Om droger och Åland

Dagens lagting inleddes med en tyst stund till minnet av de som dog och skadades efter fredagens ondskefulla dåd i Stockholm. Sedan debatterade vi på Centerns initiativ det tilltagande narkotikabruket på Åland och mitt anförande lät ungefär så här:

 
Den röda tråden handlar om attitydförändring och förebyggande verksamhet men lever vi verkligen som vi lär. 

Talman,

Det löper en röd tråd genom många av dagens inlägg i denna viktiga narkotikadebatt. Attitydförändring och förebyggande åtgärder är något alla i dag är överens om. Inte bara i dag, det har låtit ungefär likadant i detta lagting sedan i stort sett självstyrelsens tillkomst. Hur kan vi skapa förutsättningar för alla ålänningar att leva sina liv utan att överutnyttja konstgjorda substanser? Hur ska vi få människor att leva så länge och så lyckligt som möjligt? Vi har sett kommittér komma och gå. Vi har haft program, vi har debatterat och vi har kämpat mot drogernas framfart i samhället. Den självklara följdfrågan är därmed: hur har det gått? Vad har dessa program resulterat i?
Svaret är nedslående och därför diskuterar vi detta på nytt i dag. I Åsubs senaste undersökning om ålänningarnas alkohol-, narkotika-, tobaks- och spelvanor tycks, vilket är fantastiskt, alkoholbruket minska. Det framkommer också, vilket är bedrövligt, att attityden gentemot cannabis har liberaliserats. Dessa två slutsatser kolliderar med varandra. Varför säger man nej till alkohol och ja till narkotiska preparat? Det är något vi borde ta oss en funderare på. Missbruk går ut på förnekelse och det ligger i farans riktning att alla inte besvarar enkätens frågor på ett sanningsenligt sätt.
Jag vill återkoppla till det faktum att i stort sett alla talare lyfter fram vikten av attitydförändring och förebyggande arbete. För lever vi verkligen som vi lär? Under mina fem år i detta parlament har vi hanterat åtminstone två alkoholrelaterade lagstiftningar vilka båda, enligt min mening, hade symbolvärde. Först försökte vi, som man redan gjort i större delen av övriga Norden, sänka gränsen för rattonykterhet i trafiken. Lagtinget var synnerligen splittrat i denna fråga och plötsligt var det livsviktigt att få dricka sitt vin och sedan sätta sig bakom ratten. Vid ett annat tillfälle diskuterade vi alkoholbruk på offentliga platser där den förra regeringen ville göra det möjligt att skåla i tätorterna Godby och Mariehamn. Även här var lagtinget av en mängd olika åsikter trots att det egentligen borde vara självklart att alkohol inte hör hemma på offentliga platser. Sett ur ett barnperspektiv borde det vara väldigt enkelt att gå med på att bilar ska köras på nykter kaluv och att offentliga platser ska vara alkoholfria. Ändå var det omöjligt att nå enighet i dessa drogfrågor som båda hade varit viktiga och tydliga signaler gentemot de barn och unga som i morgon är vuxna. Barn gör inte som vuxna säger, de gör som vuxna gör och här tycker jag att vi missade chansen att långsiktigt förändra attityder.
Till detta kan läggas det obegripliga i att Åland ännu inte, trots en nyligen processad tobakslag, förmått dölja tobakshyllorna i butikerna och därmed göra det svårare att köpa produkterna. Ska man verkligen göra något åt missbruk borde vi se till att varorna är svåra och besvärliga att få tag i, vilket hänt i flera andra EU-länder när det handlar om tobak. Jag kan också tycka att det är en utomordentligt konstig åtgärd att dela ut sprutor till narkomaner. Det finns förhoppningsvis en god tanke bakom detta men som signal ser det underligt och utmanande ut.
När det gäller missbruk handlar det om att bullra och bråka och göra det svårt och dyrt att få tag i produkterna. Men det handlar också om att leva som vi lär och inte skicka ut signaler som liberaliserar och avdramatiserar drogerna. Om vi verkligen vill förändra attityder är lagstiftning ett effektivt verktyg som vi aktivt borde använda.

Kommentarer

Populära inlägg