Om val, skumpa och framtid

Det pågår budgetdebatt i Ålands lagting och det sägs många saker om allt möjligt. Mycket handlar såklart om finans och ekonomi då budgeten är samtalsämnet. Jag försökte ändå lyfta diskussionen till den framtid som vi alltid förbereder oss för. I korthet föreslog jag att lagtingsvalet ska flyttas, att Pommern ska säkras, Bomarsund lyfta och vrakchampagnen användas. Samt att lagtinget ska flyttas till den gamla naturbruksskolan i samband med den stundande renoveringen av parlamentet. Anförandet löd därmed så här:

Talman,

liksom vi gjorde för fyra år sedan står vi nu här igen och debatterar en budget som snart ska göras om för att bättre återspegla en ny regering. Det är inte bara konstigt utan svårförklarligt och något vi därför borde förändra. Sett över tid handlar det om var fjärde budget som man inte riktigt kan ta på allvar och som tjänstemännen och avdelningarna som ska utföra jobbet får svårt att förhålla sig till. Det är allvarligt i tider när utgifterna ökar och intäkterna minskar och behovet av stabilitet och beslutsamhet är stort.

Jag tycker det mot den bakgrunden är dags att göra något åt situationen och flytta lagtings- och kommunalvalen till våren istället för hösten. Budgetinstrumentet är för viktigt för att var fjärde förslag ska tillåtas vara vingklippt. Det finns säkert många förklaringar till varför det är som det är men jag tycker omsorgen om budgeten borde väga tyngre än att vi alltid har gjort så här. Förslagsvis kunde nästa lagtings- och kommunalval förläggas till februari eller mars år 2020 istället för oktober 2019.

För fyra år sedan hade vi en liknande situation där finans- och näringsutskottet fick en budget i famnen som gjordes om våren 2012 i den så kallade omställningsbudgeten. I samband med den noterade jag från denna talarstol att det långsiktiga underskottet kunde uppgå till tjugo miljoner euro. Ungefär som i dag beroende på vilka investeringar som vi går in för att genomföra. Då var den finländska ekonomin på väg att krympa kraftigt vilket i sin tur fick konsekvenser för Åland. I takt med att landets skattekraft minskade blev utmaningarna för Åland större. I dag har vi samma läge, våra intäkter kommer från Finland men våra utgifter uppstår på Åland.

Om jag skulle drista mig till att dela några tankar kring den fortsatta behandlingen av budgeten i finans- och näringsutskottet är det att aldrig glömma bort framtiden. Jag har alltid sett det som lagtingets allra viktigaste uppgift att varje dag gjuta mod och entusiasm i medborgarna i allmänhet och företagarna i synnerhet för hur man än vänder på frågorna är det där som allting börjar och slutar. Med skatteintäkterna och med entreprenörerna och exporten till omvärlden.

Dagens budget är tack vare reformerna på finansavdelningen mycket enklare att tränga in i än fallet var när denna regering tillträdde. Tack vare nytt redovisnings- och budgetsystem är siffrorna i dag mer transparenta. Ni har alla möjligheter, ni har verktygen och ni har ett viktigt arbete framför er.

När det gäller tiderna som kommer finns det några frågor jag tycker är särskilt viktiga att lyfta och hantera hela Åland till fromma. Det handlar om att göra Åland intressant och besöksvänligt. Jag börjar gärna med Pommern, vår kanske viktigaste symbol och ett minne över hur vår välfärd skapats. Mariehamns stad har fattat beslut om en torrdocka och ett besökscentrum som har potential att bli en av turist-Ålands viktigaste attraktioner. Satsningen kräver kraftfull finansiering från landskapsregeringens sida och jag vill försäkra mig om att de medel som i dag nämns i budgeten, cirka fem miljoner euro, är tillräckliga för att finansiera det liggande förslaget från Mariehamn. Detta är en praktisk och enkel fråga för finans- och näringsutskottet att dyka in i.

En annan fråga som stärker Ålandsbilden är historien om Bomarsund som vi borde lyfta ännu starkare än vad som varit fallet hittills. Som nybliven lagtingsledamot kände jag mig för fyra år sedan tvungen att säga nej till det planerade och redan då tyvärr gammalmodigt planerade besökscentret på området. Sedan dess har mycket hänt och möjligheterna är större, inte minst när det gäller att digitalt kapitalisera på historien. Det har blivit dags för action. Vi har inte så många riktigt starka berättelser om Åland och måste efter bästa förmåga ta vara på de som finns. Bomarsund är en historia som rätt hanterat kan nå långt utanför våra närmarknader och locka historiskt intresserade besökare. Det är exportintäkter på riktigt. Jag noterar att landskapsregeringen avser ta fram ett förnyat förslag på hur ett besökscentrum kunde skapas för Bomarsunds fästningsområde. Jag skulle gärna vilja höra mer om de planerna och hoppas utskottet delar min nyfikenhet.

Om det är något jag möjligen saknar i det liggande budgetförslaget är det den övergripande idén kring marknadsföringen av Åland. Det är inte Visit Ålands fel, där finns gott om visioner och vilja som behöver finansiering hela Åland till nytta. Hittills har pengarna tilldelats organisationen på någon slags år för år bas. Så är det svårt att jobba. Jag tycker utskottet med tanke på den väntande omställningsbudgeten borde fördjupa sig i möjligheterna att långsiktigt garantera finansieringen av Visit Åland. Destinationsmarknadsföring är långsiktiga projekt som kräver stabilitet och mod att våga satsa på det oväntade och till och med ta risker. Lever man från hand till mun är riskvilligheten antagligen ganska låg och visionerna blir kanske inte lika djärva.

Och på tal om riskvillighet vill jag avsluta med några ord om vrakchampagnen som dansade en sommar eller två men i dag drabbats av sotdöd, i vart fall när det gäller den offentliga hanteringen. Åtminstone hittar jag ingenting i budgeten om denna skatt. På den privata sidan har det så kallade vrakölet lett till affärer och utveckling och snackisar som flyger över hela världen. Världens hittills dyraste champagne, däremot, ligger i nåt lager och gör ingen glad. Det tycker jag är utomordentligt sorgligt. Ingen enskild åländsk händelse har på senare tid rönt lika stor uppmärksamhet som vrakfyndet år 2010. Sedan dök förvaltningsmässiga utmaningar upp vilket skapade kramp i regeringen. Det är dags att hantera detta och använda vår historiska skatt för framtida fördelar. Vi är ålänningar och borde göra som ålänningar alltid gjort – utmana och överraska! Framgång når man som bekant genom att misslyckas utan att förlora viljan att försöka igen.

Avslutningsvis vill jag påminna finans- och näringsutskottet att ert arbete handlar om att såväl gnälla som jubla vilket gör verkligheten komplicerad. I rollen som finansutskott ska man räkna och snåla och grymta och ibland vara den våta filt över samhällsdebatten och kräva stenhårda inbesparingar som är viktigt men inte framåtriktat. Än viktigare är att minnas rollen som näringsutskott där privat företagsamhet ska applåderas och inspireras och ges förutsättningar för utan deras arbete har vi inga skatter att fördela.

Om detta kan jag prata ty jag har suttit där och det är inte lätt att både vara försiktig och offensiv samtidigt men lagtinget har nu bestämt att vi ska fortsätta göra så varför jag bara vill påminna utskottsmedlemmarna att vad ni gör, glöm inte bort att se ljust på tillvaron. Det förtjänar ålänningarna.

För övrigt anser jag att lagtinget ska arbeta i den gamla naturbruksskolan under den renovering som inleds nästa år. Jag kan inte heller hitta något om detta i budgetförslaget.

Berättelsen om Bomarsund hör till de trumfkort som Åland borde använda ännu oftare i den turistiska marknadsföringen. Tycker jag. 

Pommern kan rätt hanterad bli ett ännu viktigare besöksmål för våra åländska gäster.

Vrakchampagnen borde användas och inte bli liggande i ett lager nånstans. 

Nästa lagtings- och kommunalval borde arrangeras i februari eller mars år 2020 för att vi ska undvika vingklippta budgeter som ändå ska göras om. 

Visit Åland är Ålands marknadsförare nummer ett och borde därför erbjudas långsiktighet.