Till minnet av terrorn

I dag är det Förintelsens minnesdag, vilket jag även uppmärksammat förr. Det har gått sjuttioett år sedan koncentrationslägret Auschwitz befriades.

Minnesdagar av den här kalibern är extra allt. Den 27 januari 1945 satte punkt på en av världshistoriens mest grymma och mest obegripliga eror. Jag var till Berlin på senhösten i fjol och fick då tillfälle att besöka Terrorns Topografi Kreuzberg i Berlin. Det är ett diskret konstruerat museum som ligger på exakt samma plats där Gestapo och SS hade sina högkvarter när det tyska riket föll samman. Det är oerhört tänkvärt att gå omkring där och inse att där jag i dag ser på fotografier och försöker begripa, gick förintelsens arkitekter och hittade på nya sätt att utrota människor.

Terrorns topografi handlar om att försöka förstå hur allt det grymma kunde hända. Varför judar, romer, homosexuella, journalister, oliktänkande och så vidare mördades. Utställningen besvarar självklart inte de svåraste frågorna men den sätter ljus på ett av de faktum som gjorde vansinnet möjligt. Det att folk teg istället för att tala.

När allt var som värst kan vem som helst begripa att det var säkrast att hålla tyst. Vansinnet började dock mycket tidigare, det tog trots allt närmare trettio år att bygga upp de strukturer som till sist tog över folks sunda förnuft.

Inte minst mot den bakgrunden är det viktigt att även i dag säga till ordentligt när rasismen är på väg att ta över.

Utanför muséet som visar terrorns topografi finns resterna av den Berlinmur som för inte så länge sedan isolerade väst från från öst. 
Innan vansinnet var vardag var det mycket underliga saker som hände. Som till exempel beslutet att bränna alla böcker i Berlin för att där stod sådant som ifrågasatte makten och mycket mer.
En dag ansågs dessa män vara vanliga politiska makthavare. Sedan kom verkligheten och de blev historiens värsta mördare.
Folk tjudrades som vilda djur och det ansågs fullt normalt av en gissningsvis skräckslagen majoritet.
En vanlig bild, en vanlig dag i en galen tid. 
I muséet Terrorns topografi döljs inget, allt är med. 
Inget.
Lådor med minnen över några av alla de som ställdes inför rätta efter världskrigets slut. 
Sonen Zacke blev också förskräckt över allt det hemska som hände under andra världskriget. 
Glad påsk Adolf. Till sist var det amerikanerna som kom och redde upp situationen.

Kommentarer

Populära inlägg