Ett tecken för tiden

Grattis kära semikolon, i dag fyller du år. Det har gått femhundratjugotvå år sedan du kom till världen; med ett förmodat brak. Det var typografen Aldo Manuzio från Italien som först av alla insåg att ibland krävs det något som inte är ett lättflyktigt kommatecken eller en slutgiltig punkt. Så uppstod mitt favvotecken – ;.

Av en massa olika skäl har jag alltid fascinerats av skrivspråkets möjligheter som alltid varit större än dess begränsningar. Jodå, det har funnits språktalibaner som ansett att all förändring är av ondo. Jag tillhör den andra sidan som tycker att all förändring är till det bättre.

När det handlar om att hantera språk i skrift finns det en uppsjö av regler om vad som borde och vad som inte borde göras. Dessa har jag svårt för. I min egen lilla värld handlar det i sista ändan bara om texten blir förstådd eller inte; och där kommer semikolonet väl till pass.

Tycker jag; och många andra, hela tjugotre procent av Språktidningens läsare håller med och det är ett sällskap som är coolt att befinna sig i. ;-)

I dag är det också samernas egen nationaldag; grattis till alla berörda!

Detta tecken är bra att ha när punkt är för starkt och kommatecken för svagt.