Slaget om Kumlinge

Om den nionde maj år 1808 var vädermässigt nyckfull låter jag vara osagt. Det var hursomhelst vår och på fjärdarna hoade gudingarna som var ett välkommet avbrott i vinterns saltfisk-diet. Fast just den här våren handlade det mindre om sjöfågeljakt och mer om ryssen som var i krig med svensken och lät det gå ut över ålänningen.

Väldigt kortfattat hade ryssarna ockuperat både Finland och Åland. Då reste sig ålänningarna och startade ett uppror i Jomala sockenstuga den 19 mars 1808. Det ena gav det andra och missnöjet med ryssarna spred sig över landskapet för att explodera på Kumlinge. Nu är detta historia och alla detaljer är inte kända men på det övergripande planet formerade sig 450 ålänningar beväpnade med det som stod till buds och baddade upp lika många ryssar som hade sitt högkvarter utanför Kumlinge prästgård. Slaget varade i bara trettio minuter.

De åländska bönderna, fiskarna och drängarna från i huvudsak Finström, Jomala, Sund och Kumlinge tillfångatog hela den ryska hären efter att ha dräpt en och sårat åtta av fienderna. Tre ålänningar dog i striden medan tre skadades, enligt berättelsen. Detta slag blev slutet för den ryska belägringen, för ett tag, senare gick ryssen inte att stoppa förrän britter och fransoser gjorde gemensam sak och sprängde fästningen vid Bomarsund i luften.

Den åländska styrkan leddes av den svenske prästen Henrik Gummerus som efter segern lade beslag på den ryska krigskassan och även belönades för tapperhet i fält.

För att aldrig glömma denna oerhörda tapperhet försökte kumlingeborna år 1908 resa en sten till hundraårsminnet av striderna men det stoppades av ryssarna. Inte förrän år 1920, då Finland var självständigt, restes stenen på Fälberget intill Kumlinge apotek där den fortfarande minner om tiderna som flytt.

Minnesstenen på Kumlinge.