10 år sedan katastrofen

Begreppet katastrof används antagligen alldeles för ofta. I det dagliga livet dyker det upp lite varstans när något gått snett och tingens ordning för ett ögonblick kullkastas. Det är som det är och ett ords betydelse stannar till sist hos tolkaren.

En riktig katastrof inträffade ändå för precis tio år sedan då en jordbävning någonstans i oceanerna förorsakade en flodväg som drog fram över världshaven och likt Guds egen hand svepte fram och lämnade död efter sig. Jag minns främst två saker från den tiden. För det första att arbetet (jag jobbade då vid Ålandstidningen) i stort sett slukade all min vakna tid och för det andra att vi i vårt hem i sympati med offren och deras anhöriga tände ett ljus på trappan och att det ljuset brunnit ända sedan dess, i vart fall under årets mer mörka månader.

Jag minns också en orolig Borghill Lindholm som ringde och efterhörde att vi var okej.

I dag blir vi på nytt påminda om det oerhörda och vi försöker förstå hur det var möjligt och, framför allt, hur man går vidare efteråt. Tack till Gerts Friman och andra som berättat och förklarat så vi andra åtminstone kan försöka begripa det obegripliga.

Ge varandra en kram i dag och tänk på alla de som inte längre är bland oss.

Den här bilden är en av de starkaste från katastrofen. Badande turister ser vågen och fattar att nu är det allvar.