Nu ska huvudet vara kallt

Superlativerna, fast tvärtom, avlöser varandra då vår landskapsregering & Co ska förklara sina känslor gentemot Finland. Det är svek och bojkott och trilska och ilska och what not. Vännerna i självständighetsrörelsen uppmuntrar dessutom till lagbrott i form av att låta bli att betala skatt. Det är skall och frost i luften.

Vindkraftsbeslutet och köttbenet i form av höjd klumpsumma är två allvarliga frågor. Det första var ett svek medan det andra mer handlar om en förhoppning som inte infriades. Det är hur som helst utomordentligt tunga frågor som måste hanteras varsamt. Så sker inte nu. Politiskt ledarskap handlar om att skapa möjligheter och genom att vara mild i ton och stark i sak åstadkomma förbättringar. Det gör man inte genom invektiv och skrik och gap, för att uttrycka det på åländska.

Man ska göra som i vardagen; fråga sig själv hur många gånger man har lyckats att få sin vilja igenom med att skälla och kritisera. Just det, inte ofta.

Jag förväntar mig att en landskapsregering med hjälp av tunga argument och goda kontakter ska manövrera Åland rätt. Jag tror inte på bojkotter och protester och hårda ord. Sådana hör hemma på helt andra platser än i förhållandet mellan Åland och Finland.

Med det sagt har dock den senaste tidens utveckling på ett väldigt tydligt sätt visat att den pågående självstyrelselagsrevisionen är utomordentligt viktig inför framtiden. I ett Finland där svenskan får ge vika och populism (båtskatten) regerar finns det inte riktigt plats för Åland enligt nuvarande modell. Självstyrelsen måste stärkas och lyftas och det ekonomiska spelrummet bli självständigare. Det borde vara fråga nummer ett. Det är dags att i så hög grad som möjligt bli ett eget land, utan att ändå vara självständigt. Det är vi skyldiga Julius Sundblom och de övriga som var med när självstyret skapades.
Den här bilden har såklart ingenting med texten att göra men illustrerar mycket väl var verbala angrepp och protestauktioner normalt sett hör hemma.

Kommentarer

Populära inlägg