklighet jag och vi från utskottets sida är djupt tacksamma för. I färden mot framtiden är det alltid bra att ta avstamp ur historien. Om inte annat finns detaljer som kan förgylla berättelsen och bidra till nödvändig mystik. Inte ens historien eller dess mest uppburna förgrundsgestalter var nämligen felfria. Det visar sig att medan alla dessa revisionsberättelser sedan 1922 finns noga förvarade i lagtingets kansli är det en som saknas. Det är berättelsen i handlingarna från år 1930 där det i en blyertsanteckning framgår att ”berättelsen finns hos redaktör Sundblom”… Vad som eventuellt kan dölja sig i denna upplysning är jag tyvärr alldeles för lite konspirationsteoretiker för att ha en uppfattning om. Men visst är informationen lite kittlande.

Nu är jag nära slutet och vill från finans- och näringsutskottet liksom, naturligtvis, hela lagtinget utbringa ett tack till de allra sista landskapsrevisorerna som utgjordes av ordförande Sven-Anders Danielsson, medlemmarna Johan Jansson, Annette Holmberg-Jansson, Tuula Mattsson, ersättarna Erica Scott och Solveig Jansson samt sekreteraren och biträdande lagtingsdirektören Marine Holm-Johansson. Ni är alla förtjänta av ett tack för det jobb ni gjort hela vårt samhälle och vår förvaltning till fromma.

Mot denna bakgrund föreslår ett enigt finans- och näringsutskott att betänkande nummer 23/2012-2013 bringas landskapsregeringen till kännedom samt att betänkande nummer 24/2012-2013 bringas Ålands lagting samt Ålands delegation i Nordiska rådet till kännedom.
Tack för ordet.