Skumpan skulle till Åland

maj 16, 2015

Skumpan skulle till Åland

Året var 1841 och kommendanten Fjodor Vasiljevitj Pavlov var skitförbannad denna dag. Han stod i det nya kontoret i Bomarsunds fästning och ansåg att han förtjänade bättre. Efter att ha anlänt till Åland år 1829 för att leda utbyggnaden av Bomarsunds fästning på Åland hade det minsann inte alltid varit så roligt.

Umbärandena var många och de bändiga ålänningarna svåra att ha att göra med. Han hade i uppdrag av den ryske tsaren Nikolai I att leda bygget av Östersjöns allra starkaste militära förläggning i Bomarsund på Åland – kosta vad det kosta ville. Pavlov själv hade anlänt till Åland (en plats han aldrig tidigare hört talats om) sommaren år 1829 tillsammans med sin svensktalande och sexton år yngre hustru Matilda Gustava Wijkberg. Pavlov själv var då trettiofem år gammal och inte helt ny när det gällde vare sig chefsskap eller hårda nypor. Tur var det. Administrationen av Åland var absolut inte enkelt och planerna överväldigande. Efter freden i Fredrikshamn år 1809 då Finland och Åland blev ryskt fanns mycket att göra och år 1832, tre år efter att Pavlov anlänt till Åland, började bygget av Bomarsunds fästning. Över 5.000 man kom till Åland för att delta.

Nu var livet inte heller på den här tiden bara en dans på rosor, det var rätt många fester också! Och som alltid när det handlar om stora byggen och väldiga pengar fanns gott om lycksökare runtom. Inte bara det, här fanns skurkar också som gjorde precis vad som helst för att lura det ryska tsarväldet. Ibland lyckades de och ibland gick det på tok. Pavlov själv anklagades jämnt och ständigt för att se mellan fingrarna när det gällde utgifter. Sånt tog han med jämnmod och drog sig inte för att satsa tsarväldets pengar även på excesser.

Fast just den här dagen, i december år 1841, handlade det om något helt annat än långfingrade kolleger. Pavlov hade blivit fyrtiosju år gammal och borde ha varit jordens lyckligaste man men blev bara argare och argare. Fästningsbygget hade börjat bra, sten lades vid sten och det som dittills varit betesmark i Bomarsund började så sakteliga anta formen av en hypermodern militär anläggning. Dessutom hade han äntligen fått lämna sitt kontor på kungsgården i Kastelholm, det fördömt dragiga och kalla slottet byggt av nån svensk kung han glömt namnet på. Nu skulle det bli ändring.

Van vid att ordna partaj hade Fjodor Vasiljevitj Pavlov i anledning av denna flytt bestämt sig för att ställa till med Festernas Fest i sitt nya kontor och blivande fästning. Förberedelserna hade varit omfattande och planeringen detaljstyrd. Pavlov hade sedan några år tillbaka fått smak för fransk champagne och med en budget som inte bara användes till fästningsbygget fanns möjligheter bortom det vanliga. Tanken var att fira in det nya året 1842 på ett sätt som skulle placera såväl Pavlov själv som Bomarsunds fästning i historieböckerna. Inbjudningarna hade gått ut under hösten och det fanns inte en man eller kvinna som betydde något som inte var inbjuden. Gästlistan sträckte sig till huvudorten Skarpans och vidare till Stockholm, Helsingfors, St Petersburg osv. Alla skulle komma.

Då kom beskedet en morgon i början av december. Eller snarare. Då kom inte beskedet. Galeasen lastad med franska lyxvaror dit ansenliga mängder med rubel investerats dök aldrig upp. Den borde ha anlänt i oktober och den kunde ha kommit i november. I december stod det klart för alla. Båtjäveln var försvunnen och med den allt det som skulle göra Festernas Fest i Bomarsund. Undra på att Fjodor Vasiljevitj Pavlov var förbannad. Hur skulle han kunna bygga en rejäl fästning när han inte ens lyckades beställa lite dricka till sin fest.

Detta är ”sanningen” om det champagnevrak som förbryllar forskarvärlden och beskrivs i Dagens Nyheter den 16 maj. De refererar den här pinfärska forskarslutsatsen som menar att galeasen antagligen var på väg till Tyskland med sin last med väldigt söt champagne. Hade de gjort sin hemläxa hade de känt till att Fjodor Vasiljevitj Pavlov alltid föredrog det söta framför det torra och att champagnevraket som hittades år 2011 i Föglövattnen hade Bomarsund som sitt mål.

Bomarsund har jag lite nu och då berättat om i denna blogg. Det var bland annat den historien som lockade hit brittiska prins Edward tidigare i år. Här delades även de allra första Victoriakorsen ut och här tog skapandet av det moderna Åland sin början.

Andra länkar om Bomarsundstiden:

I dag firar vi Bomarsund.

Visit Ålands digitala plan.

160 år sedan smällen.

Storartat jobbat Silverskär!