Farväl Sus, tack för allt

Sus Lundström har lämnat oss men minnena finns kvar för alltid. Foto: Ida Jansson.
I torsdags slocknade den sista livsgnistan för Susanna ”Sus” Lundström efter att hon i fem år kämpat mot den cancer som intagit hennes kropp. In i det sista stretade hon emot men till slut blev motståndet för svårt. 
Kvar finns hennes två barn, Tazmin och Nils, sambon Bernt och en stor släkt och massor av vänner. Med Sus försvann en kreatör, vän, arbetshäst, urmor och mycket mer. Hon insåg vikten av att hitta glädjen utanför den box så många lever sina liv i.

Sorgen är överväldigande för alla berörda, som döden alltid är. Ord är obetydliga men minnena lever för alltid kvar. Så här tycker jag vi ska minnas Sus:

”På torsdagsmorgonen den 12 maj somnade Susanna Lundström från Sund in. Hon blev 59 år gammal och lämnar efter sig två barn, sambo, stor släkt och massor av vänner.

I Tranvik i Sund finns en plats som heter Storfadervik. Den ligger vid stranden och är världens vackraste. På tomten står ett nybyggt hus med utsikt över Lumparn. Där tänkte Susanna Lundström – mamman, Tranviksflickan, sambon, copywritern, art directorn, designern och mycket mer – tillbringa sin ålderdom. Så blev det inte. Efter en lång och hård kamp mot sjukdomen avled Susanna i torsdags efter att ha tagit farväl av sina närmaste. Slutet blev till sist oundvikligt och det är omöjligt att inte citera U2:s Bono som sjöng i Sunday Bloody Sunday:

“I can’t believe the news today. I can’t close my eyes and make it go away.”
Det är obegripligt att Susanna inte längre finns bland oss. Av alla levnadsglada, kreativa, snälla och inspirerande människor hörde Susanna Lundström till eliten. I arbetet med att skapa design och budskap var hon en stjärna som såg runt de hörn som begränsade oss andra. Som vän var hon den främsta och som U2-fan ett av de mest hängivna. Det var rätt självklart. Susanna fattade tidigt tycke för Bono & Co:s texter vilka är långt från popsångernas glansbilder. Hon såg innehållet i orden och dess betydelse för världen och människorna. Hon lyssnade på samma sätt som hon levde; passionerat och engagerat.

Susanna Lundström föddes måndagen den 25 februari år 1957 under stjärntecknet Fiskarna. Som fisk och som måndagsbarn förväntas man vara idealistisk, godhjärtad, poetisk, konstnärlig och empatisk. Allt det stämde med råge in på Susanna Lundström. Hon lämnade ingen utanför. De två barnen Tazmin och Nils var solsystemet kring vilket allt annat kretsade men Susannas kraft räckte längre än så. Hon engagerade sig där hon upplevde orättvisor och stod stark när utmaningar uppstod.

När hon till exempel inte tyckte kyrkan levde upp till de ideal och den tolerans hon förväntade sig valde hon att skriva ur sig och hade då kanske Bonos ord i minnet:

”I’d join the movement if there was one I could believe in. I’d break bread and wine if there was a church I could receive in.” 
Innan barnen och jobbet på allvar kom in i det lundströmska livet var hon en skicklig och hängiven volleybollspelare i IFK Mariehamn. Vid flera tillfällen representerade hon också Åland i de öspel som hon skulle komma att hålla nära sitt hjärta så länge hon levde.

Jag hade förmånen att under många år och i olika sammanhang arbeta tillsammans med Susanna Lundström. Hon var en kreatör i ordets allra starkaste betydelse. Hon började med inget och slutade med mästerverk. Hon vände och vred och lyckades med sitt ödmjuka och uppmuntrande sätt göra andra större. Hennes alster lever kvar. Flaggan som Visit Åland använder i sin marknadsföring av Åland är Susannas verk. Den nydanande logotypen till öspelen på Åland var ett resultat av bland andra Susannas skaparkraft.

Men om yta till delar var hennes jobb utgjorde innehållet hennes passion. Hon vidareutbildade sig vid Berghs School of Communication i Stockholm inom grafisk formgivning och illustration, tidningsdesign och copywriting och blev såväl copywriter som art director. Hon arbetade livet ut med reklamuppdrag inom ÅTT-koncernens olika bolag. Susanna stannade inte med det utan läste dessutom psykologi vid Högskolan på Åland för att bättre förstå den innersta kärnan av människan. Sådan var Susanna. Aldrig mätt, alltid nyfiken.

“You gotta cry without weeping, talk without speaking, scream without raising your voice.”
Orden är från låten Running to stand still och definierar väldigt väl Susanna Lundström som människa. Hon agerade bestämt utan att vara bossig och hon ställde krav men var aldrig påstridig.

Susanna Lundström var ett föredöme av det rätta virket. Hon var ett fantastiskt bollplank i idéarbetet, hon var kreativ, skojig och lyssnande. Att vara arg eller på dåligt humör var sällsynt i hennes världsbild. Hon var omtänksam, fördomsfri och rolig.
 
”When you stop seeing beauty, you start growing old. The lines on your face are a map to your soul. When you stop taking chances you’ll stay where you sit. You won’t live any longer but it’ll feel like it.”
Som Bono sjöng levde Susanna Lundström in i det sista. Hon vägrade sluta kämpa och se möjligheterna och jag kommer för alltid att minns den sista gången jag såg henne. Det var för någon vecka sedan på en resa mellan Helsingfors och Mariehamn och vi möttes av en händelse ombord. Hon var bruten av sjukdomen och tillsammans med följeslagaren och sambon Bernt. Hon log och frågade om läget innan vi skildes åt efter lite småprat.

”För nu ska vi gå och shoppa”, sade hon.

Storfadervik är i dag en gråare plats än tidigare. Men så kommer det inte alltid att vara. Den Susanna Lundström som vi kände och intensivt saknar hade velat att platsen och huset ska fyllas av skratt och liv igen. Sådan var hon nämligen och hur fint det än hittills varit i den himmel där de goda krafterna till sist samlas är en sak väldigt säker. Nu blir där ännu bättre.

Susanna Lundström sörjs närmast av barnen Nils och Tazmin, sambon Bernt, systrarna Annika, Berit och Britt samt en stor släkt och många vänner.

Jörgen Pettersson

Kommentarer

  1. Jag beklagar. Såg bilden och inser att jag kände igen Susanne, vi var många gånger över till Åland och spelade volleyboll och hade träningläger där också när jag var aktiv spelare för över 20 år sedan. Jag minns henne från dessa tillfällen.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg