Fel läge sänka skatten

Vid gårdagens stadsfullmäktige var en av frågorna ett sömndrucket förslag att i elfte timmen sänka skatten för nästa år, från 17,75 procent till 17,50. En sänkning på 600.000 euro eller 50 euro per mariehamnare och år.

Jag och min grupp motsatte oss och därför blev det inget av sänkningen. Det kan tyckas konstigt men har sina skäl. Ja, vi vill sänka skatten men det ska ske i samband med den rambudgetering som sker i juni inför följande skatteår. Vi har med långa tänder höjt skatten för att få ner skuldbördan. Det går åt rätt håll men det vore ändå fel att så här i budgetarbetets sista sekunder komma med nya besked till nämnder och förvaltning. Det är bättre att använda ökade skatteintäkter till att korta av de alltför stora lånen för att göra framtiden enklare att hantera. I debatten sade jag därför så här:
Ordförande,

det finns åtminstone två politiska fenomen som vart fjärde år, lustigt nog i samband med allmänna val, dyker upp med exaktheten som annars bara står att finna i schweiziska urverk. Det ena är en plötslig insikt och vilja att sänka avgifterna i barndagvården vilket är ett illa dolt men ändå lite kamouflerat sätt att säga till de yngre familjerna att nu, minsann, tänker vi på er. Det hände även i år, om än på nämndnivå. 
Det andra sättet är mer oblygt och rättframt och går ut på rösta på oss så sänker vi skatten. Ett sådant ärende hanterar vi nu. Det började med den liggande motionen från ledamoten Anders Holmberg med flera som ville sänka skatten med en halv procentenhet till 17,25 procent, sju veckor före valet vilket kanske inte var en tillfällighet. Sedan kom valet och gick och i eftertankens kranka blekhet uppstod ett nytt förslag i stadsstyrelsen som går ut på att vi ska sänka skatten med 0,25 procentenheter, alltså halva det ursprungliga sänkningsförslaget. Det är stadsstyrelseledamot Bert Häggblom understödd av stadsstyrelsens ordförande Petri Carlsson som står bakom förslaget som sägs bottna i hjärtats godhet och omsorg kring den privata konsumtionen. I pengar handlar sänkningen om cirka 600.000 euro per år eller femtio euro per stadsbo och år. En euro i veckan.
Syftet är lovvärt. Pengar arbetar verkligen bättre hos individen än hos förvaltningen men detta förslag är ändå ingenting annat än ett sätt att vinna politiska poäng inför ett val. Några andra skäl kan jag inte skönja. Mariehamns stad är alltjämt tungt belånad med över trettio miljoner euro i skulder, betydligt mer än vad som vore önskvärt. Vår infrastruktur måste skötas om och rustas upp, våra skolor behöver finansiering och delar av vår tidigare mycket välutrustade sociala sektor går på knäna. Här kan man lägga till åldringsvården som också varit föremål för kritik denna höst. Det saknas alltså inte hål att fylla när det gäller den dagliga verksamheten. Under den här perioden har vi i samtliga nämnder dragit ner så mycket det upplevts möjligt.
Till detta ska läggas det faktum att vi med vidöppna ögon och efter omsorgsfullt förarbete under de två senaste åren gjort om budgetprocessen så att skattöret fastställs i juni för att sedan detaljstyras i november. De besluten hör ihop, petar vi i det ena måste vi peta i det andra. Om det nya systemet kan man tycka mycket men det skapar stabila spelregler för såväl medborgare som företag. Man vet vad som väntar. Att nu, på det andra året i det nya budgetsystemet med fingret i luften där valvindarna blåser, plötsligt föreslå en sänkning med 0,5 eller 0,25 procentenheter är säkert både välkommet och lovvärt. Men inte seriöst, ska vi gå in för ett nytt och långsiktigt system ska vi inte låta oss styras av kvartalsekonomi och en skattemässig daytrading.

Från Mariehamnscenterns sida har vi gått in för detta nya budgeteringssystem och gör vad vi kan för att det ska fungera. Det sista vi då behöver är lappkast när det gäller skattöret för vad kan rimligen och substantiellt ha inträffat från juni i år tills nu? Skatter går upp och ner men fakta är följande. Stadens invånare måste liksom den förvaltning som ska utföra arbetet kunna känna tyngd och trovärdighet i rambudgeteringen.

Mariehamnscentern har sedan åratal tillbaka angett 25 miljoner euro som vår målbild och en hanterlig lånebörda för vår stad. Då skulle vi ligga på det önskvärda medeltalet som råder i övriga åländska kommuner. Vi ligger nu på drygt 30 miljoner och det går tack vare bland annat bolagiseringar åt rätt håll. Vi upprepar vad vi sagt vid åtskilliga tidigare tillfällen. Vi ska sänka skatten men det ska ske i den ordning vi bestämt och därmed först nästa budgetår, 2017. Valrörelser är fina och nödvändiga men inte rätt plats att göra plötsliga och hemsnickrade inspel kring allvarliga frågor som skatteuttaget.

Vi håller vår linje och hoppas fullmäktige delar den. Samhällsbygge är viktigare än lättköpta skattepoäng.
Det var inte bara skatter som engagerade denna kväll. Även den planerade Pommerndockan diskuterades och kollegan Anita Husell-Karlström höll ett strålande anförande där hon slog fast att Pommern är för Mariehamn vad Eiffeltornet är för Paris.

Kommentarer

  1. Hej Jörgen!

    Jag tror på en långsiktighet där man för enstabil ekonomisk politik och inte hoppar hit och dit. I Jomala hade vi en strategi som gick ut på att vi skulle betala bort lånen och skapa en buffert för att finansiera kommande investeringar själv. Samtidigt kom alla partier utom ÅF överens om att vi bibehåller skatten på 17 procent tills vi uppnått målen, Det hade varit lätt att sänka skatten till 16 procent och betalat tillbaka lånen lite långsammare, men då hade det blivit politiskt oenighet och mycket svårare att uppnå vårt gemensamma mål. Tyvärr verkar man ha frångått principen om gemensamma mål under senaste perioden. Såg att kst ordförande hade ett soloutspel om skattesänkning före valet. Samtidigt har man ett stigande budgetunderskott de två senaste år, trots att man har Ålands bästa förutsättningar att hålla ekonomin i skick.

    Lyck till med Mariehamnspolitiken

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg