Dubbla bud om tandtråd

Bland alla saker det är svårt att förhålla sig till kanske tandtråden kommer först. När jag var liten hade ingen människa hört talas om den men tänderna hölls någotsånär i folks munnar för det. I dag är det ett ständigt dåligt samvete, i vart fall inför besöket till den fantastiska tandhygienist som jag har förmånen att bevista. Där slingrar jag mig som masken på en krok då frågan om tandtråd dyker upp. Jag brukar vara duktig någon månad efter besök och i bästa fall några panikutryckningar veckorna innan. Däremellan blir det ibland ogjort...

Och nu läser jag plötsligt att det inte spelar riktigt någon roll om man använder tråden eller inte! Jag är chockad och bestört och överraskad och lite lättad. Fast vad ska man egentligen tro. Dagen efter det första beskedet kom kontraorder och där står man nu lika villrådig som förut. Det är väl det som utgör själva livet. Vad man än gör, kunde det göras annorlunda.

Först behövs det inte, sedan behövs det i alla fall. Det är som vanligt ingen enkel uppgift att vara människa.